Om tre veckor är det dax för säsongens första race för mig nere i Thailand, L etap’e Thailand by Tour d’ France och vad är då detta för "spektakel" kanske ni undrar. Det finns två stora arrangörer av granfondo race som går "world wide" så att säga, GFNY dvs GranFondoNewYork som först arrangerades i just New York och sedan spridit sig till 16 länder runt om i världen, alla lopp körs under samma "flagg" eller koncept och likaså är det med  L etap’e d Tour. Originalet har körts under många år där man valt ut en av bergsetapperna från touren och kört det som ett granfondo dagen innan proffsen kör samma etapp, allt med "fullt pådrag" och avstängda vägar precis som för proffsen. 

Under de senaste åren har också L etap’e de tour konceptet spridit sig rund världen och körs idag under samma flagg i 15 länder, den 21:a oktober arrangeras det för första gången i Asien och då med start bara två mil från där jag bor. Jag har själv kört originalet en gång och då en etapp med målgång uppför Alpe d’ Heuz och när jag fick höra talas om att det skulle arrangeras i Thailand och då nästan utanför dörren så blev jag ju bara "tvungen" att tidigarelägga min ankomst med en månad för det här vill jag ju inte missa för allt i världen...

Dessa lopp lockar vanligtvis tusentals cyklister till start, allt ifrån glada motionärer till duktiga elitcyklister som vill känna på stämningen och inramningen som om det vore ett riktigt proffslopp. I en del upplagor är det t.o.m riktiga proffs som kör för att få en bra träning eller helt enkelt "roffa" åt sig en del av prispengarna som det faktiskt är på en del granfondo lopp...

Jag anländer till Thailand tisdagen den 16:e på kvällen och på söndagen samma vecka går loppet, detta ger mig bara fyra dagar att aklimatisera mig till värmen och tidsomställningen vilket är i minsta laget men jag får helt enkelt göra det bästa av situationen. Mycket bastubadande de sista veckorna och all monarkträning i garaget sker med stängda dörrar och utan fläkt, dessutom ska jag försöka skjuta på dygnet åtminstånde hälften av de sex timmar det skiljer den sista weekenden innan jag flyger ner på måndagskvällen.

Då var jag halvvägs genom veckans planerade träningar, detta är ju en lugnare vecka med "endast" fyra pass och efter den inledande vilodagen i måndags så fick jag till en fin grusvägsrunda igår på strax över tre timmar. Idag körde jag en timme på monarken varav 3x6 minuter 40/20 intervaller på ca 120% av FTP med en skön och inte allt för ansträngd känsla...

Imorgon blir det vila igen och sedan väntar två utomhuspass på fredag och lördag, på fredag ett par timmar med inslag av ett par 5 kilometers grusvägsintervaller i låg zon fyra. Lördagens sväng blir ca tre timmar distans och sedan avslutar jag veckan med ännu en vilodag...

Denna veckas träning blir lite som en "mellanvecka" och vad är då detta undrar ni kanske, ja de två senaste veckorna har i huvudsak bestått av olika tröskelintervaller med inslag av lite vo2max och från och med nästa vecka och fram tills några dagar innan jag flyger till Thailand den 15:e oktober blir det ännu mer fokus på hårda intervallpass. För att orka med detta så blir alltså denna vecka lite av en "mellanvecka", dvs lite lagom jobbig...

Planen är att träna tisdag och onsdag samt fredag och lördag, alltså bara fyra pass vilket ger en hel del återhämtning och uppladdning inför de avslutande två hårda veckorna. Jag siktar på att cykla utomhus tre av dagarna varav ett av utepassen kommer innehålla några femkilometers tröskelintervaller i de lägre regionerna av pulszon fyra, de övriga två körs i distanspuls. Det fjärde passet blir inomhus på monarken och då kör jag lite hårdare intervaller för att underhålla flåset. 

Totalt sett en "mellanvecka" alltså och nedräkningen har börjat på allvar, idag om exakt tre veckor flyger jag ner...

I Thailand där jag kör alla mina träningar tidigt på morgonen så blir det en hel del pass som körs på fastande mage, jag tycker det funkar bra för mig och har inga problem med att orka med t.o.m de lite hårdare passen utan energiintag men det krävs några veckors tillvänjning innan kroppen svarar fullt ut. Här hemma tränar jag ju mest på eftermiddagarna och använder mig inte av korttidsfasta förutom vid något enstaka tillfälle men nu har jag tänkt att jag ska börja vänja till kroppen inför thailandssässongen, inte de dagar jag kör hårda intervaller men alla övriga dagar blir det energiintag först till lunch och med tre veckor kvar innan avresa så kördes det första träningspasset idag utan frukost...

Jag hängde på ett gäng som skulle cykla en 7-8 mil i lagom distanstempo, tjosan vilken blåsning jag gick på 🤪🤛...

Visserligen blev det 8 mil men farten var väl mer åt "väldigt snabb distans tempo" om det nu finns nåt som heter så, det gick helt enkelt lite för snabbt för mig med tom mage och en puls som skrek efter snabb energi och inte nån långsam fettförbränning.

Med 15 kilometer kvar släppte jag iväg de andra och rullade hemåt i mitt eget tempo, nöjd ändå med en riktigt bra vecka bakom mig och nästa gång jag ska ut å bättra på fettförbränningen så får det nog bli för mig själv...

Jag hann hem från Göteborg lagom till att hinna ge mig ut och få till några långa tröskelintervaller i "lugnet före stormen" som nu dragit in över Borås. 

Jag körde först två stycken fem kilometers tröskelintervaller där jag på den första faktiskt slog mitt eget varvrekord trots inte helt optimala vindförhållanden, det verkar helt klart som att formen är på gång vilket ger en skön boost inför de sista veckorna här hemma innan jag ger mig av söderut. Efter de långa tröskelintervallerna blev det tre gånger sex minuter 40/20 intervaller på monarken i garaget, även dessa kändes riktigt bra och det sved så där gött i benen som det bara gör när man känner sig riktigt stark. Ja jag börjar definitivt att känna mig i riktig "vinnar" form igen och motivationen bara ökar, thai season here we come...

Mitt träningsupplägg är viktigare än morgondagens västgötalopp och med de väderutsikter som utlovats så skippar jag helt enkelt att betala 750 spänn för att "träningstävla" imorgon. Dessutom har jag ju möblerat om lite i veckoshemat så söndagens vilodag blir imorgon istället och på söndag när solen är tillbaka igen så väntar veckans sista pass...

Sitter på ett café nere i Göteborg och fikar lite efter att jag hämtat mitt och Maddes visum på thailändska konsulatet, tänker på att det inte var så längesedan jag kom hem i våras och nu är det snart dax igen, det är otroligt vad tiden går fort...

Om fyra veckor står jag på startlinjen där nere för "vinter"säsongens första race och förberedelserna går bra, efter att möblerad om lite i schemat så fick jag återigen till ett bra intervallpass igår och den rätta känslan börjar infinna sig. Hinner jag hem till Borås igen innan stormen drar in i eftermiddag så kör jag ett par 5 kilometers tröskelintervaller ute som "uppvärmning" och avslutar sedan med 3x6 minuter 40/20 på monarken nere i garaget, blåser det för jäkligt så får jag väl hålla mig inne i garaget helt och hållet. Ja vi får väl se hur det hela utvecklar sig, just nu är det 20 grader varmt och sol i Göteborg så det känns väl inte som att höststormen är här riktigt ännu på några timmar...

Idag kom jag hem efter jobbet och kände mig helt slut i kroppen, det är återigen flera personer i min nära omgivning som är förskylda och kanske inbillar jag mig men lite snuvig känner jag mig nog också så det får helt enkelt bli en rokad i träningsplanen. Morgondagens vilodag blir idag och dagens pass kan förhoppningsvis köras imorgon istället, ingen stor eller viktig omställning men jag lyssnar på kroppen och tar det säkra före det osäkra...

Gårdagen blev precis så bra som jag hoppats på med sol och 25 graders värme, jag stack direkt ut på gravelhojjen efter jobbet för veckans långpass och fick ihop fina 85 kilometer grusväg innan det började skymma och jag fick svänga av hemåt igen, dagar som igår lever man länge på 🚴‍♂️☀️☀️☀️

Efter ett riktigt bra avslut förra veckan så blev det en minst lika bra start när jag körde igång igen med denna  veckas första tröskelpass, jag hade en inte helt fräsch känsla i benen innan start men när jag väl kom igång med mina 3x5 kilometers tröskel intervaller så gick det som tåget. Jämna tider på alla tre intervallerna och sista två minuterna på varje varv en bit upp i pulszon fem. Skönt att få till det riktigt bra trots att känslan inte är på topp...

I morgon väntar finväder och då ska jag passa på att köra veckans distanspass, jag cyklar till jobbet och tar med ombyte så spiller jag ingen tid i onödan. Arbetsdagen slutar klockan tre och då drar jag direkt ut på småvägarna med min gravelbike sedan kör jag tills det mörknar...

Då var den första veckan med fokus på hårda intervaller avklarad, igår körde jag först en timmes uppvärmning ute med gravelbiken inklusive ett fem minuters stravasegment med "fullt blås" som sedan avslutades med två block 40/20 på monarken nere i garaget. Dagarna före så kändes benen sega och jag var först tveksam till hur gårdagens pass skulle gå att genomföra på ett vettigt sätt men plötsligt vände känslan och benen nästan sprätte av sig själva. Skönt att få till ett bra avslut på denna första hårda träningsvecka...

Idag är det vilodag och det är fasiken lika jobbigt som ett hårt intervallpass, mentalt alltså... för när solen skiner en söndag och det står vila på schemat så är det svårt att låta bli cykeln. Åtminstånde för mig som alldeles för mycket gillar att vara ute och cykla, detta är väl en av mina stora svagheter att jag inte återhämtar mig tillräckligt alla gånger mellan passen. Men nu jäklar ska det bli ändring på det, cykla mycket kommer jag få göra senare i vinter men nu gäller det att komma upp i en hyfsad tävlingsform inför Thaisäsongen och då ska planen följas fullt ut, även den här detaljen med återhämtning...

Det blev ett kortare distanspass innan regnet kom och jag avbröt det hela, himlen var svart redan när jag cyklade hemifrån så jag höll mig på grusvägarna i närområdet och snirklade mig långsamt upp mot riksväg 27 där gamla kindsbanan passerar under vägen. Här började det droppa från himlen så istället för ett riktigt långt pass svängde jag av närmaste vägen hemåt och tiden stannade på beskedliga 2 timmar och 20 minuter när jag svängde upp på uppfarten.

Nu är det ju inte distansen som är min svaghet för tillfället så det är väl inte hela världen att det blev lite kort idag, nästa vecka kommer ju också sommarvärmen tillbaka och då blir det väl ett bättre tillfälle att få till ett riktigt långpass under trevligare väderförhållanden. Imorgon väntar veckans sista pass där jag först tänkt rulla ut på hojjen en timme för att få igång cirkulationen och sedan avsluta med några sexminutersblock 40/20 på monarken.

God helg på er 😃

Veckans tredje tröskelpass blev riktigt segt att genomföra, benen kändes tunga som bly och några rekordtider på mina femkilometers intervaller blev det inte tal om. Men, jag körde igenom skiten i rätt pulszon så slutet gott allting gott...

Nu laddar jag om inför veckans sista intervallpass, om det blir imorgon eller på lördag får vädret bestämma. Blir det uppehåll under morgondagen så satsar jag i första hand på ett distanspass och då får intervallerna vänta tills på lördag, lite flexibilitet för att få ihop veckans plan skadar ju aldrig...

Det gick ju bra att köra intervaller idag med, 4x4 minuter 85-92 % av max och en liten nerjogg på löpbandet efteråt. Inte extremhårt och inte speciellt långt men många intervallpass återstår innan Thailand och nu är det andra avverkat, nu är det bara att gneta på så är vi snart framme vid målet...

Nu är det dax att spetsa till förberedelserna inför tävlingssäsongen nere i Thailand i vinter där jag kör första racet redan om sex veckor. Jag har ju efter en lång sjukperiod i våras nästan uteslutande tränat utan intervaller och endast kört några få tävlingar här på hemmaplan bara för att få någon liten pulshöjare emellanåt, men nu är det alltså dax att inte bara räkna träningstimmar utan också öka på flåset igen för att ta steget mot det som numera är min huvudsakliga tävlingssäsong...

Här kommer gårdagens inlägg fast idag istället, jag var helt enkelt för trött och seg efter nästan fyra timmars grusvägscykling med Pauli så bloggandet blev framflyttat tills i dag istället.

Det blev alltså en lång, fin och jobbig grusvägsrunda igår och jag hoppas verkligen att jag inte får något bakslag på förkylningen pga detta. Jag har ju känt mig helt frisk sedan i torsdags men igår när vi cyklade så höll sig pulsen trots behaglig distansfart högt över vad den borde. Det är lite oroväckande och nästan obehagligt när pulsen rusar på det sättet så idag slänger jag in en oplanerad vilodag för kroppen så får vi se hur det hela utvecklar sig...

Ja detta blev ett kort inlägg från sängen en tidig söndagsmorgon, nu ska jag upp å äta frulle och sedan iväg å göra min medborgerliga plikt. Hoppas ni alla gör detsamma och hörni, rösta nu med förnuftet och med hjärtat. Visualisera er en bit ut i rymden, låt oss säga till månen. Ta er sedan en titt ned på planeten jorden så kommer ni se att vi sitter faktiskt i samma båt alla vi som lever här nere och då hjälper det inte att sitta i fören av båten om aktern håller på att ta in vatten. Vi lever i en global värld med gemensamma intressen, tänk på det lite extra idag...

Kortvariga förkylningar tycker jag om, kände mig redan igår lite piggare och stack ut en timme efter jobbet på en väldigt lugn cykeltur bara för att känna efter lite och samtidigt få lite frisk luft. Idag är jag ännu piggare och rundan blev två timmar lång med lite högre puls än igår, inte på något sätt hårt men med normal distanspuls till skillnad från gårdagens mycket försiktiga ansträngning.

Om inget oväntat ställer till det så väntar ett långpass imorgon, antingen 10-12 mil landsväg ihop med ett större gäng eller så blir det en längre grusvägsrunda för mig själv eller kanske med något enstaka sällskap. Vi får se vad det blir men oavsett så är det skönt att vara "back on track" igen...

Så kom då bakslaget som jag hade hoppats jag skulle slippa nu när jag "bara" körde 50 kilometarn på bockstensturen i helgen, jag vaknade i morse med snoret forsande ur näsan men faktum är att jag är lika glad ändå faktiskt. Att få köra i lördags tillsammans med Charlie var definitivt värt en förkylning även om jag ju helst sluppit förstås, den planerade distansveckan nu när finvädret är tillbaka blir det väl inte så mycket av men samtidigt väntar en lång vinter på varma breddgrader med många och långa cykelpass så "shit same", livet går vidare...

I dag har jag bokat på och betalt för cykeln på flyget, det är alltid skönt att ha gjort detta i förväg och slippa tjafset på flygplatsen där det alltid verkar vara "första gången" för dom som ska ta betalt på plats. Nu är det bara att visa upp kvittot och checka in cykelväskan när det blir dax.

I morse fick jag också ett sms från några av mina cykelkompisar där nere som har testat tävlingsbanan inför det 140 km långa "L etap de Thailand" som vi ska köra den 22 oktober. Målgången blir på huvudgatan i den lilla grannbyn "old Takuapa" inte långt från där jag bor. Med bara sex veckor kvar så börjar man allt längta ner lite extra och förberedelserna är i full gång, såsom det här med cykeln på flyget, beställa internationellt körkort, fylla i visumhandlingar mm. Ja nedräkningen har börjat på allvar...

Ja det blev alltså ingen start på långa bockstensturen igår men alternativet att starta tillsammans med min son i motionsklassen 50 km visade sig bli en desto roligare historia. Charlie har ju varit en liten "storcyklist" i sin ungdom med ett flertal U-SM guld i bagaget men dom senaste tio åren har han väl knappt suttit på sin cykel mer än ett tiotal gånger om året, när han nu efter att varit med mig i Trysil och cyklat tidigare i sommar och även i Danmark för några veckor sedan verkat ha fått en liten nytändning och ville pröva att köra ett "race" igen så blev det ju lite extra kul att göra det tillsammans.

Vi bestämde oss före start att försöka hålla ihop och göra det hela till en rolig upplevelse men samtidigt ändå köra på och se om vi kunde komma in på runt två timmar blankt, jag förvarnade honom om att första milen troligtvis blir den jobbigast då det går riktigt snabbt ut från Varberg och det gäller att bita i över sin förmåga för att hamna i en bra grupp när det väl spricker av, när vi sedan känner att vi måste ge oss så kör vi vårt eget "race" och håller ihop in i mål. Ja så var planen...

Starten gick och vi låg bra med där framme i täten, när väl farten släpptes fri så måste jag erkänna att helsicke vad fort det gick. Det var banne mig ingen större skillnad på fart jämfört med tävlingsklasserna, mellan 40-50 km i timmen på asfalten ut mot banvallen hade jag inte förväntat mig i en motionsklass. Jag låg långt fram med Charlie strax bakom och jag bara väntade på att han skulle hojta där bakifrån att nu är det nog, nu släpper jag kontakten. Men han bet i och varje gång jag slängde en blick över axeln låg han där bak och grimacherade...

Även ut på banvallen där det blev lite mer tungcyklat hängde han till en början bra med men strax före den första stigningen efter ca 16 km fick han ge sig och hamnade i andragruppen när det sprack av. Jag själv låg med bra i första gruppen men gick bak i ledet för att försöka se hur långt efter nästa grupp med Charlie låg, i botten av backen såg jag att han inte låg långt efter så jag släppte iväg min grupp och tog det lite lugnare uppför backen. På toppen stannade jag en kort stund och inväntade Charlie och ytterligare en cyklist som han hade på släp, kom igen sa jag när dom anslöt, nu kör vi vårt eget race och håller ihop in till mål.

Den tredje cyklisten släppte ganska omgående så jag och Charlie körde på själva och till en början höll jag igen något så att han skulle få återhämta sig lite efter att ha gått på rött en bra stund inledningsvis. Efter en stund hör jag bakifrån att nu är han ok igen och att jag kan öka farten, håll ett högt och jämt "gnet tempo" så hänger jag med ropar han. Vi kör på bra och i varje stigning tar Charlie som ju är en liten "bergsget" kommandot och jag får slita som ett djur för att hänga på medans jag tar täten på dom snabbåkta partierna med Charlie på rulle. 

För varje kilometer blir jag allt mer imponerad av honom, för vi kör på riktigt bra och ärligt så hade jag inte kunnat kört fortare även om jag velat och ändå hänger grabbfan med trots att han inte tränar nåt, av alternativen att det är jag som är dålig eller han som är en talang så håller jag väl på det sistnämnda. För har man vunnit tre SM guld och runt 100 tävlingar i sin ungdom så har man väl nåt i benen som inte farsan har, så är det bara...

Vi kör ikapp ett antal cyklister på vår väg tillbaks mot Varberg och på grusvägarna över åkrarna ser vi några hundra meter framför oss två cyklister och strax framför dom ytterligare två cyklister. Dessa visar sig sedan vara dom enda som blir före oss i mål då vi en stund senare på strax över två timmar blankt tar oss i mål hand i hand som 5:a och 6:a av de 302 startande i herrar motion 50 km.

Jag hade en otroligt rolig dag där ute i spåren och att för första gången få köra ett "race" tillsammans med Charlie tyckte jag var extra kul, Charlie själv var sprudlande glad efter målgång och började direkt prata om västgötaloppet. Han hade väl inte i sin vildaste fantasi väntat sig att han skulle orka vara med och köra på detta sätt och fick nog en ordentlig mersmak, tänk om han skulle börja träna en dag eller två i veckan...