Dagens runda blev en riktigt go tur med endast lite kaffe hemma innan avfärd som en fin start på morgonen, sedan ett stopp halvvägs på ett nice café i gamla Takuapa för lite frukost och filosofiskt snack med sonen Charlie innan vi "landade" hemma i huset igen två timmar senare. Lugnt, skönt och avslappnat är veckans motto och åtminstånde mentalt känns det som att energin är på väg tillbaka...

Idag blev det en 60 km fikarunda med sonen Charlie som sällskap. Ett snitt på knappa 25km/h talar väl sitt tydliga språk, det var en ren återhämtningsrunda det handlade om och dessutom med ett fikastopp halvvägs. Imorgon gör vi om samma upplägg och runda fast åt andra hållet som omväxling. Sedan blir det en vilodag på onsdag då jag skall upp till Ranong och över till Myanmar för att skaffa mig 30 nya dagars visa...

Jag är helt frisk från influensan sedan två veckor nu och har försökt stegra träningen lite försiktigt sedan dess men jag känner på träningarna att kroppen är nedbruten och inte riktigt vill vara med, på dagens 14 mila runda blev jag ifråncyklad uppför av mina träningskompisar vilket aldrig hänt förut. Det svarar helt enkelt inte i benen och dessutom är jag allmänt trött mest hela tiden...

Jag har därför bestämt att backa lite med träningen den kommande veckan, det finns ingen anledning att pressa på för mycket när kroppen svarar negativt. Jag har också strukit nästa söndags mtb race från schemat av samma anledning och kommer nu att träna betydligt lugnare och kortare under den kommande veckan för att försöka få tillbaka en possitiv känsla i kroppen igen...

Dagens pass med 3x7 km tröskelintervaller gick helt ok, från att ha varig ganska kraftlös efter influensan så klarade jag för första gången på länge att köra "kontrollerade trösklar" på hyfsat vettiga watt. Det kanske finns hopp om livet trots allt...

Vill också passa på att skicka ett stort grattis till Erik Bergström Frisk som nu officiellt äntligen har ett kontrakt inför stundande tävlingssäsong, han var ju här och tränade med mig tre veckor sent i höstas. Både jag och alla thailändska cykelkompisar skickar våra lyckönskningar...

Idag blev det ett långt & långsamt pass med Charlie som kör på min lånade mtb under tiden han är här på besök, därav den långsamma farten men bara delvis för det var nog över tio år sedan han cyklade längre än typ fem mil så vi tog det lite extra "piano" idag så att han skulle få med sig en bra känsla från sitt första långpass på ett decenium...

Imorgon blir det 3x7 km tröskelintervaller innan lördagens vilodag tar vid, därefter avslutar jag veckan med ett riktigt långpass innehållande några hårdkörningar uppför några småklättringar...

Tillbaka i sadeln igen efter några sköna vilodagar i djungeln försökte jag mig på att sätta en bra prologtid på 4,5 km vilket är samma distans som prologen på Tour of Phuket. Jag började först med en 7 km tröskelintervall som en bra uppvärmning innan jag maxade ur kroppen totalt för att se om jag är konkurrenskraftig med ca 5 veckor kvar till tävlingen, det var jag inte...

Fy fasiken vad jobbigt, visserligen blåste det motvind hela tiden men med 37,9 i snittfart är jag ljusår från var jag borde vara om jag skall vinna prologen för tredje året i rad. Ja det finns en del att jobba på och med bara fem veckor kvar börjar jag få lite smått panik, jag tappade tydligen en hel del när jag låg däckad i influensan för några veckor sedan och frågan är väl om tiden räcker till för att reparera den skadan...

Då var vi tillbaka från vårat äventyr uppe i khao sok nationalpark där vi tillbringat de senaste två dagarna. Vi har utforskat grottor, vandrat i djungeln, bott på flytande bungalows ute på den stora sjön och åkt både båt och bambuflotte. Imorgon börjar träningen igen och blogginläggen fokuseras omkring cyklingen men fram tills dess, håll tillgodo med en bildkavalkad från nationalparken...

Då vart denna träningsvecka avslutad med ett riktigt fint distanspass tillsammans med Siam biketours,  4 timmar och 115 km stannade mätaren på och totalt för veckan blev det nästan 16 timmar och drygt 45 mil. En bra start efter en veckas influensa...

Nu väntar ett par dagars jungeläventyr i khao sok och sedan steppar vi upp träningen mot nya höjder...

Med ett kort pass på ca 40 km med ca halvtimmen på hög intensitet blev dagens träning snabbt avklarat, imorgon väntar veckans långpass och sedan blir det två vilodagar i följd då vi skall ut på äventyr i khao sok nationalpark. Därefter hoppas jag kunna höja nivån till vad den var innan jag blev sjuk, det är ju en bit kvar till toppformen och det är bara fem veckor kvar tills tour of Phuket...

Tre timmar in i träningsdagboken inklusive 20 minuter lagtempo med Flemming och Noi, det fattas allt lite watt i benen jämfört med innan influensan men å andra sidan har jag bara varit igång en vecka nu så jag får väl ge det lite tid bara så lossnar det nog...

En liten försiktig test av vad kroppen tycker om att ta i igen gjordes idag och visst känns det att jag varit sjuk, inte helt pigga ben men ändå en bra genomkörare inför fortsatt ökning av träningsintensiteten...

Det känns bättre dag för dag nu och äntligen börjar jag "stå ut" med värmen igen, det var ungefär som om kroppens egen termostat slutade fungera efter influensan med hög feber.  Efteråt så tyckte jag helt plötsligt att det var väldigt jobbigt med värmen vilket jag i vanliga fall aldrig haft problem med, men idag kändes plötsligt allt som vanligt igen för första gången sedan sjukdomen...

Nu har jag fått till några lugna och bra "komigångpass" och imorgon skall jag försiktigt börja bygga upp flåset igen med några sweetspottare. Skönt att va igång igen...

Igår cyklade jag strax över 100 km tillsammans med det övriga gänget och idag blev det 60 km med min son Charlie, förutom kassa luftrör så känns det allt bättre för varje dag. Imorgon väntar en vilodag och sedan skall jag försöka mig på två försiktiga 7 kilometers sweetspottare så får vi se hur kroppen svarar på lite lättare ansträngning...

I morse körde jag ett första försiktiga pass sedan jag knockades av influensa förra söndagen, jag har varit feberfri i två dagar nu och har avslutat antibiotikakuren. Tur i oturen var ändå att som det nu verkar så tappade jag "bara" en vecka pga sjukdomen vilket i sammanhanget inte är mycket. Det kunde varit betydligt värre...

En annan sak som jag tappade under sjukdomen är 2,5 kilos vikt, jag vägde 75 kilo när jag kom ner hit och tappade sedan snabbt ner till 72,5 men sedan har det stått stilla. Nu fick jag lite hjälp på traven att komma ner till min optimala matchvikt som är 70 kilo så nu får jag anstränga mig lite extra för att stanna där...

Imorgon väntar ännu ett försiktigt pass och så blir det väl hela första veckan, försiktiga pass alltså. Det kändes imorse att jag är svag i kroppen och att influensan har tagit hårt så det blir ingen brådska att komma igång med hårdkörningen igen, jag har tiden på min sida och det får ta den tid det tar. Nästa race är två mtb race i februari och dom har ingen hög prioritet för mig, där blir det mest skoj att få köra bara. Det är först i mars som det väntar stortävlingar och tills dess är jag nog stark igen...

Nu har jag varit helt fri från feber i ett dygn och jag hoppas det förblir så, jag är fortfarande helt matt i kroppen och sover sinnessjuk mycket dessutom är luftrören inte i bästa skick men i det stora hela så har det vänt och jag är på väg tillbaka mot ljuset igen...

Håller jag mig feberfri idag också så ska jag nog försöka mig på ett riktigt kort och riktigt lugnt återhämtningspass imorgon, det kommer ta sin tid att bli stark igen men efter den senaste veckan ska det bli så otroligt skönt att bara kunna vara uppe och röra på sig lite...

Ja jag vet knappt vad som varit dröm eller vad som varit verklighet de senaste fyra dygnen, förutom ett sjukhusbesök i förrgår och en kort stund uppe ur sängen igår då vi firade min son Charlies födelsedag så har jag konstant legat utslagen i sängen sedan i söndags efter tävlingen. Det är ju helt surrealistisk att jag var å tävlade i söndags och att jag dessutom vann racet hur fan det nu kunde gå till...

 Direkt efteråt när jag kom hem däckade jag ju och jag fattar inte att man kan sova såpass mycket men helt uppenbart behöver kroppen vila, jag käkar antibiotika, hostmedicin och febernedsättande samt kraftiga värktabletter mot huvudvärken och dom sistnämnda är rena narkotikan, visst försvinner värken men jag blir inte direkt klarare i huvet. Jag hoppas verkligen att det börjar gå åt rätt håll och att febern skall släppa nu så att jag får tillbaka lite energi och orkar vara uppe lite...

I förrgår när jag kom hem efter racet mådde jag så kasst att jag direkt gick och lade mig, kl 15,00 slocknade jag i sängen och sedan låg jag där utslagen i 24 timmar. I går eftermiddags strax efter jag kom upp ur sängen igen visade tempen på 40,3 grader och jag bestämde mig för att åka ner till sjukhuset i khaolak, vi fick låna en bil och tog även med oss de tre yngsta gästerna dom också dom är krassliga och haft  hög feber fram och tillbaka i en vecka nu...

Dommen blev att det är influensa vi har åkt på och med allehanda medikament är jag nu hemma i huset och sängen igen, febern nyss visade 40,7 grader men nu hoppas jag att medicineringen snabbt kommer göra nytta, framförallt för huvudvärken för den är inte från denna jord...

Det var ju tveksamt om jag överhuvudtaget skulle åka ner och tävla idag men efter noga kontroller av vilopuls och temp i kroppen så vågade jag ändå åka ner trots en "skum" känsla i kroppen...

Väl på plats imorse då fick vi veta att det inte bara var på spurtvarven, dvs 3:e, 6:e, 9:e, 12:e och det sista 15:e som det skulle delas ut poäng. Där var det 5,4,3 poäng vi skulle slåss om plus dubbla på sista varvet, men dessutom var det ett poäng på varje varv däremellan som delades ut till försten över linjen...

Nästa överraskning var när vi satt på en stol i skuggan för att svalka oss med en timme kvar till vår start fick höra i högtalaren att arrangören flyttat om lite i programmet, 5 minuter till start för H40 och H50 ropades det upp, det är ju tur att det är såpass varmt i detta landet så man inte behöver så mycket uppvärmning på cykeln...

Starten gick och det märktes direkt att thailändarna endast siktade in sig på spurterna och inte hade någon ambition att försöka skapa någon utbrytning, det gick riktigt sakta och det kändes som att jag var punktmarkerad av varenda thailändare om man nu kan vara det. Jag sade till Flemming att han skulle försöka få till en liten lucka då dom inte brydde sig speciellt om honom och tanken var att jag lite senare skulle "brygga" upp till honom och sedan skulle vi försöka köra ensamma in i mål...

Han kom iväg en liten bit redan på första varvet men när de inhemska cyklisterna märkte att jag inte brydde mig då tog en av dom kommandot och gick upp i tät för att köra ifatt, strax före mållinjen märkte jag att vi var på väg ikapp och när klungan började sprinta kunde jag enkelt gå om och knipa det första poänget. Vi försöker igen sade jag till Flemming och på bortre rakan kom han återigen iväg, jag körde defensivt och thailändarna började jaga igen. Den här gången höll han över linjen och knep därmed det andra poänget, strax därefter kom vi ikapp och jag gick upp och ökade farten lite. Vid de första två "90 gradarna" en liten bit efter varvningen märker jag att jag har en lucka och tänker att ok, nu är det väl min tur att försöka...

Ja, sedan handlar det väl om en ren defileringin i mål, från utgången på det tredje varvet till målgång på det 15:e varvet kör jag solo och plockar alla poäng och därmed slutsegern i detta poänglopp. Jag är inte bara först av 50 åringarna utan kör ifrå alla i H-40 klassen också. Detta var definitivt inget jag hade hoppats eller trott på med den känslan jag haft i kroppen de senast dagarna och att jag hade rätt i min "känsla" bekräftades väl när jag väl var tillbaka hemma i huset igen med sprängande huvudvärk och 39 graders feber...

Nu får vi väl se hur det här utvecklar sig de närmaste dagarna med att det blir att ofrivilligt avbräck i träningen råder väl ingen tvekan om...

"Surt sa räven" men ändå jäkligt skönt att få till en seger igen efter de två inledande 2:a platsern den här säsongen...

Vaknade återigen mitt i natten med frossa och den värsta huvudvärken/migränen från helvetets avgrund, kollade febern direkt men där var det lugnt. Fick i mig ett par värktabletter och lyckades somna om igen, vaknade sedan av och till under morgontimmarna och kände mig helt mörbultad och groggy i kropp och huvud...

Fick i mig lite frukost och kollade tempen igen men den vart helt normal, tog på mig pulsbandet och kollade vilopulsen men även där var allt normalt, låg på 50 slag trots att jag ändå var uppe och rörde på mig. Väldigt konstigt att jag trots detta mådde så jäkla kasst och i detta läget så såg jag morgondagens tävling flyga all världens väg, jag fick sedan lite migränmedicin av svärdottern Mathilda och gick och lade mig igen och har nu sovit till 14,00 innan jag kom ur sängen igen, har nu fått i mig lite lunch och druckit en hel del vatten och "ta i trä" men det känns faktiskt betydligt bättre...

Nu vågar jag ändå inte hoppas allt för mycket men känns det ok tidigt imorgonbitti så kör jag nog ändå ner till khok kloy och ställer mig på startlinjen trots allt, låg puls och ingen feber tyder ju ändå på att det inte är något allvarligt fel på mig. Sedan får vi väl se hur kropp och ben känns när jag ska försöka ta i imorgon, idag rör jag inte cykeln överhuvudtaget utan nu är det total återhämtning och vila från den här sprängande huvudvärken som gäller för resten av dygnet...

Aj aj aj...

Vaknade imorse med lite lätt huvudvärk och irriterad hals, ingen feber och låg vilopuls gjorde att jag ändå vågade mig ut på ett lätt pass med ett par små pulshöjare för att känna lite på kroppen. Förövrigt har jag tagit det lugnt hela dagen och hoppas på det bästa inför söndagens race...