Det är snart dax att göra avslut för detta år och påbörja nästa med nya insikter och nya visioner, efter ett "skitår" har jag de sista två månaderna tagit mig tillbaka till en någorlunda stabil och hög grundnivå. Nästa steg är att försöka "spetsa" till träningen och ta det där sista klivet uppåt.

Mer intervaller, kortare och hårdare intervaller, mer av alla sorters intervaller, mer strukturerat och långsiktigt planerat, mer periodiserat, mer core & styrka, mer återhämtning och vila. Ja mer av allting helt enkelt utan att det blir för mycket av det hela, en ekvation som inte alltid är helt enkel.

Vinterns tävlingsprogram har också uppdaterats med ett mtb race som går av stapeln den 11 mars, dagen före jag åker hem alltså. Ovanligt lång framförhållning för att vara här i Thailand men så är det också 19:e upplagan av det klassiska Thalang mtb race vi pratar om, ett race jag kört och vunnit de tre senaste åren. Det är en grymt intensiv och rolig bana och nu när jag har en goprohero6 så ska jag bröstmontera den och filma hela racet har jag tänkt, det kan bli kul att ha som inspiration att titta på när det blir aktuellt att köra testcykel nere i garaget igen.

På tal om film förresten, nu har jag material för fyra träningsfilmer som snart läggs ut på youtube, ett 90 minuters landsvägspass där jag kör mina 4x7 km tröskelintervaller, ett backintervall pass på totalt en timme, en längre klättring i djungeln på totalt en timme samt en timmes grusvägspass. Håll utkik här för uppdatering när dom läggs ut.

Gårdagens runda på små betongvägar ute på landsbygden...

Min favorittävling...

Låt mig få presentera Mr Andersen för er, en dansk man jag träffade här första gången för några år sedan och som jag sedan cyklat med vid ett flertal tillfällen varje säsong. Imorse var första gången för denna säsong som vi möttes strax efter att jag cyklat hemifrån på min distansrunda, han hade samma planer för dagen som mig så vi slog följe och fick oss några trevliga timmar på småvägarna inåt land.

Vi kom att prata om cykling såklar vilket vi alltid gör, sedan kom vi in på det här med ålder osv. Jag frågade hur gammal han var och hur mycket han cyklar och fick mig ett förbluffande svar, jag cyklar mellan sju och tio mil varje dag sju dagar i veckan sade han, under hela tiden han är här nere. Han gör alltså som jag och tillbringar vinterhalvåret här nere på varmare breddgrader, förra året var han här i sex månader och cyklade ihop 1.500 mil. Ja ni läste rätt, ett tusen femhundra mil på ett halvår. Det blir över 500 träningstimmar för samma period, och åldern då. Jo gubben är 66 år gammal, jag säger bara en sak. RESPEKT !!!

Dagens pass var ett snabbdistanspass på två timmar och jag mötte upp Bernhard nere i Pakweep för vidare cykling inåt land, Bernhard var taggad och kom med tempocykeln samt personligt utrustad för att cykla fort. Aero ut i tåspetsarna om ni förstår vad jag menar.

Han hade fått instruktioner av sin coach att ligga  på runt 200-220 watt i två timmar och med sina 85 kilos kroppsvikt, tempocykel med heltäckt bakhjul och en aerohjälm som slutade ovanför svanskotan så fanns det inte skuggan av en chans att jag skulle klara ligga jämsides under passet, jag låg på rulle hela tiden och tyckte ändå att min puls stundtals var för hög.

Bernhards puls låg konstant uppe i zon fyra och han snuddade även upp i zon fem några minuter totalt sett, vad är egentligen rätt eller fel ?? Ja jag vet inte riktigt men han höll de förbestämda watten som ju ska vara uträknade efter hans tester men för mig så är snabbdistans inte högt upp i pulszon fyra iallafall. Om någon tycker jag har fel så rätta mig gärna för jag vill ju hemskt gärna veta för egen del hur jag ska köra, jag tror ju som sagt att jag vet och har rätt men kanske har jag missat något...

Imorgon väntar iallafall ett lugnare distanspass och sedan blir det ett inslag av ett antal femminuters vo2max intervaller på torsdagens tretimmars runda.

Jag väntar fortfarande på bekräftelse om ett antal tävlingar som enligt rykten skall gå av stapeln under det första kvartalet nästa år, det pratas om flera stycken både racer och MTB race och det vore ju kul om det stämmer då det enda jag fortfarande vet med bestämdhet är det landsvägsrace som jag ska köra nere i Phang Nga den 28:e januari.

Sist men inte minst, det är ju annandag jul idag och jag bor ju i den byn där identifieringsarbetet skedde efter tsunamin 2004 och likaså där minneskyrkogården för alla oidentifierade offer för katastrofen ligger begravda, så det som hände då den där annandagen jul för tretton år sedan påminns man om dagligen nästan. Speciellt som jag cyklar förbi där ut på i stort sett varje runda jag har, idag stannade jag till en stund på hemvägen istället för att skynda förbi. Det kändes liksom rätt att göra så just idag...

Idag vaknade "tomten" tidigt och kände sig riktigt laddad för rekordslakt på de stravasegment som skulle köras. Till och med frukost intogs innan passet för att inte missa några sekunder på grund av för lite energi.

Den första sjukilometers sträckan har jag ju KOM på sedan tidigare så där gick jag inte riktigt fullt 100% men ändå tillräckligt hårt för att sätta den näst bästa tiden någonsin, bara 14 sekunder från rekordet.

Ja nu är jag mer än halvvägs in i denna träningsvecka, två pass kvar innan julafton. Ett distanspass och två intervallpass är gjorda med fin känsla även om jag börjar känna mig lite smått sliten, så vi får väl se om jag orkar köra så hårt som planerat på lördagens intervaller.

På de två intervallpass jag kört har jag hållt pulsen mitt i zon fyra. Effektivt, bekvämt och med marginal för att förhoppningsvis ha power kvar tills på lördag då jag tänkt trycka på vad jag klarar på de fyra stycken sjukilometers stravasegment som väntar. Till min hjälp kommer jag då ha Bernhard, Yan och Noi som alla ska köra samma intervaller med mig, det blir nog lite lättare att köra riktigt hårt när man har lite sparring, framförallt av Bernhard som har ett grymt tempodrag.

Nästa race som är bekräftat går först den 28:e januari, jag hade hoppats på något ytterligare redan nu i december vilket verkar vara kört men framförallt något/några till i januari och där är det väl inte kört ännu. Dom dyker ju upp ibland med bara någon veckas varsel så vi får väl leva på hoppet.

Ja, de var väl allt för dag då. Nu ska jag ner och få mig en massage på stranden så att benen klarar två dagar till...

Då jag vilade igår och har tänkt vila på julafton så blir denna veckans fem träningsdagar i en följd, idag körde jag fyra sjukilometers sweetspottare (lågt i zon fyra). Jag tänkte liksom att det kunde vara bra att hålla igen något då det blir många dagar i följd och det dessutom väntar två hårdare pass senare i veckan, utöver detta blir det två distanspass innan Söndag.

De fyra sträckorna jag körde idag är alla strax över sju kilometer och förhållandevis flacka, det är väl bara den andra som är lite mer böljande än de övriga. Det kändes bra hela vägen och jag fick till fina snitthastigheter på samtliga intervaller utan att förta mig allt för mycket då jag alltså medvetet lade mig lite lägre i pulszon fyra för att orka med hela veckans program på ett bra sätt.

Efteråt tog jag en lätt jogg runda förbi Thai life resort och vidare till beachen och tillbaka igen, det är inte mer än ca tre kilometer och jag gör detta två gånger i veckan bara för att hålla igång löpningen lite lätt så att jag slipper börja om från början igen när jag kommer hem till våren. Jag har bestämt mig för att använda löpningen som lite alternativ träning året om och då gäller det att behålla en viss kontinuitet.

Dessutom börjar jag bli expert på att besiktiga motorcyklar nu här i Thailand då det idag var dax för den lilla "moppen" att gå igenom samma procedur som den större gjorde igår. Allt gick bra så nu är det lugnt ett år framåt.

Vilodag idag så jag passade på att göra lite annan nytta istället, körde in till Takua Pa imorse för att besiktiga samt betala skatt och försäkring på motorcykeln. Allt gick bra så nu är vi redo för ännu ett år på vägarna, besiktningen gick på 20 kr och för skatten blev det ytterligare 15 kr. Trafikförsäkring för ett år blev lite dyrare, hela 150 kronor hade dom mage att ta betalt 

😱😱😱

Besiktning...

Dagens distanspass på fyra timmar får avsluta denna veckas träning och det har varit en grym vecka måste jag säga, vid två tillfällen har jag kört min runda där jag har fyra stycken sju kilometers stravasegment att mäta mig mot. Under årens lopp har det blivit ett stort antal tröskelintervaller att jämföra sig mot på denna loop och nu i veckan valde jag att köra tre av de fyra segmenten vid två tillfällen. Totalt alltså sex långa intervaller och vet ni vad, tre av dessa sex gånger slog jag personbästa...

Det verkar banne mig som att jag är på G igen faktiskt, tiderna ljuger ju inte och att självförtroendet får sig en rejäl boost är välbehövligt efter en tung höst. Nu gäller det att fortsätta träna smart och lyssna på kroppen, dagens distanspass t ex blev ett par timmar kortare än vanligt när jag cyklade med Martin och Siam biketours. I vanliga fall efter att ha mött upp dom i Kurraburri cyklar jag med dom ända ner till Khao Lak för att sedan ta mig hem igen själv men inte idag, jag vek av tidigare när vi passerade i närheten av min by så fyra timmar och elva mil får räcka för tillfället istället för dom sexton mil rundan brukar innebära för mig. Jag gillar fortfarande att cykla lååångt och mycket men nu håller jag bestämt igen, man blir inte yngre direkt och återhämtningen blir bara viktigare och viktigare med åren.

Imorgon börjar jag nästa vecka med en vilodag och sedan kör jag på igen med tunga tröskelintervaller, styrkan och trycket i benen är något jag kommer prioritera hela vintern, jag vet min maxpuls sedan länge och att jag redan klarar att ligga väldigt högt i puls här nere innebär väl att det blir svårt att göra något mer där, jag tror snarare att mer styrka/tryck i benen med den pulskurva som jag har är "hemligheten" för att jag ska cykla ännu snabbare framöver...

3x7 km tröskel på tunga växlar ska ge bra tryck i benen , detta pass från i onsdags.

Ja nu är det onsdag och mitt i veckan så att säga, måndagens vilodag efter helgens race följdes av en lugnare återhämtnngsrunda igår samt några kilometers lätt löpning efteråt, och lite core/styrka förståss. Idag har det cyklats distans och imorgon väntar 4x10 minuter tröskelintervaller, jag kommer köra dom lite lägre i puls zon fyra och med något tyngre växlar och lägre kadens än normalt.

Jag upplever att hjärta och lungor presterar på topp men att styrkan/draget i benen är det som släpar efter lite för tillfället, därför blir det hög prioritet på att träna detta ett tag framöver. Backintervaller och slätdragsintervaller i alla pulszoner samt lite snabbdistans borde ju bättra på trycket lite tycker jag.

Samtidigt är jag fortfarande väldigt försiktig och ligger en bra bit under de timmar jag normalt lägger ner på träning här nere, i längden är det nog helt rätt melodi och jag har inte bråttom. Jag kommer stå där längst uppe på pallen innan vintern är slut, det kände jag redan i söndags och jag har tre hela månader på mig att ta mig dit så "time is on my side" som Stones sjunger i sin gamla hit från 1964...

Aldrig har jag väl blivit gladare över en andraplats än igår, det ska jag ärligt erkänna. Jag har en bit kvar till toppformen men med lite rutin, bra taktik och en del tur så fick jag en långt bättre start på säsongen än vad jag vågat hoppas på.

Då vi bara var 20 talet startande i H-50 fick vi starta tillsammans med ungtupparna i H-30 som var ungefär lika många som oss. I den klassen startade en elitcyklist från Luxenburg som jobbar med cykelresor till Thailand och som för tillfället befann sig med en grupp cyklister i Ranong området, en av deltagarna ville vara med och tävla och då ställde även Lucien Kirch som han heter upp som sällskap åt sin "klient". 

Min taktik var ju att hålla mig långt framme i den första långa och tekniska utförskörningen för att förhoppningsvis redan nere på platten vara med i en mindre tätgrupp. Efter start går det svagt uppför i ca fem kilometer innan utförskörningen börjar och jag sitter fint med långt fram i klungan, på krönet ställer sig Lucien upp och börjar spurta utför. Jäklar här gäller det att vara med tänker jag och försöker hänga på, det går fort utför och några tvära serpentinkurvor tar jag som en speedway förare med ena benet rätt ut. Jag vågar inte ligga direkt bakom utan släpper ett tiotal meter för att ha full koll på min egen linje, när vi kommer ner på platten är jag snabbt ikapp och vi vänder oss bakåt för att kolla läget, en grupp på ca 10 cyklister är strax uppe i rygg på oss men resten av klungan är borta för dagen.

Nu har vi ca 20 kilometer kvar innan den första klättring och farten lugnar sig till ett behagligt tempo, alla vet vad som väntar och vill väl spara krafterna till där dom behövs. Jag backar bak för att kolla vilka som är med i gruppen och konstaterar att i den 12 man stora tätgruppen så är vi endast tre H-50 gubbs, redan här är jag grymt nöjd när jag inser att pallen är inom räckhåll bara jag inte släpper gruppen som förste gubbe. Nu låter jag ung gubbarna styra racet och jag åker bara med och försöker spara så mycket krafter som möjligt, detta faktum att vi fick starta med H-30 har spelat mig rätt i händerna för utan deras hjälp hade vi äldre gubbs blivit ikappåkta av våra egna konkurrenter, jag har inte det trycket i benen för att vara den drivande cyklisten i en utbrytning riktigt ännu.

Den första klättringen kommer, inte jättelång men ett par kilometer och ca 200 höjdmeter innebär 

10 % i snittlutning och det räcker till, Lucien drar iväg som en oljad blixt och ingen klarar att hänga på. Nästa gång vi ser honom blir efter målgång, näste man att gå iväg är en Thailändare som kör i H-50 och jag blir faktiskt lite förvånad, det är ingen jag känner till men han kör starkt och det är inte bara jag som släpper utan även den tredje H-50 gubben i gruppen Jean Paul, en stark fransman som blev trea förra året. För att inte tala om alla H-30 gubbar som också dom släpper.

På väg utför efter klättringen kommer vi ikapp thailändaren men denna gång börjar nästa klättring tillbaka upp över berget direkt och thailändaren drar iväg igen, den här gången är jag lite mer beredd och hänger på. Dom andra släpper och vi är nu två gubbar i täten av H-50 klassen, vi kör ganska hårt men jämt nästan ända upp men några hundra meter från passet så sprätter han till och försvinner i en rasande fart, det tar inte många sekunder innan han är helt ur sikte och jag undrar uppriktigt vad han är för ett monster, min egen form är ju kanske inte riktigt på topp men han krossar ju fransosen också och alla H-30 gubbarna dessutom, förutom Lucien då som redan stuckit iväg...

Nere på platten igen då och ca 20 kilometer kvar till den avslutande klättringen som vi började med att köra utför, långa raksträckor men lätt medvind och jag tänker att kanske kan jag köra ikapp honom med jag får inte ens syn på fanskapet, hur sjutton kunde han försvinna väg så fort.

Jag känner att jag saknar det där lilla sista trycket och blir bara segare och segare av att ligga där helt ensam i ingenmansland, en snabb blick över axeln och jag ser den jagande gruppen långt där bakom mig. Det är bättre att vänta in dom och försöka återhämta mig lite innan sista backen än att bli ikappåkt kanske just där i backen utan krafter att haka på tänker jag och slår av på farten. 

Helt rätt beslut visar det sig för gruppen håller betydligt högre fart än vad jag själv klarar och vi kommer till slut ikapp min konkurrent i H-50 även om det tar en mil och jag måste erkänna att han kör imponerande starkt. In i sista klättringen då och samma visa igen, supergubben försvinner iväg och jag har inte en chans att hänga på, ingen annan heller för den delen. Jag lägger mig i mitt eget tempo och med lättaste växeln försöker jag hålla spinn på benen, dom andra släpper mig också och fransmannen ser jag inte ens när jag tittar bakåt, han har antagligen tappat redan i inledningen av backen. Upp över krönet och nu är det svagt utför i ca fem kilometer till mål, nu vågar jag ge allt och lite därtill. Två kilometer från mål ser jag en ensam cyklist långt därframme och med femhundra meter kvar är jag återigen ikapp min motståndare. 

Jag försöker återhämta mig något bakom honom men det är svårt, han kör på bra och jag är helt slut efter allt jagande, i sista backen upp mot mål försöker jag mig på en spurt men jag orkar inte ens ställa mig upp i pedalerna. Thailändaren sprätter iväg som en iller och allt jag kan göra är att rulla över mållinjen tjugo meter efter honom och ge honom tummen upp, en stark jäkel och en värdig vinnare.

Själv är jag inte det minsta besviken, tvärtom. Det här var en mycket bättre premiär än förväntat och gav mig positiva känslor rakt igenom även om det självklar var jobbigt. Puls och lungor fungerade klanderfritt och det är bara det där lilla sista klippet  i benen som fattas, men att det kommer snart det blir jag mer och mer övertygad om...

Efter en tidig uppstigning i morse har vi transporterat oss upp till Ranong, ett frukostopp blev det på vägen och likaså har vi hunnit med ett sent lunchstopp efter att vi varit och rekognoserat tävlingsvarvet. Nu är vi äntligen inkvarterade på hotellet och nästa punkt på schemat är gemensam middag klockan 20.00.

Om vi återgår till tävlingsvarvet så var det en hel del förändringar, den tuffa avslutande klättringen är kvar men efter att dom dragit om banan p.g.a vägarbeten så har det tillkommit två ännu tuffare klättringar halvvägs in i racet så nu väntar ett riktigt hårt race imorgon, det vill jag lova. Det blir nog inga större grupper in mot mål utan troligen en väldans spridd målgång av cyklister.

Mina kompisar här blev väldigt bekymrade och oroliga inför morgondagen men själv är jag konstigt nog full av självförtroende, efter ca 45 vinster av totalt 50 starter under åren här i Thailand vore det väl konstigt annars kanske och även om mina förberedelser inte varit dom bästa inför denna säsong så känner jag mig grymt taggad att äntligen få tävla igen. Nu väntar jag mig visserligen inga stordåd av mig själv imorgon men jag föredrar ändå en riktigt tuff bana framför en lättare och med dessa tekniska utförskörningar genom snäva serpentinkurvor samt det extremt dåliga underlag som är på vissa sträckor så kan vad som helst hända, det är ett öppet race och "the race ain’t over until it’s over" som man säger så imorrn ska jag ut där på dåliga djungelvägar och ha riktigt kul, det lovar jag...

Idag var det återigen dax för en vilodag och jag är noga med att verkligen ta dom där vilodagarna med jämna mellanrum, för tillfället tränar jag två dagar, vilar en och sedan tränar tre igen för att sedan börja om från början. Detta ger mig två vilodagar i veckan och det behöver jag nog ett bra tag till, dessutom kör jag mina distanspass kortare än jag brukar för att inte slita ner/stressa kroppen mer än nödvändigt.

Jag har ju också börjat köra lite hårdare pass/intervaller och där känns det överaskande bra, jag har sämre återhämtning än tidigare och vad gäller trycket i benen finns väl lite mer att önska, men hjärta och lungor hänger med förvånansvärt bra faktiskt. Jag klarar att köra riktigt långa tröskelintervaller utan att stumna och att jaga upp pulsen en bra bit över tröskel funkar också mycket bättre än vad jag vågat hoppas på, så bara jag lyssnar på kroppen och håller igen eller vilar när jag behöver återhämta mig så ska jag nog kunna göra snabba framsteg med formen.

Nu väntar en sådan liten justering imorgon då jag skippar de tänkta 30 sekundarna i slutet av distansrundan. Jag kände mig lite väl sliten inför gårdagens intervaller och även om dom gick riktigt bra så tar jag det lite lugnare med intensiteten nu fram till söndagens race. Då jag inte riktigt har den återhämtning jag brukar så känns det säkrare och bättre att komma dit helt fräsch i kroppen för när väl starten har gått så vet jag hur det brukar bli, skygglapparna åker på och hornen växer ut och då behöver jag all sparad energi jag kan få.

För att återknyta till rubriken då, vilodag och bra väder ja då blir det beach häng med massage förståss. Första svängen var vi nere redan tidigt i morse för lite morgonkaffe och en simtur i soluppgången, sedan hem för lite frukost och iväg igen till nästa strand där vi började med en efterlängtad massage följt av lite vila i skuggan under parasollet. Sedan lunch och nu på eftermiddagen hänger vi hemma vid poolen, en riktigt bra och slapp vilodag med andra ord...

På plats när solen går upp...

Första doppet...

Morgonkaffe efter badet...

Jag har inte kört efter något strukturerat schema ännu utan mest lite försiktigt på känn och efter hur dagsformen känts men nu är det dax. Det är inget eget program dock utan jag hoppar in och följer Bernhards upplägg denna veckan fram till racet på söndag. 

Vi har båda haft en vilodag idag och jag tyckte att hans upplägg resten av veckan passar mig bra så då väntar alltså följande: imorgon blir det två timmar  distansfart utan frukost, på onsdag blir det lite hårdare körning i form av först tre åttaminutare på tröskel och sedan två femminuters vo2max intervaller. Sedan vilar vi på torsdag igen och på fredag väntar två timmar distansfart igen, självklart innan frukosten intas och de två timmarna avslutas med ett antal stenhårda 30 sekundare. På lördag kör vi upp till Ranong och på söndag blir det race. 

Det blir ett bra upplägg tror jag och så slipper jag tänka så mycket själv också, det blir smidigt att bara hänga på Bernhards plan i detta läget men känns allt bra efter racet så är det väl hög tid att tänka till lite själv och försöka skriva ner en planering som är både vettig och rimlig för mig att kunna följa i vinter...

Då var vinterns första distansrunda avklarad, vi var ett gäng på sex gubbs som möttes upp nere i khao lak för att cykla vidare söderut och svänga in vänstervarvet över "the Phang Nga mountain" och sedan vidare förbi  Kapong samt old Takua Pa innan vi åter kom ner på kustvägen highway 4 söderut mot khao lak igen.

Det gick lugnt och fint i ett behagligt söndagstempo och enda gången vi körde på lite var upp för stigningen över bergspasset, jag ville känna efter om jag orkade att ligga på rött under hela klättringen. En liten test kan man kanske säga inför nästa söndags race, då är visserligen klättringen längre men man måste ju börja någonstans.

Det kändes ok hela vägen upp och jag klarade att ligga högt i puls utan att stumna men trycket i benen är väl inte riktigt vad det varit,  jag och Bernhard var först upp över krönet och dom andra en bra bit efter. I normala fall kör jag ifrån Bernhard uppför utan problem men idag räckte jag inte riktigt till och det hade jag väl inte trott heller, en bra test var det iallafall och Bernhard som bevisligen är i god form sa att han gick nästintill på max så jag får nog vara nöjd ändå. Trycket i benen är ju något som kommer snabbt nu i takt med att jag nu börjat köra hårdare träning igen...

Vart tog dom vägen...

Det är första året han tagit hjälp av en coach och fått en detaljerad plan för hela vintern, men han har ändå svårt att hålla koll på planeringen. Tidigare i veckan fick jag först fel dag för när vi skulle köra vo2max intervaller, sedan när vi väl kom överens om att det var idag vi skulle köra så dyker han upp imorse och säger att näää !! det var visst inte 5 minuters vo2max intervaller ändå på programmet utan fyra stycken 10 minuters tröskelintervaller...

Nåja, det blir väl tillräckligt hårt för mig iallafall tänkte jag så det spelar inte då stor roll, efter uppvärmningen när vi börjar köra på så är jag nästan tvungen att fråga om vi startat ännu. Det känns extremt lätt och bra i kroppen och istället för att ligga på rygg bakom Bernhard som jag först tänkt så ligger jag utan problem jämsides under alla fyra intervaller, väldigt positivt överraskande måste jag säga...

Det fanns inte på världskartan för några veckor sedan att jag skulle tävla på denna sidan nyår, men gränser dras om och kartan förändras. Efter dagens genomkörare känner jag mig faktiskt mogen att göra ett försök nästa söndag då går ett landsvägsrace uppe i Ranong ca 20 mil härifrån, med dagens känsla är jag iallafall inte rädd att bli avhängd från klungan. Därifrån till att prestera något är dock ett stort steg och med en avslutande  brant klättring på ca tre kilometer strax innan målgång så har jag inga ambitioner på att vara den starkaste cyklisten just där...

Däremot finns det en taktisk chans att skapa något ändå, det är en bana där vi även strax efter start kör denna backe fast då utför istället och då jag vet sedan tidigare hur extremt fega och dåliga mina konkurrenter är på just att köra fort i tekniska uförskörningar så är min plan följande. Håller jag mig långt framme första kilometrarna och sedan släpper bromsarna utför så är jag säker på att vi inte är många i täten när vi väl är nere på platten, väl därnere så måste jag vara iskall och försöka få igång ett samarbete där alla jobbar utan att jag måste ta det största ansvaret. Funkar detta så kanske, kanske, kanske jag kan vara med i en mindre grupp in på upploppet...

Ja, det är plan iallafall. Men först tar vi en dag i sänder, det är ju en hel vecka kvar...

Alleredan Fredag och det är en hel vecka sedan jag åkte hemifrån, idag är det vilodag och en riktig sådan dessutom. Ingen lätt återhämtningsjogg eller core på programmet utan rätt o slätt ryggläge mest hela dagen. Imorgon väntar ju Bernhards femminuters intervaller, fem minuter körning och fem minuters vila i nittio minuter. Hur många blir det tro, jo nio stycken snabbt uträknat i huvet och jag är allt lite nervös ska erkännas, som inför en tävling nästan, Bernhard är i storform och även om jag bara tänkt ligga på rulle hela passet så lär det svida i mina ben och dagens förberedelser (total vilodag) är nog det bästa jag kan göra för att överhuvudtaget ha en chans att åka med hela rundan.

Inget vin till middagen ikväll med andra ord och tidigt i säng blir det också, men överlever jag morgondagen ska jag nog fira lite och slå på stort med ett glas rött imorrnkväll istället...

Som en del i uppladdningen inför morgondagens intervaller blev det en ordentlig massage nere på stranden...