Mina cykelkompisar med familjer som jag tillbringade hela helgen med var inte alla helt kuranta om man säger så, den ena familjen bestående av "pappa, mamma & barn" var alla tre rejält förskylda och självklart var det deras bil jag fick åka med i fram och tillbaka till Krabi. Dessutom umgicks vi ju under fyra dagar med gemensamma måltider och så, jag försökte så gott jag kunde att hålla mig på flera armlängders avstånd men det var inte helt enkelt liksom...

Jag kände mig ju lite konstig i kroppen redan under tävlingarna i helgen och tyvärr har jag blivit lite lätt snuvig nu efteråt, i sedvanlig ordning så gurglar jag whiskey och missbrukar coldzyme dygnet runt för att försöka ta död på bacillerna. I måndags vilade jag ju helt och sedan har jag cyklat två väldigt lugna pass utan att fresta på kroppen för hårt, jag har dessutom gått ifrån mina faste morgnar. Jag tror nog att det är bäst att jag fyller på med energi tills jag känner mig 100 % ok igen...

Detta gör det svårt att planera någon vettig träning  för tillfället utan jag tar dagarna som dom kommer och dagskänslan får avgöra när jag vågar köra på lite hårdare igen...

Jag har ju en tuff vecka som väntar efter helgen uppe i norra Thailand och den vill jag gärna fullfölja på ett bra sätt, så några lugnare dagar här nere innan jag flyger upp är väl inte hela världen. Jag ser verkligen fram emot detta cykeläventyr och det enda lilla smolket i glädjebägaren är väl att jag nu fått reda på att jag missar en tävling i Ranong nästa helg, en fin och kul tävling som jag kört många gånger förut... 

Men, men, valet är mitt och det är gjort. Det kommer många fler tävlingar att köra men chansen att hänga på Siam biketours på deras "bergstour" uppe i norr, den kommer kanske bara en gång...

Det har vart en riktig rivstart på min vistelse här nere, idag har jag varit här i två veckor och jag har redan hunnit med tre cykeltävlingar samt en hel del träningsmil. Redan under helgen som var kände jag att benen inte riktigt svarade som jag hoppats på och nu efter de två tävlingarna som jag körde så känner jag mig riktigt sliten.

Igår vilade jag helt och idag har jag bara rullat strax över sex mil i ett behagligt tempo och det får nog bli ytterligare några lugna rullpass till innan jag eventuellt kör lite tröskelintervaller framåt fredag. På lördag blir det vilodag/flygresa upp till  Chiang Mai i norra Thailand där jag från den 4:e till 12:e november kommer cykla med Siam Biketours, dagsetapperna ligger på mellan 60 till 150 kilometer med rejäla höjdskillnader varje dag. Höjdpunkten blir "the Queen stage" som är sista dagen av touren, den mäter hela 150 km och då ingår en klättring upp till toppen av doi Inthanon som är Thailands högsta bergspass på 2650 möh. 40 kilometer in på etappen börjar klättringen nere i dalen på 300 möh och sedan har man att göra i några timmar innan man avslutar ett gott dagsverke... 

Jag hoppas på bra internetförbindelse på dom ställen där vi övernattar så att jag kan skriva lite om varje dagsetapp här på bloggen...

Det skulle bjudas hårt motstånd i min klass på dagens MTB race sades det, den thailändska H-40 mästaren från förra året som i år gått upp en åldersklass var anmäld och även om jag slog honom igår på landsvägsloppet där han blev 6:a så misstänkte jag att det skulle bli betydligt hårdare idag...

Jag var på plats tidigt på morgonen innan första start för att hinna köra in mig lite på min lånecykel samt känna lite på varvet, vi i H-50 skulle följa de blå banmarkeringarna fick jag veta och redan efter ett halvt varv kände jag mig ganska nöjd, svetten lackade och benen var om möjligt ännu segare än i går. Det är bättre att spara på både energi och kroppsvätskor tills det blir allvar tänkte jag och drog mig tillbaka in i skuggan.

Vi var ca 20 talet gubbar i H-50 klassen och när det blev dax för vår start så stack "mästaren" iväg som en iller mellan kokospalmerna, jag kom i väg som god 2:a men avståndet till ledaren ökade oroväckande snabbt. Efter ett halvt varv såg jag honom inte längre och döm om min förvåning när jag vid varvningen får höra att jag leder,...

Vadå leder?? ropar jag, vart är han den andra då?? kör, kör får jag till svar, du leder med en minut. Jag fattar ingenting men börjar efter en stund misstänka att jag kört fel någonstans, jag ropar till arrangörerna att jag följt de blå pilarna och frågar om det är rätt eller fel. Ja ni förstår säkert hur det hela slutade, nej, nej fick jag självklart till svar. Det är dom röda pilarna du ska följa, jaha dax att säga det nu tänker jag för mig själv. Visserligen är bägge banorna öppna samtidigt då det är fler klasser ute samtidigt men jag fick ju först till svar att vi skulle följa de blå pilarna när jag frågade innan start och ingen av de funktionärerna som stod placerade där banorna delade på sig visade mig rätt.

Ja, nu genade jag alltså lite på det första av de två varven. Andra gången visste jag bättre och körde rätt, bakåt till tredjegubben och resten av startfältet var det redan från start långt ned och efter min genväg så hade jag ju snott åt mig totalledningen också helt plötsligt. Jag fick helt enkelt ta det hela som en bra träning och fullfölja trots att jag gjort fel, fast en bit innan målgång stannade jag och väntade in "mästaren" som i ärlighetens namn faktiskt helt klart var starkare än mig idag. Jag gratulerade honom till segern och hoppade sedan av racet då jag redan visste att jag var diskad och ute ur leken för den här gången...

Ja så här kan det gå när man inte riktigt förstår varandra språkmässigt, nya tag nästa gång...

Ja nu händer det grejjer minsan, ganska mycket faktiskt så jag tar allt i rätt ordning. Jag åkte ju hit till Krabi för att köra cykeltävling idag och nu visar det sig att dom jag fick skjuts med skall stanna hela helgen som en minisemester med sina familjer, det innebär att blir kvar här imorgon också och medan mina kompisar njuter av en ledig dag med sina nära å kära så passar jag på att köra den mtb tävlingen som går här imorgon. Det blir alltså en oplanerad dubbelhelg för mig men va fasiken, det är ju kul att tävla här nere så varför inte. En lånecykel kommer hit imorgonbitti med en cykelhandlare som ska ställa ut på tävlingsområdet, däremot får jag använda mina egna landsvägspedaler och skor men dom säger att varvet är fullt cykelbart överallt och så länge jag slipper att hoppa av cykeln ska det väl gå bra...

Lite kort om dagens tävling då innan jag berättar om nästa oplanerade happening, jag kände direkt att benen inte svarade som jag ville. Med stumma och stela ben försökte jag ändå att skapa något bättre läge än att behöva spurta med 50 gubbar  över linjen, efter många ihärdiga försök de första 40 kilometrarna från både mig och en av de andra västerlänningarna Kurt Schläpfer från Schweiz  så var vi nere på tolv man i tätgruppen men där tog det stopp, jag är inte riktigt på topp ännu och thailändarna blir starkare för varje år. Dom satt som iglar i ryggen på mig och vägrade hålla farten själva, sista halvan av racet blev en riktig turistcykling in mot mål och alla laddade väl för en och samma sak, att vinna spurten.  Likaså gjorde självklart jag och när ingen annan ville hålla uppe farten så placerade jag mig där bak och bara väntade. En två kilometer lång raksträcka med ganska kraftig motvind var vad som väntade innan mållinjen och jag höll mig  tills ett par hundra meter före mål innan jag gick ut till vänster och drog igång, jag passerade blixtsnabbt de som låg före mig och den enda som ens försökte matcha mig var Schweizaren Kurt som jag såg i ögonvrån strax snett bakåt på höger sida, de sista 50 metrarna försvann även han ur synfältet och jag kunde vinna dagens race ganska ohotad. Jäkligt gott att va tillbaka på pallen igen, och högst upp dessutom...

Så till nästa oplanerade happening då, Martin Brot också han Schweizare som jag känner mycket väl och som driver Siam Biketors här nere tillsammans med förstnämnde Schweizare Kurt som jag slog i spurten kom fram och frågade om jag inte ville hänga med upp till chiang mai i de nordligaste delarna av Thailand. Dom arrangerar ju cykelresor ett par gånger i månaden året om där man cyklar långa dagsetapper med följebil och bor på olika ställen varje natt , deras tourer går genom olika delar av Asien, främst då i Thailand men även i andra länder.

Dom påbörjar en 11 dadagars tour i norr a Thailand nästa lördag med dagsetapper på mellan 8 och 15 mil och har nu fått två avbokningar med bara en veckas varsel, i ett sådant sent läge så återbetalas ingenting utan det är de enskilda reseförsäkringarna som får stå för eventuella ersättningar. Allla rum är redan bokade och betalda och du får hänga med gratis om du vill sade han, ja vad svarar man på en sådan sak, självklart  !!! 😃

Det går ändå inga tävlingar de kommande tre veckorna och Madde kommer ju inte ner förrän senare i november så varför inte dra norrut på cykelläger och köra i lite riktiga berg 👍

Sitter här med morgonkaffet och njuter av alla naturens ljud runtomkring, solen har nyss gått upp och fåglarna sjunger.  Jag ska strax packa ihop vad jag behöver ha med mig inför en tävlingshelg nere i Krabi för att senare bli upphämtad vid lunchtid och sedan bär det alltså iväg mot den 2:a tävlingen här nere och då har jag ändå bara varit på plats i 10 dagar idag, det blev en rasande rivstart på denna Thaisäsongen kan man lugnt säga...

Det verkar bli gott om tävlingar i vinter och jag ångrar att jag inte tog med mig min mtb som jag brukar för det kommer arrangeras ett par fina mtb race också som jag gärna hade velat köra, nu kanske det ordnar sig ändå för jag har blivit lovad att få låna en cykel av en handlare här nere som jag känner bra. Madde får ta med mina mtb skor när hon kommer om en månad så får vi se om det blir läge att köra något mtb race längre fram i vinter, jag hade faktiskt kunnat köra ett redan nu på söndag då det är dubbelhelg i Krabi. Landsväg på lördag och mtb på söndag, cykel har jag ju som sagt om jag vill låna men det är svårt att låna ihop skor i min storlek här nere bland alla små thailändare och köpa nya skor har jag inte lust med bara för ett tillfälle...

Ja, imorgon får vi se hur bra formen är. Jag känner mig iallafall starkare än förra året då jag blev 2:a på första racet här nere så jag hoppas att benen svarar bra och att jag får med mig ett fint resultat från helgen...

Nedan några bilder jag hittat från förra helgens race...

Imorse fick jag sällskap på min morgonrunda av dansken Fleming Andersen som kom ner i fredags för att i vanlig ordning övervintra här nere i värmen, det är alltid kul med sällskap på träningarna och nästa vecka dyker över min kompis Bernhard Peham från Österrike upp. Då är vi full styrka från Europa på plats, thailändarna som vi cyklar och tävlar med har ju jobb att sköta också så det är sällan vi tränar ihop med dom mer än någon enstaka dag i veckan medans vi européer nästan lever som proffs som både kan träna varje dag samt  när på dagen vi vill, och framförallt då på morgnarna när det är som svalast...

Då vart jag anmäld till en av nästa säsongs höjdpunkter, nämligen Hansens cykellöb i Danmark. 130 km gravel på gemytligt danskt maner.

Med bara 500 startplatser så gäller det att hugga snabbt om man vill va med och ha kul, och det vill man ju så när anmälan öppnade slog jag till som en oljad blixt och skynda er om ni är intresserade för nästan hälften av startplatserna är redan borta...

    Nu har man något riktigt kul att se fram emot i augusti nästa år 🤪 

Idag var det dax att börja jaga upp lite "tryck" i benen igen, 3x7 kilometers tröskelintervaller på min speciella intervallrunda där jag egentligen har fyra stycken sjukilometers stravasegment att testa mig mot. Oftast kör jag bara de tre första såsom idag...

Det är alltid lite svårt de första gångerna här nere att lägga sig på rätt nivå och jag gick nog ut lite för hårt på den första intervallen för jag orkade inte hålla trycket fullt ut genom hela passet, trots det helt ok tider jämfört med de föregående åren. Ja riktigt bra tider faktiskt för de gånger jag kört fortare så är det de gånger jag maxat ut ordentligt på enskilda segment och det var det ju inte tal om på dagens pass...

Nu blir det ett lugnare tvåtimmarspass imorgon och sedan åker jag till Krabi över helgen för att tävla igen, det är ett 80 kilometers landsvägsrace på lördag och nu kör jag i H-50 klassen så det ska bli spännande att se hur man står sig i konkurrensen i år. Varvet är helt platt och det lär troligtvis sluta med en klungspurt vilket jag ju inte är helt oäven på. Jag får väl sätta målsättningen högt och sikta på att ta en pallplats nu på det första racet för säsongen i min egen åldersklass...

Efter gårdagens vilodag med en välbehövlig massage så var det idag dax att röra på sig igen, strax över tre timmar i sadeln med en riktigt go känsla i kroppen. Det är bra konstigt hur mycket lättare allt känns här nere men min kropp är väl helt enkelt gjord för ett varmare klimat, så är det bara...

Igår började jag också min sedvanliga korttidsfasta vilket innebär att jag alla dagar i veckan utom de när jag kör riktigt hårda intervaller börjar morgonen med endast ett par koppar svart kaffe innan träningen och sedan äter jag inget förrän lunchen. Jag vet att det diskuteras hårt fram och tillbaka och det är nog ganska individuellt hur våra kroppar reagerar på detta, men personligen känner jag mig aldrig så stark och lätt i kroppen som när jag bor här nere om vintrarna och kör strikt enligt detta konceptet. På nåt konstigt sätt är det betydligt svårare på hemmaplan, kanske behöver kroppen mer fett hemma i Sverige för att inte frysa, nån naturlig försvarsmekanism kanske, ja vem vet...

Avslutningsvis bjuder jag på lite bilder "snodda" ifrån arrangörens hemsida från söndagens race, jag hoppas dom kan visa lite av den enorma cykelglädje som många av oss på plats fick uppleva...

Ja här kommer en liten Racerapport från dagens Le etape de Thailand, jag var nog lite nervös igårkväll när jag gick och lade mig för jag har sovit riktigt illa inatt. Typ vaknat en gång i timmen och kollat på klockan om det inte var dax att gå upp snart, 04,30 ringde sedan klockan och det var med grus i ögonen som jag fick i mig havregrynsgröten innan jag blev upphämtad av Noi som är en av mina cykelkompisar här nere.

När vi väl kom till starten så lyckades Noi med konststycket att prata in mig i första startfållan vilket kändes jäkligt bra, då slapp jag spendera massa energi i onödan på att jaga förbi en massa folk från start, strax över 1000 startande var det på den 140 km långa tävlingsdistansen, motionärerna hade även en 70 km slinga att välja på och dom riktiga "blåbären" hade valt just den kortare varianten så det var en hel del snabba cyklister i vår start och det kändes extra bra att få stå längst fram i rygg på Alberto Contador...

Det var ett jäkla pådrag innan start med fotografer och filmkameror överallt, mycket pressfolk och loppet filmades och streamades ut på nätet i direktsändning. När startskottet gick då blev det full fart direkt och den utlovade masterstarten ut genom stan såg man inte röken av, polisbilen som var ledarbil körde med blinkande ljus och sirener femhundra meter framför oss så den gjorde ingen större nytta i sammanhanget...

Terrängen är böljande utan några jättestora höjdskillnader ända fram till bergspriset efter 113 km och jag tycker det går lätt att hänga med, såpass lätt att jag håller mig på runt topp 10-20 plats ända fram botten av berget. Innan dess har en grupp om tre cyklister kommit loss och leder med ett par minuter och en av dessa tre har säkert 10 teamkompisar i klungan som styr och ser till så att alla seriösa försök att köra ikapp blir tillintetgjorda, detta bidrar till att farten ligger ganska stabilt runt 40km/snitt. Trots jämn och fin fart så är vi knappt 100 cyklister kvar i det som är förstaklungan när vi når roten av kullen till den längre klättringen där bergspriset är...

Då händer det som man helst vill slippa, krampen kommer helt oförberett som en blix från en klar himmel och jag måste släppa klungan som nu börjar spricka av i flera mindre grupper, detta trots att jag känner mig pigg och fräsch och har både druckit bra och fått i mig energi, salt och mineraler. Det är väl helt enkelt det som jag egentligen redan redan är medveten om som ställer till det, det räcker inte med bara fyra dagars acklimatisering för att prestera på topp i värmen...

Jag får lägga i lättaste växeln och cykla så jämt och försiktigt jag kan uppför för att undvika att det "nyper till" på baksidan av högerlåret, det cyklar förbi mig massor av cyklister och jag kan inget göra mer än att ta mitt eget tempo. Väl på krönet vet jag att nedfarten på andra sidan är ganska knixig med ett antal skarpa serpentinsvängar så jag försöker få med mig lite extra fart över krönet och sedan står jag på bra utför utan att trampa. Jag kör ifrån de cyklister jag låg ihop med över krönet och lyckas dessutom rulla ikapp en hel del innan vi kommer ner på platten igen, väl därnere så hamnar jag i en mindre grupp och vi samarbetar fint de sista milen in mot mål, krampen håller sig nästan borta resten av loppet men bara nästan, på upploppet kommer den såklart som ett brev på posten och jag kan inte göra annat än att rulla över mållinjen utan att försöka blanda mig in i den leken...

Nu gör ju detta ingenting då det inte är några tätplaceringar vi slåss om men jag rullar ändå in som nöjd 48:a av 1000 startande och med tanke på omständigheterna så är jag faktiskt mer än nöjd med detta. En bra känsla i kroppen bådar gott inför kommande race i min egen åldersklass, och förresten... Alberto Contador kom in efter mig i resultatlistan, bara en sån sak....

I dag är det ladda som gäller och att försöka få i sig tillräckligt mycket energi för ett 140 km race är inte lätt för mig som är ganska "liten i maten".  Jag får väl helt enkelt göra mitt bästa och gå omkring å småäta hela dagen, jag har ju dessutom tagit med mig umaras Reload uppladdningsdryck just för detta tillfället. I vanliga fall har jag inga större problem med energiintaget men nu är det ju lite längre distans än i vanliga fall så då får jag väl också anstränga mig lite extra inför racet...

Även vätskeintaget är ju viktigt om inte viktigare till och med, det har regnat av och till nu sedan i förrgår och helt plötsligt känns det som att man går omkring i en ångbastu om dagarna, det bara rinner av en utan minsta ansträngning och huvudvärken kommer blixtsnabbt om jag inte fyller på tillräckligt med vätska. Jag har också knaprat extra mineraler, magnesium och salt under några dagar för att hålla balansen rätt i kroppen och fortsätter det att vara såpass här hög luftfuktighet under morgondagen så lär det bli svettigt värre...

Jag var inne ännu en sväng till khaolak igårkväll för att träffa lite cykelkompisar och käka middag ihop, då fick jag reda på att nästa race går redan nästa helg nere i Krabi och vi bestämde oss för att köra hela gänget så anmälan gjordes digitalt direkt vid middagsbordet och nu känns det som att säsongen är i gång på riktigt. I november har det ännu inte dykt upp något passande race i kalendern men det kommer säkert något intressant  det är jag ganska säker på. B.l.a tour of Ranong som jag kört flera gånger brukar ju gå senare i november och sedan väntar ju Thanyaphura cycloclassic den 9:e dec, en tävling jag hittills alltid missat men som jag nu är anmäld till och ska köra för första gången och då har jag troligtvis med mig ett gäng unga U-23 talanger från Sverige med skapliga meriter till start. Men mer om det senare...

Då har jag varit nere i khaolak och hämtat ut min nummerlapp inför söndagens race, det är stort pådrag nere på utställningsområdet och jag träffade många gamla cykelvänner härifrån. Tyvärr visade det sig att jag hamnat i 4:e startled och med 250 stycken i varje fålla så blir det att vässa armbågarna ordentligt, visserligen är det 140 kilometer vi ska cykla men jag vill ändå vara med där framme från början för att ha lite koll på läget...

Under åren som gått så har man ju blivit lite av en cykelkändis här nere och det är alltid många som vill bli fotade tillsammans med mig. Det är alltid lika roligt och på tal om cykelkändis förresten, det är fler kändisar än jag som ska cykla på söndag. En viss Alberto Contador till exempel och i det sammanhanget får jag väl se mig själv som en riktig "B kändis" eller ärligt talat bra mycket längre bak i alfabetet..

Även om han är här och cyklar som ambassadör för Tour de France så är det ju ändå ganska häftigt att få stå på samma startlinje som honom, vi får väl se om jag lyckas komma upp jämsides vid något tillfälle. Kanske kan vara läge att montera på gopro kameran på styret och dokumentera det hela och om jag överhuvudtaget hade några ambitioner om att vara med och slåss om bergströjan så är det väl bara att glömma de nu... 😉  

(det där sista var ett skämt det förstår ni va)

Trots att Le etap de Thailand by Tour De France är ett endagarslopp så delas det ut tre "ledartröjor" eller kanske vinnartröjor är mer rätt uttryckt, efter ca 30 kilometer är det ett spurtpris där segraren får en grön tröja, efter ca 60 kilometer kommer bergspriset som premieras med en bergströja och slutligen då är det den som är först över mållinjen som vinner en gul tröja.

Mina egna ambitioner är väl ärligt sagt inte jättehögt ställda, jag behöver nog ytterligare några veckor och något race i benen innan jag kan prestera fullt ut så det blir att leka "windshadow man" som dom säger här nere om dom som inte visar näsan i vinden en enda gång under ett race. Jag ska helt enkelt åka snålskjuts så länge det går så får vi se vad det räcker till...

Efter att jag somnat vid tiotiden igårkväll sov jag som en stock natten igenom och vaknade ordentligt utvilad vid sextiden imorse, sedan kom jag också på idag att det bara är fem timmars tidsskillnad i och med att vi fortfarande har sommartid hemma i Sverige. Normalt sett så brukar jag åka hit en månad senare och då skiljer det ju sex timmar men inte nu alltså, detta innebär att om det nu är som man säger att det tar ett dygn per timma att ställa om kroppen fullt ut så har jag ju "tjänat" ett dygn och bör således vara näst intill 100% omställd på söndag när det är raceday, det känns ju bra måste jag säga...

Imorse cyklade jag lite över två timmar med betydligt bättre känsla i kroppen än igår, dels var jag ju bättre utvilad med även värmemässigt kändes det mycket bättre. Jag behövde inte dricka lika mycket som igår och värmen kändes bara behagligt skön till skillnad från igår, bra känsla och possitiva vibrationer alltså med tre dagar kvar till söndagens race...

Imorgon blir det ytterligare några lätta timmar på cykeln och eventuellt cyklar jag ner till Khaolak där söndagens start är för att kolla in lite på utställningsområdet där det är ett stort "cycling expo" som det heter både i morgon och på lördag inför racet. Det är väldigt många utställare på plats, både internationella och lokala aktörer i cykelbranchen visar upp nyheter samt har försäljning så det är ju inte helt omöjligt att man hittar något roligt som man bara "måste" köpa...

Då var jag äntligen på plats och har kommit i ordning lite, jag landade ju igårkväll på Phuket och efter ett snabbt stopp på vägen hem från flygplatsen för att handla på mig lite mat och dryck så "landade" jag i huset framåt tio tiden. Det första jag gjorde var sedan att montera ihop cykeln inför dagens morgonrunda...

Flygresan hit gick över förväntan, det kan ju vara lite jobbigt med långflygningar ibland men jag lyckades faktiskt sova över sex timmar och dessutom under den första halvan av flighten. Detta gjorde att jag när jag senare somnade vid ett tiden inatt här hemma i huset kom in ganska bra i den nya dygnsrytmen så nu gäller det bara att hålla sig vaken resten av dagen sedan är man mer eller mindre "omställd" till thaitiden...

Värmen tar väl ytterligare några dagar eller mer troligt kanske någon vecka att vänja sig vid, jag var ju ute en sväng imorse på cykeln och jag försökte att inte anstränga mig allt för mycket men det blev svettigt värre ändå. Det känns tufft att tävla 14 mil redan nu på söndag men även om jag inte räknar med att helt och hållet aklimatiserat mig tills dess så ska det väl förhoppningsvis kännas lite bättre än i morse.

Ja, annars fortskrider dagen med div sysslor såsom att få igång två motorcyklar som stått still sedan i mars. Det stora hojjen startade direkt men bakbromsen kärvar lite så den behöver en översyn och den lilla vespan startar inte alls så den får jag väl bogsera på något vis till verkstaden, som ni förstår så har jag lite att stå i så vi får hörsas igen imorgon vettja...

Då är jag i stort sett bara hemma å vänder efter en fin långweekend i Amsterdam med familjen, tre dagars vila från cykeln blev väl inte så mycket vila då det känns ganska stumt i benen på en gammal cyklist efter att ha vandrat runt i en storstad under en långhelg. Nåja, pulsen fick vila iallafall och nu är jag som sagt hemma igen och har redan hunnit med ett väckningspass för kroppen, det blev 45 minuter på monarken med tio stycken 30 sekunders spurter så nu är cirkulationen igång som den ska. Jag flyger ju sedan österut först imorgon kväll så ett sista utepass på gravelbiken hinner jag också med innan dess vilket är ganska skönt, då kan jag sedan sova med gott samvete på vägen ner...

Nu ska jag packa det sista så vi hörs om nån dag eller så 👍

Det blev ett väldigt segt avslut på detta träningsblock, totalt två timmar ute på grusvägarna i det fina vädret men några pigga ben var det definitivt inte tal om. Jag hade tänkt köra några fem kilometers tröskelintervaller men jag kände direkt att det inte skulle gå idag, istället svängde jag förbi kindsbanan där jag har ett 6,6 kilometers stravasegment som jag kör ibland. Jag tänkte att jag gör ett försök att få till en hyfsad "sweetspottare" och sedan får det vara bra med det helt enkelt, det tog väl gott och väl halva sträckan innan jag klarade att få upp pulsen någotsånär men mot slutet gick det väl lite bättre.

Totalt sett så har det ändå varit en bra period och överlag har jag ändå varit piggare och starkare än förväntat, nu tar jag helg med familjen i Amsterdam sedan tar vi avstamp mot vidare äventyr på måndag...

Nu måste jag ändå erkänna att jag börjar bli rätt seg i kroppen, åtta dagars träning i följd varav sju intervallpass har satt sina spår och idag var det bra nära att jag sket i det nionde passet. Återigen blev det umaras Intend som räddade mig och även om det inte blev periodens längsta pass så fick jag gjort mina intervaller, totalt 30 minuter på monarken varav 15 stycken 40/20 intervaller @140% av FTP.

Nu är det bara en dag kvar och då blir det utecykling som avslutning på detta tiodagars träningsblock. Jag ska köra iväg husbilen imorgon efter jobbet några mil utanför stan för vinterförvaring och tänker då köra ombytt med cykeln i bilen, på så sätt får jag några mil i benen på vägen hem igen innan jag svänger ner och river av några femkilometers tröskelintervaller på mitt grusvägsvarv här nedanför. Sedan har jag gjort vad jag kan för att komma så förberedd som möjligt till Thailand nästa vecka, under helgen blir det ju vila och långweekend med familjen i Amsterdam och sedan rullar jag igång försiktigt nästa vecka igen. Det blir ett lugnare pass här hemma på måndag innan jag flyger österut och sedan några lugna rundor  med några små pulshöjare där nere för att aklimatisera mig och få igång kroppen inför racet den 21 oktober, det är nära nu ☀️🌴🚴‍♂️

Med bara två dagar kvar nu på detta träningsblock så känns det som att man nu spurtar på upploppet eller kanske mer som att man ser ljuset i slutet av tunneln, ja kalla det vad man vill men slutet är nära och än så känns allt fantastiskt bra. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara mer sliten men fastän att jag kan känna mig seg innan jag kör igång så går det som en dans när jag väl sitter på cykeln.

Jag har en riktigt skön känsla i kroppen och det var längesedan jag var igång såpass som jag är nu, det ska bli riktigt skoj att komma ner till Thailand för ännu en tävlingssäsong och nedräkningen är igång på allvar, en vecka kvar...

På den sjunde dagen skulle man vila va, var det inte sagt så eller ??  Nja jag håller inte riktigt med till 100% så det fick bli en liten kompromiss helt enkelt, vila från intervaller men istället ut och njuta av en helt underbar höstdag på grusvägsracern...

Jag känner mig pigg och fräsch och fick verkligen behärska mig för att hålla ner pulsen i zon två idag, men långt och lugnt ska vara just lugnt och speciellt nu i detta träningsblock som jag kör. Av tio dagar i följd så är nio tröskel/vo2max pass, då kan jag verkligen unna mig att hålla igen på blockets enda distanspass. Imorrn fläskar jag på igen och då är snart de sista tre hårda passen också avverkade och sedan, ja då blir det vila några dagar för då ska jag iväg på en långweekend till Amsterdam ..

Idag blev det först en grusvägsrunda på ca 40 km som uppvärmning innan jag avslutade passet med 15 st 40/20 intervaller på monarken hemma i garaget. Jag gillar de här kombipassen då man först får samla på sig lite tid på utecykeln innan man effektivt bränner av intervallerna inomhus, totalt blev det två timmar in i boken och nu är det bara fyra dagar kvar av detta träningsblock.

I morgon ska jag dock bryta av intervalldagarna med ett distanspass, dessa tio dagar består ju huvudsakligen av div tröskelintervaller men inte enbart så imorgon är det dax att variera mig lite inför de avslutande tre intervalldagarna...

Thank’s good it’s friday igen, dag fem av tio tuffa träningsdagar i följd är avverkad med bravur och i och med detta är jag nu redan halvvägs genom detta träningsblock. Det känns faktiskt bättre än förväntat men så har ju inte passen varit så långa heller, korta och hårda däremot men kort och hårt sliter inte lika mycket som långt och hårt och dessutom blir kort och hårt mycket hårdare där det ska va hårt, hänger ni med... det är knappt jag gör det själv faktiskt men kort och hård är alltså melodin för tillfället.

Idag blev det totalt en timme grusvägscykling och ute på gamla kindsbanan tryckte jag på med två stycken ca 7 km långa tröskel/vo2max intervaller, skönt "svid" i benen och humöret är på topp. Fem dagar kvar innan vila, niemas problemas...

Då var pass fyra av tio "dusted and done", lite piggare idag efter jobbet brände jag av 3 x 10 minuters tröskelintervaller högt upp i zonen, ja t.o.m så högt att jag nosade några minuter uppe i vo2 max. Bra tryck i pedalerna alltså och en skön känsla i kroppen lovar gott inför de avslutande sex passen detta träningsblock...

Fuskdistans är lika med ett kortare distanspass på fastande mage, samma effekt som efter ett riktigt långpass fast med fördelen att man slipper frysa arslet av sig halva dagen...

Umara Intend har varit min räddare i nöden många gånger och så ock idag, trött och seg efter jobbet så var jag högst tveksam till om jag skulle orka blåsa ur kroppen nåt vidare idag. Av tidigare erfarenhet vet jag då vad som gäller och har ni inte testat det innan så drick en flaska Umara Intend en stund innan ni ska köra ett hårt pass, helsike vad man taggar till säger jag bara. Dagens pass räddades och nu är jag en dag närmare slutet på detta 10 dagars träningsblock...

Pass ett av tio i detta sista hårda tröskelblock är nu avklarat med bra känsla, men jag var allt lite orolig i morse när jag vaknade med en lite irriterad känsla i halsen och samtidigt visste vad den kommande periodens träningsschema består av. 

Vilopulsen är dock låg och indikerar inte på några konstigheter och nu efter dagens 2x15 minuters 90/30 intervaller så känner jag mig helt ok så "so far so good". Nu är jag igång igen och så håller jag tummarna för att ingen förkylning/sjukdom sätter käppar i hjulen för mig nu de sista veckorna...

Idag är det bara 14 dagar kvar tillls jag flyger ner till värmen och mitt "homeawayfromhome, förra veckans fem träningspass genomfördes som planerat och totalt sett blev det också en lite lugnare vecka för att samla kraft till att orka med den sista hårda period som nu väntar innan avfärd. Jag flyger alltså ner måndagen den 15:e oktober och helgen innan kommer jag tillbringa med familjen nere i Amsterdam, eller rättare sagt långweekenden innan för dit ner åker vi redan på torsdagen...

Detta innebär då 10 dagars hård och formtoppande träning innan långhelgen i Amsterdam som ger mig fyra vilodagar i sträck, på måndagen hinner jag med ett lugnare pass innan nästa flyg tar mig till Thailand där jag sedan bara rullar och aklimatiserar mig fram tills racet på söndagen.

Dessa kommande 10 dagar då, jo planen är att köra något varje dag och då i huvudsak tröskelintervaller. För att orka med detta så krävs det att jag ligger lite lägre i tröskelzonen, åtminstånde vissa pass och några pass blir också ganska korta. Jag vill helst inte behöva ta någon vilodag överhuvudtaget innan dessa 10 dagar är genomförda men självklart måste jag lyssna noga på kroppen för att inte gå över gränsen, att jag kommer bli trött och sliten är en självklarhet och helt enligt planen men det får inte gå till överdrift. Gör jag allt rätt och det går som jag vill så kommer det en liten stigande formtopp lagom till det första racet i Thailand, kanske inte såpass att det räcker till stordåd men förhoppningsvis tillräckligt för att gå med förstaklungan alla 140 km, sedan tar vi avstamp mot resten av säsongen därifrån...