Då är det bara strax över ett dygn kvar på detta år och det är hög tid att knyta ihop den här sista veckan på bloggen innan jag påbörjar nästa år med nya mål och visioner, jag är fortfarande seg å trött i kroppen och troligtvis är det pollenallergierna som spökar. Våren är redan på gång här i Spanien och det blommar och knoppas överallt i naturen, medicineringen är påbörjad och jag hoppas att det snart känns bättre…

P.g.a ovan nämnda orsak så tar jag det ganska avslappnat med träningen, jag kör lite lagom långa distanspass och jag har börjat köra lite kortare zwiftrace några gånger i veckan för att få igång flåset igen efter en höst med ganska lite högpulsträning. Jag har också dragit ner på antalet träningsdagar/vecka för att få lite bättre återhämtning tills problemet med allergierna lägger sig och jag känner mig piggare igen…

Fler träningsfria dagar ger ju också mer tid till familjen som är på plats, att spendera mer tid och att få hitta på saker tillsammans med barn å barnbarn är ju inte fel och just nu så måste jag få tacka för mig för denna gången för sonsonen Casper står å väntar med slangbellan i högsta hugg. Det är prickskytte på pet flaskor som väntar,  så gott nytt år på er alla så hörs vi någongång nästa vecka…

Efter gårdagens mtb sväng upp till Guadalest med min son Charlie så blir det nog en dag utan cykel idag, jag ska först ner på byn å införskaffa några sistsminuten klappar till julklappsleken imorgon. Sedan blir det lunch på stan med Madde och i eftermiddag så ska det förberedas med julmaten, skinkan skall ju griljeras mm…

Jag har inte riktigt känt mig på hugget den sista tiden, stel å seg i kroppen liksom så träningen får komma lite i andra hand tills jag känner mig piggare igen. Eventuellt kör jag en timmes lugn gruppträning på zwift imorgonbitti, inte för träningens skull utan mest för att göra plats för julmaten…

Nu har vi sedan i fredags varit på plats i huset strax bakom gamla stan i Altea, hela familjen är på plats och under helgen har vi bara softat och installerat oss i huset…

Idag körde jag mitt första cykelpass och fick en fin guidad runda av en riktigt stark gubbe från mina hemmatrakter Borås, det var självaste Jonas Tell som stod för vägvisningen och till slut stannade mätaren på 125 km och strax under 2000hm. Jonas var snabb som en vessla uppför och själv kände jag mig mest gammal å trött, det behövs en rejäl uppryckning om jag ska cykla omkring i bergen här under några månader, det är ett som är säkert…

Ja så har de två senaste dagarna sett ut, igår körde jag en landsvägsrunda på "platten" som inkluderade två fartintervaller. En 10 minutare och en 5 minutare där jag lyckades hålla 315 watt i snitt på bägge intervallerna, helt ok för min del med tanke på tid på året och hur lite hårdkörning jag kört de senaste månaderna. Ja riktigt bra faktiskt om jag får säga det själv…

Idag blev det en grusvägsrunda upp i bergen bakom Crevillent, 65 kilometer grus med fina vyer får avsluta denna period nere hos Molle och casa de bicicleta. Imorgon drar vi en liten bit norrut upp till Altea där resten av familjen möter upp för lite gemensamt jul, nyår och div födelsedagsfirande. Emellan allt firande blir det fullt fokus på landsvägscykling bland alla proffs som befinner sig i området runt Altea och Calpe de närmaste månaderna…

Onsdag mitt i veckan och jag ligger här i husbilen å väntar på att det ska bli lite varmare ute innan jag drar ner på slätten å bränner av några intervaller, det var ett tag sedan sist och det är dax att "steppa upp" lite nu innan jag blir allt för bekväm av mig av all "fincykling" jag sysslat med den senaste tiden...

 

Det var också ett bra tag sedan jag bjöd på en film så här kommer den senaste och nyss släppta episoden från serien Rapha Gone Racing där Lachlan Morton tar sig an Cape Epic i sydafrika tillsammans med en oväntad partner. Som alltid när Lachlan är med så får man en bredare/djupare infallsvinkel i vad cykelsporten handlar om, eller borde handla mer om...

 

 

Ja igår var det ju vilodag om man nu kan kalla det så när man först hikar 10 km och sedan cyklar 18 km t.o.r till en by för att äta lunch. Men, men…  lite rörelse är väl aldrig fel även på en så kallad vilodag…

Idag förflyttar vi oss ca 25 mil norrut tillbaka till "casa de bicicletas" strax söder om Alicante där vi stannar tills på fredag. Jag kommer att ta hela denna vecka som en lite lättare återhämtningsperiod så det blir nog bara några lugna å kortare cykelturer innan jag kör igång igen nästa vecka uppe i Altea, då bor vi ju i ett hus under fem veckor framåt  och där ska jag även se till att jag får in nåt hårt zwiftrace varje vecka. Jag känner att jag tappat lite "flås" nu när jag mest fincyklat med endast mig själv som sällskap ett tag. Visserligen sköna å fina pass men inte så prestationshöjande kanske… nåja, snart blir det ändring på det och inte bara pga zwift. I Altea lär det ju finnas bra "sparring" också ute på vägarna…

Ja, idag är det näst sista dagen i detta område strax norr om Almeria på spanska sydkusten, vi kom på obestämd tid men tänkte oss kanske max tre-fyra dagar. Nu blev det hela tio dagar innan vi drar norrut igen och tacka tusan för det, vilket område alltså… det finns hur mycket som helst att upptäcka på en cykel och vi känner att vi får nog komma tillbaka vid något mer tillfälle för att hinna med det vi har missat under denna vistelse…

Imorgon väntar en lugn återhämtningssväng med Madde upp till närmsta by för en fin cykelfika, det blir väl kanske en timmes lugn cykling totalt och det blir en bra avslutning på denna veckas cykling. Ja, jag har fått till riktigt många timmar sedan jag anlände till Spanien för sju veckor sedan och hela nästa vecka får nog bli en lugnare återhämtningsvecka för jag känner mig lite trött i kroppen nu, det måste jag nog erkänna…

Ännu en cykeldag blåste idag bort då ökenvindarna ställde till det och gjorde det direkt livsfarligt att försöka hålla balansen på två hjul, istället blev det en liten utflykt med husbilen till en olivolje producent där vi både fick provsmaka och inhandla lite förstaklassig ekologisk olivolja…

Sedan har vi flyttat några mil österut till en ställplats i utkanten av Tabernas öknen och likaså i utkanten av sierra nevadas böljande sluttningar. Här ska vi stanna över helgen och förhoppningsvis blir det ytterligare ett par fina cykelrundor innan vi på måndag kör tillbaka till Alicante och casa de bicicletas, där ska vi hålla oss tills slutet på veckan då vi ska vidare upp till huset i Altea som vi hyrt en månad över jul & nyår. Dit kommer ju också både barn & barnbarn på fredag så julen kommer firas med hela familjen samlad…

Vaknade imorse till en tysthet som man sällan får chansen att uppleva, stormen från igår var som bortblåst… (haha!! där fick jag till det bra va ??) och inte ens hundarna ylade som dom annars gjort varje morgon. Efter gårdagen inställda cykling så var jag riktigt sugen på att komma ut å utforska bergen igen, jag fixade till en runda på komoot som innehöll både asfalt, grus & många höjdmeter och vilken dag det blev. Sällan har jag väl njutit ner av en cykelrunda än idag, vyer utan dess like och vägar som växlade från knappt körbara till riktigt fin asfalt. Ja det är för upplevelser som idag som jag fortsätter cykla år efter år utan att tröttna, dagens runda kommer jag leva på länge…

Extremt hårda ökenvindar gjorde det helt omöjligt att bedriva någon som helst utomhusaktivitet idag överhuvudtaget, istället gjorde vi en utflykt med husbilen och rekade lite inför de resterande dagarna här. Nu hoppas jag att det mojnar lite tills imorgon så att jag kan få till ytterligare några fina cykelrundor innan vi lämnar detta fina område…

Det här området växer allt mer i mina ögon, efter att ha cyklat en 60 kilometers landsvägsrunda idag så inser jag att det finns en hel del att utforska innan man är färdig. Både på grusväg å landsväg…

Nu har jag skapat två nya landsvägsrundor på komoot appen som jag ska köra det två nästkommande dagarna och efter dagens otroligt fina tur så är jag spänd av förväntan över vad som väntar…

Den kraftiga nordanvinden var tillbaka och Tabernas öknen skulle utforskas på våra mountainbikes, så dagen bloggrubrik säger väl det mesta om vårt äventyr…

Eller kanske överdriver jag lite, visst blåste det men vi fick en riktigt bra cykeldag ändå och värmen går det inte att klaga på. Kort/kort var dagens klädsel och en blåare himmel har jag sällan sett, däremot är det svårt att hitta i öknen med hjälp av div kart appar för i verkligheter kryllar det av stigar och grusvägar medans kartorna visar noll alternativ. Det blev till att improvisera och hålla noga koll på väderstrecken så att vi inte irrade bort oss bland kullarna…

Avslutningsvis lunchade på vägen hem på en vägkrog längs med Tabernas eget route 66, inte det bästa vi ätit kanske men klyschigt värre och ändå ett nice avslut på denna första cykeldag i "öknen". Imorgon väntar nya äventyr med då på racern och på vad jag hoppas riktigt fina små asfaltsvägar i fin terräng…

Ja nu har vi flyttat oss söderut till Tabernas öknen några mil norr om Almeria i södra Spanien, ett område där otaligt med så kallade "spaghetti western" filmer har spelats in. Clint Eastwood & Indiana Jones har härjat runt här och Lawrence of Arabia red på sina kameler genom just Tabernas öknen. Å nu är alltså jag här och skall kolla in vad området bjuder på i cykelväg, jag har redan rekat lite och det bjuds på både fina asfaltsvägar för racern och grusväg/åsnestigar för gravel & mtb. Dom närmaste dagarna ser alltså spännande ut och efter dagens tretimmars vandring med Madde så ser jag fram emot att utforska området på två hjul…

Nedan några bilder från ställplatsen ute i öknen där vi ska bo ett tag framöver…

Tja folks, idag e de vilodag efter ett par riktigt långa dagar i sadeln. I förrgår blev det mtb distans med ungtupparna från Varbergs MTB team och med betoning på just mtb måste jag nog erkänna att mina dagar som terräng cyklist är över. Åtminstone när det gäller teknisk mtb cykling, jag kände mig långt utanför min komfortzon när vi körde runt bland tekniska stigar fyllda med rullgrus å sprängsten. Jag kör ju inte speciellt mycket mtb nu för tiden (de senaste åren) och efter vurpan och frakturen i handen i somras så blev väl inte tekniken å självförtroendet bättre precis, jag känner mig mest stel och rädd så fort det blir svårcyklat och tankarna rusar snabbt iväg på vad som händer om jag vurpar igen. Inte helt optimalt om man vill cykla snabbt i svår terräng helt enkelt…

Jag har sagt det förut och insikten blir allt starkare för varje gång jag kör mtb om att det nog får bli gravel och landsväg jag ska ägna mig åt fortsättningsvis, mtb cyklingen får helt enkelt bli ett motionsnöje någongång ibland bara för omväxlings skull…

Igår körde jag ca 120 km racer för mig själv en bit inåt land och upp över ett mindre bergspass, det blev en fin sväng i riktigt bra väder. De kraftiga nordanvindarna som härjat ett tag har avtagit och det är riktigt behagligt på dagarna nu, såpass behagligt att resten av denna vilodag nu skall tillbringas raklång i solstolen och den enda energin jag ska göra mig av med blir när jag vänder mig om någongång emellanåt…