Dagens tävling blev en 78 km lång historia i en fart som om det vore rena rama sprintracet, vi gick imål med en snittfart på 45km/t och även om det inte går att jämföra med "riktig" cykeltävling utomhus så vet ju ni som testat zwift att 45km/t i snittfart på en nästan 80 km lång tävling det är snabbt, riktigt snabbt...

Det var på gnällen att jag fick släppa täten några gånger under loppet men jag lyckades bita mig kvar tills ute på det sista av sex varv då det återstod 5 km, där fick jag till slut ge mig och släppa den blandade tätgruppen på totalt ca 15 man. Men som tur var så släppte även de tre kvarvarande konkurrenterna i H-55 klassen samtidigt så vi blev en grupp på fyra gubbs som fick lurpassa på varandra och i spurten så knep jag ganska enkelt segern. Väldigt nöjd men ordentligt trött efteråt tar jag nu en välbehövlig vilodag imorgon...

Vi börjar med gårdagens zwiftrace, lite bättre känsla än i förrgår men långt ifrån bra. Lyckades ändå bli 2:a i H-55 klassen bakom en "gubbjävel" som snittade 5w/kg under 50 minuter och detta på under 80% av sin maxpuls 

🤔

Jag har också varit hos läkaren idag ang mina problem med nacken och det var ett bra besök, magnetröntgen är bokad till nästa torsdag och sedan går vi vidare därifrån. Det blir nog bra tillslut får vi hoppas och annars får jag väl bli zwiftcyklist på heltid, inne funkar det iallafall att cykla ännu så länge...

Det här med zwift har ju verkligen slagit igenom och det är ju stor brist i landet på smarttrainers, då vill jag passa på att tipsa om att Sportson i Borås fick in en Wahoo Kickr idag så snabba på ni som är ute efter en...

Jag lyckades prestera ganska hyfsat ändå på dagens zwiftrace trots en riktig skitkänsla i kroppen ända sedan jag vaknade imorse, jag var riktigt seg i kroppen och wattsiffrorna visade också tydligt att jag inte var på topp men jag lyckades ändå knipa en ok 3:e plats på dagens första deltävling av vårens ZHR Masters series. Nu är det bara att ladda om inför nästa race imorgon som är den 5:e deltävlingen i Masters SA spring leauge...

Vilken dag vi har haft här i Borås, 10 plusgrader med fågelkvitter och strålande sol gör ju att vårkänslorna riktigt spritter i kroppen, och då har jag ändå varit i väg i Spanien under åtta veckor. Ja en fin svensk vårdag är något riktigt speciellt trots allt...

Dagens träning bestod i att "beta av" ännu en bana på zwift och målsättningen är att köra igenom de återstående innan mitten av April, då har jag kört zwift under exakt ett år och vill fira detta med att ha bockat av allt som finns att köra i den virtuella världen...

Sedan har jag idag också fått en läkartid på Frölunda Ortopeden nere i Göteborg på torsdag, det är min nacke som fortfarande spökar och det blir bara värre och värre med smärtor och värk som liksom flyttar omkring runt nacke, axlar och skuldror. Jag har också domningar ner i höger arm och i några av fingrarna, tyvärr är jag rädd att för att det är en "disk" i nacken som ställer till det men vi får väl se vad dom kommer fram till på Torsdag, jag är iallafall väldigt glad över att jag har en riktigt bra privat sjukförsäkring i ett sånt här läge...

Då vart jag hemma i Sverige igen och det är dax att börja planera för vårens/försommarens aktiviteter, det är mycket man vill göra och många platser man vill besöka men som läget ser ut så är ju det mesta väldigt osäkert och man får väl helt enkelt ta en dag i taget och se hur allt utvecklar sig...

Det enda man kan lita på att det blir av till 100% i tävlingsverksamhet är väl virtuella tävlingar på zwift och där har jag hittat två separata cuper för veterancyklister som båda startar nästa vecka. Den ena cupen går på tisdagar 12 veckor framöver och den andra med lite längre race på söndagar 12 veckor framöver, dessutom återstår fyra race på onsdagar i den veterancup som jag redan deltar i så totalt har jag alltså minst 28 tävlingstillfällen att se fram emot innan slutet av maj...

Ja det är väl så vårens och försommarens tävlingsplan ser ut, jag vågar inte tro på några riktiga race under denna perioden men sedan hoppas jag att något mtb långlopp, landsvägsrace och gravelrace blir av senare i sommar så att man åtminstånde får köra något race ute i verkligheten i år. Det vore ju för jäkligt annars...

Då har vi anlänt Malmö med färjan från Travemunde och är nu på väg norrut på E6. Solsken, plusgrader och hemvändande flyttfåglar över våra huvuden gör att vårkänslorna vaknar. Jag är visserligen medveten om att det fortfarande är en hel del snö hemma i Borås, men snart så...

Det blev ingen finsk sauna Igårkväll då den tyvärr var uppbokad, men en god fransk middag och sedan tidigt i säng gjorde inte heller ont efter en väldigt lång dag i bilen. Nu är vi på väg norrut igen genom ett soligt och vårlikt Tyskland, det känns faktiskt som att våren gör oss sällskap på färden norrut. Vi kan ju alltid hoppas iallafall...

Då har vi lämnat Spanien och är på väg hemåt till Sverige igen, vi började lite lugnt med en kortare sträcka och övernattade i taktältet strax söder om Barcelona den första natten, detta för att jag ville hinna med några "viktiga" besök i Girona med omnejd igår innan vi sedan körde vidare till B&B Chez les Amis i regionen Languedoc i södra Frankrike där nästa övernattning väntade, där lyxade vi på det lite extra med spabad och trerätters middag som någon annan hade tillagat som omväxling...

Nu är vi på väg norrut genom Frankrike till nästa B&B som ligger strax innan tyska gränsen vid Strasbourg i Alsace regionen, med ett finskt värdpar så hoppas jag på vedeldad bastu ikväll som bra uppladdning inför morgondagens rutt upp till Travemunde där nattfärjan väntar på att ta oss till Malmö. Sedan är det bara några timmars bilkörning kvar innan vi på lördags förmiddag svänger upp på uppfarten hemma i Borås...

Det blev en efterlängtad seger på gårdagens zwiftrace vilket var den första vinsten för året, dessutom på en bana som tidigare absolut inte passat mig. Jag har alltid haft svårt för lite längre stigningar inte bara på zwift utan även ute i verkligen men den bergiga terrängen här nere i trakterna runt Altea verkar ha gjort nytta för förmågan att cykla uppför, även i den virtuella verkligheten...

Det har regnat inatt och nu på morgonen så jag väntar med dagens träning tills efter lunch, det blir väl ett par timmar i ett lugnt tempo då jag tar denna vecka som en återhämtningsvecka. Det blir ett par lugna timmar imorgon också sedan kör vi ju hemåt på onsdags morgon vilket innebär tre dagar utan någon som helst träning, vi räknar med att komma hem på lördag förmiddag och framåt söndag blir det väl nån typ av zwiftaktivitet för att så sakteliga få igång kroppen igen...

Igår var jag ute och cyklade några timmar med Madde, vi letade oss runt ca 30 km på små grusvägar blandat med lite stig. Det blev en fin och lugn utflykt bara för att njuta av de fina omgivningarna...

Idag ska vi först iväg på en kort vandring till några vattenfall/källor en bit upp i bergen och sedan kör jag troligtvis ett zwiftrace i eftermiddag då väderprognosen säger att det ska dra in lite regn efter lunch...

Förövrigt börjar det ju närma sig hemresa och imorgonbitti ska vi ta den där PCR testen som behövs för att köra igenom Frankrike, sedan väntar två lugna avslutande cykelrundor innan vi tidigt på onsdag morgon styr kosan hemåt igen...

Inför dagens träning hade jag skapat en runda på komoot appen där jag försökte få till en bra långloppsliknande mtb sväng, 75 km och 1600 hm fick jag ihop och en av de bättre mtb rundorna på väldigt länge. Riktigt smidigt att bara följa GPS rösten från telefonen och slippa lägga tid på att orientera sig vid varenda väg eller stigval...

Jag gjorde mitt bästa zwiftrace någonsin (effektmässigt) igårkväll då jag snittade hela 306w över en timme vilket räckte till en fin 2:a plats på gårdagens race i den stenhårda H-55 klassen. Men bäst av allt, jag gick nu upp i totalledning i cupen.

Jag har ju haft svårt för tävlingar upp mot timmen förut men börjar nog få in känslan även för dessa lite längre race nu, jag har kollat in en del youtube klipp om teknik och taktik ang zwiftracing och det har nog gett lite resultat. För det finns en hel del tips att ta till sig om man är intresserad och letar lite på nätet, det räcker inte bara med att kunna cykla bra utomhus utan det finns allt några små avgörande detaljer som skiljer sig åt mellan att tävla utomhus och att tävla inne på zwift...

Nu missar jag ju tyvärr nästa veckas race men då en deltävling räknas bort från slutställningen fram i mitten på mars så finns ju chansen om en framskjuten placering totalt i cupen kvar i allra högsta grad...

I förrgår fick jag till ett trevligt och bra distanspass på strax över fyra timmar och många höjdmeter vilket kändes jäkligt skönt då just den mentala delen inte varit på topp den senaste tiden. Igår körde jag sedan en gruppträning med några hårda inslag på zwift för att försöka väcka upp ben å kropp inför kvällens tredje deltävling i Masters SA serien där jag hoppas på en lite bättre känsla än förra veckan. Serien består av åtta deltävlingar varav de sju bästa resultaten räknas till sammanställningen, jag kommer tyvärr att missa nästa veckas event men hoppas sedan genomföra resterande race och att knipa en bra totalplacering i cupen...

Anledningen till att jag missar nästa veckas race är att vi åker hemåt på onsdag, det blir över en månad tidigare än beräknat och den största orsaken är att Valenciaregionen förlänger de restriktioner som tidigare låg fram tom 14 februari med ytterligare sex veckor, d.v.s fram tom 31 mars. Vi hade hoppats på att restauranger och caféer skulle få öppna nu till helgen men nu är det som det är och vi tycker det är lite långsamt och tråkigt att bara sitta här och vänta på bättre tider...

Vi har trots allt fått sex riktigt fina veckor härnere med bra träning, trevliga vandringar, betydligt varmare än hemma i Sverige och några goda restaurangbesök som hanns med under den första veckan innan dom stängde ner...

Nu ska jag strax ner till "sjukstugan" och boka det PCR test som behövs för att få köra igenom Frankrike nästa Onsdag, sedan om allt går enligt planen så är vi hemma i Borås framåt lunchtiden på lördag nästa vecka och då mina vänner är vi redan framme i slutet av Februari, det börjar snart våras och vi går mot ljusare tider. Det känns faktiskt riktigt bra trots allt...

Totalt omotiverad och less på allt runtomkring så blev det för tungt för mig att genomföra dagens planerade distanspass, jag svängde av efter redan en mil och tog sedan en kort sväng bara för att få andas ut och röra på mig utan krav på prestation. Tankarna som malde i huvudet handlade om att jag längtar hem till barn och barnbarn, att jag längtar efter lite riktig värme (småfryser mest hela tiden här), att jag saknar mina cykelvänner i Thailand, att jag längtar efter en normal värld igen och att jag inte riktigt vet var jag har mig själv längre...

Skit vad det ska va svårt ibland att känna harmoni i livet och bara vara nöjd som det är...

Det blev en fin hike runt Bernia massivet idag, närmare bestämt fyra timmars effektiv vandring plus några stopp för fika och för att beundra vyerna. Nu är man sådär lagom mör i kroppen och det blir nog inga problem att somna gott ikväll, ibland säger några bilder mer än tusen ord så nedan följer en liten bildkavalkad från dagen. Håll till godo...

Ja idag har jag haft en vilodag, på riktigt alltså, utan att vandra i berg en halv dag som jag gjort på mina tidigare "vilodagar". Inte så konstigt kanske att jag känner mig lite trött när strava skickar en notis om januari träningsmånad och den innehåller 55 cykeltimmar, då har jag över 10 "promenadtimmar" också som inte är redovisade. Jag måste lära mig att vila när jag vilar...

Idag har jag alltså vilat på riktigt, sov till 09,00 imorse och sov sedan en timme till efter lunchen... Resten av dagen har jag inte gjort ett skvatt, precis som en riktig vilodag skall vara. Imorgon blir det inte heller någon cykling, men en lång hike uppe i bergen det blir det. Det finns många fina vandringsleder i närheten och vi har ett gäng vi skall checka av innan vi åker hemåt så det är bara att jobba vidare på det...

Sedan börjar träningen igen på måndag men nu ska jag ha lite bättre koll på timmarna. Jag behöver ju inte nöta 15 timmar vecka ut å vecka in bara för att jag kan, jag är liksom inte någon ungdom längre även om man önskade att det var så...

Dagens runda blev en lugn historia i återhämtningens tecken efter gårdagens zwiftrace som tog hårt på kroppen, jag var ute drygt tre timmar och rekade nya mtb stigar i ett område där vi hikade för några dagar sedan. Det finns otroligt många möjligheter här till fina mtb rundor men det gäller att ha bra lokalkännedom då det fullkomligt kryllar av både stigval och små grusvägar uppe i bergen, jag hittar bättre å bättre för varje gång jag är ute på mountainbiken och idag fick jag ihop en fin runda med många möjligheter att förlänga till nästa gång...

 

Jag hade inte riktigt dom benen jag ville ha på gårdagens race och med full fart från första tramptaget så blev det en lång pina bara för att försöka hänga med i klungan, jag lyckades inte återhämta mig många gånger under loppet och med ca halvmilen kvar fick jag släppa tätgruppen i min klass. Rullade imål en minut efter vinnaren på en OK 6:e till slut och ligger nu efter två deltävlingar på en delad 3:e plats i totalen. Jag är nöjd ändå att gå med såpass länge som jag gjorde utan att känna mig på topp så nu satsar vi vidare mot nästa veckas race och hoppas på en lite bättre "feeling" då...

Idag är det 20 grader varm ute och solen skiner från en klarblå himmel och vad gör jag då tror ni ?? 

Jo, jag sitter inomhus hela dagen och laddar upp inför kvällens zwiftrace. Ibland undrar jag själv om allt är som det ska där uppe i skallen...

Men vad gör det egentligen... solen skiner ju varje dag så det är ju inte så att jag missar några utemil till förmån för ett zwiftrace eller två och bägge typerna av aktivitet är ju bra på sitt sätt...

Idag var en tuff dag i sadeln vill jag lova, jag var helt slut i kroppen och det känns som att jag inte får ut nåt syre i musklerna överhuvudtaget. Jag hade inte en tanke på allergier när jag åkte ner hit för en månad sedan, jag har ju inte haft några som helst problem i Thailand om vintrarna de senaste tolv åren men där är ju å andra sidan nästan 100% luftfuktighet vilket mina luftrör verkligen gillar. Här är luften riktigt torr och dessutom verkar det som att pollensäsongen har börjat på allvar så den senaste veckan har kroppen inte riktigt svarat som den brukar...

Min kortisonspray som jag normalt inte behöver använda på vintrarna låg turligt nog kvar i min nessesär så den har jag redan satt in som behandling, dessutom var jag nere på ett apotek och fick tag på samma allergitabletter och nässpray som jag använder hemma om somrarna. Nu tar jag det lugnt någon dag och hoppas att medicineringen börjar hjälpa och att kroppen & luftrören återhämtar sig så att jag kan göra bra ifrån mig på onsdagskvällens zwiftrace i Masters SA cupen...