Ännu en träningvecka har passerat och den inleddes med 3 zwiftrace i A klassen med en 6:e, 4:e resp 1:a plats som resultat. Inga märkvärdiga race och inga märkvärdiga startfält men ändå, en seger är en seger och det känns bra att vara tillbaka på pallen igen…

I fredags badade vi spabad i 40 gradigt vatten i över en timma, några öl på det och sedan var man lagom matt i kroppen vill jag lova. Ingen perfekt uppladdning inför lördagens distanspass på zwift, jag kände direkt att det här kommer inte att funka och hoppade av helt slutkörd efter en timmes cykling…

Bättre gick det igår då jag avslutade veckan med ett utepass på racern i goda vänners sällskap, strax över 100 km med 32 km/h i snitt och allt kändes bra igen efter lördagens kollaps…

Idag är det en vilodag från cyklingen som inleddes med en två timmars långpromenad på fastande mage imorse och i eftermiddag väntar en efterlängtad massage, sedan får vi se hur jag lägger upp resten av veckan…

Igår fick jag som kronan på verket efter ett par veckor med hyfsat mycket träning äntligen till ett "riktigt" långpass då vi var ett större gäng här i Borås som körde 140 km racer, fin känsla i kroppen men lite jobbigt för handen när asfalten bitvis var lite dålig. Skönt ändå att vara igång med lite längre utepass igen…

Jag har som sagt fått till ett par 10+ timmars träningsveckor nu det sista och börjar så smått känna mig stark och stabil igen, det är med andra ord dax att börja blanda in lite zwiftrace i träningen och börja jobba upp toppformen inför ja jag vet inte vad egentligen. En höst fyllt av zwiftrace antar jag…

Det är kul med zwift och grymt tidseffektivt, det finns hur många race som helst att välja på och istort sett dygnet runt ger det mig oändliga möjligheter att få utlopp för höga dopaminpåslag. Inga mer långa resor till tävlingarna eller dyra anmälningsavgiften för min del, iallafall inte i den omfattning som förr om åren…

Visst kommer jag tävla utomhus i fortsättningen också men mycket mer sparsamt och då på väl utvalda arrangemang runt om i världen, mer om det senare när världen är "back on track" igen. Just nu är det mesta osäkert men det finns ett gäng spännande utmaningar både borta i Asien och här i Europa som jag vill genomföra inom en hyfsat snar framtid…

Efter några dagar ute på Møn i sydöstra Sjealland så är vi nu påväg hemåt igen, tanken var först att köra upp till Tisvildeleje några dagar som avslutning på Danmarksvistelsen och köra lite nice mtb på de fantastiska lederna där. Men då jag fortfarande inte klarar att hålla i ett rakt mtb styre så skippar vi det och drar direkt hem…

Ön Møn förresten, var en väldigt trevlig bekantskap. Fin natur och ett myller av små smala asfalterade vägar, de flesta cykelpass hittills i Danmark har varit på max två timmar då handen inte klarat någon längre påfrestning. Jag har dock simulerat längre distanser genom att sticka ut å cykla innan frukost på fastande mage, det funkar bra för mig och kroppen har fått jobba och anpassa sig lite mer än vad annars vore fallet. Men igår steppade jag upp ett snäpp och var ute på blandat underlag med gravelbiken i 90 km och 3,45 i tid, då med frukost i magen…

Känslan är väl att det får bli racer å gravel ett bra tag framöver, handen blir sakta bättre men långt ifrån i den takt som jag hade hoppats på. Även grusvägscykling är påfrestande så det måste vara fina vägar om det ska funka. Men återigen, jag är jäkligt glad att jag överhuvudtaget kan cykla…

Nedan en liten bildkavalkad från våra dagar på  "the Isle of Møn"…

När vi anlände Tisvildeleje så visade det sig att hela strandområdet där vi brukar fricampa höll på att förvandlas till ett stort festivalområde, det är det årliga musikfesten "musik i lejjet" som efter ett års uppehåll återigen skall genomföras. Allt för stökigt för oss tyckte vi och drog vidare söderut till Liseleje istället, det ligger ju bara en mil söderut på andra sidan det stora skogsområdet och ger tillgång till samma stigar och grusvägar som Tisvildeleje så helt ok ändå trots att vi fick ändra våra planer…

Det funkar riktigt bra att köra gravelbike då jag håller uppe i bromshandtagen så det har blivit många mil "gravel" såhär i inledningen av resan, mtb:n får däremot vänta ytterligare ett tag då handen inte klarar att hålla i ett rakt styre ännu. Jag kör smidighetsövningar flera ggr om dagen och även om det sakta blir bättre så är jag fortfarande stel och öm i högerhanden…

Jag har ingen brådska och är väldigt glad över att jag kan cykla överhuvudtaget så det är väl bara att köra på med det jag klarar av så blir det nog bra tillslut ska ni se…

Dessutom klarar jag ju av att bada och jösses vad vi badar, 23 grader i havet och jag minns inte när jag senast kunde ligga i och njuta som jag gjort i sommar. Livet är trots all ganska bra just nu…

Ja igårkväll blev det ett trevligt häng på Garage Bar i Höganäs, ett ställe som verkligen kan rekommenderas. Bra käk, goda bärs å skön musik en ljummen sommarkväll kan aldrig gå fel…

I dag har vi mellanlandat i Höganäs på vår väg söderut till Danmark och Tisvildeleje, ett par dagars stopp här inleddes med en ölprovning på Höganäs bryggeri i eftermiddags och imorgon väntar en middag med en spelning på utescenen på Garage Bar innan vi kör vidare framåt fredag förmiddag.

Jag har kört några träningar på zwift den senaste veckan och innan vi körde hemifrån i dag efter lunch så hann jag med ett första A race på zwift sedan crashen för en månad sedan, dagens 9:e plats bekräftar att trycket finns kvar i benen men att uthålligheten behöver bättras på. Handen blir sakta bättre dag för dag så planen och förhoppningarna är att jag ska samla på mig lite grundläggande timmar och mil under de två veckorna i Danmark, sedan tar jag tag i hårdträningen när jag är tillbaka på svensk mark igen framåt början av augusti…

Vi åker till Danmark om några dagar för att avsluta semestern med någon veckas dejlig dansk gemyt, självklart vill jag ha med mina hojjar och idag gjorde jag en första test för att se hur det funkar att cykla ute i verklighetern med min hand. En kort runda på gatan utanför med mountainbiken fick mig att inse att njae, just mtb får nog vänta ett tag, det blir helt fel belastning i handflatan och smärtar allt för mycket. På gravelbiken gick det desto bättre och efter en lugn runda på 25 km så har jag stora förhoppningar om att få ihop några mil under resten av semestern…

Bägge cyklarna följer såklart med (förhoppningsvis kan jag cykla mtb om några dagar) och imorgon ska jag försöka få ett smidigare och följsammare ortos/stödskydd för handen då jag ska på återbesök hos arbetsterapin på sjukhuset, hoppet lever i allra högsta grad om en avslutande andra sommarhalvek på två hjul…

I förrgår drog läkaren ut de två spikarna som fixerat frakturen i handen och det var väl inte det trevligaste jag varit med om vill jag lova, det var värsta stenåldersmetoden typ ta en trädpinne mellan tänderna å bit ihop allt vad du kan medans någon drar för livet för att få loss spikarna ur skelettet inne i handen. Utan bedövning !!!  Jag trodde vi levde i 2000 talet men där hade jag tydligen fel…

Jag hade nog fel om en del annat också, förhoppningen om att kunna cykla ute ganska omgående känns inte så aktuell längre, handen är helt obrukbar och smärtan efter operationen och återbesöket häromdagen är värre än någonsin. Med facit i hand så hade det nog varit bättre att självläka frakturen utan inblandning av sjukvården…

Men trots allt, jag har klarat av några zwiftpass nere i garaget även om det är besvärligt och smärtsamt, så vägen tillbaka är så sakteliga påbörjad vilket känns bra…

Något som skulle kännts ännu bättre hade väl varit att min sedan väldigt länge beställda och efterlängtade Specialized epic expert fs hade levererats, det är ingen försening pga diverse kända orsaker inom cykelbranchen jag pratar om för dom har jag redan gått genom. Cykeln är skickad för över en månad sedan med mig som mottagare och den går att spåra till Specializeds "hub" i Sverige dit den anlände för en månad sedan. Därefter är den spårlöst borta ???  Ingen vet något och återkopplingen är under all kritik, det är väl bara att "gratulera" någon annan till en fin cykel å glömma bort hela historien…

Imorgon är det bara en vecka kvar tills gipset skulle åkt av, "skulle" skrev jag för idag stod jag inte ut längre och slet av det själv…

Redan från början har det gjort förjävligt ont och till stor del beroende på att gipset trycker på "spikarna" som sticker ut ur handen. Bara några dagar efter operationen åkte jag in för att byta gipset men det blev inte mycket bättre, efter två veckor med olidlig smärta och stora intag av stark smärtlindring så tog jag alltså saken i egna händer idag. Eftersom jag ändå haft gipset två tredjedelar av tiden så bör ju läkningen ha kommit en bra bit på vägen tänker jag och självklart har jag fixat ett nytt men smidigare skydd runt handen för att inte riskera något. Jag är fortsatt försiktig och hoppas att det känns mindre smärtsamt nu fram tills nästa vecka då dom ska dra ut spikarna som fixerat frakturen i handen…

Trots mitt tillstånd så har vi ändå haft det fantastiskt fint under vår första semestervecka, vi körde norrut mot Värmland förra onsdagen för att fira midsommar hos goda vänner. Efter att ha blivit bortskämda av Anette och Per några dagar med fantastiskt god vegansk mat, gott vin och gott häng på deras brygga så körde vi vidare norrut till Idre där vi tillbringade ett par dagar med vandring samt sol och bad i ett klimat som nog sällan skådats på dessa breddgrader, jag menar hur ofta kan man bada i Österdalälven utan att frysa häcken av sig…

Just nu har vi förflyttat oss upp till Grövelsjön för ännu mer vandring och just idag har vi en "mellandag" vädermässigt med mul, duggregn och mer normala temperaturer. Men redan imorgon vänder det igen och i takt med att vi ska förflytta oss ännu mer norrut mot Funäsdalen om någon dag så ökar temperaturen markant, 25 grader och mer därtill med strålande sol utlovas senare i vecka så vad kan gå fel då liksom..

Efter helgen bär det då hemåt igen för att på onsdag nästa vecka dra ut de där jäkla irriterande spikarna som stiger instuckna i handen på mig, och det ska dom tydligen göra utan bedövning hua mig 😰.

Fast å andra sidan är jag ju van vid smärta nu å det kan väl inte bli mycket värre, eller…

Nu är det dax att försöka klara sig utan div starka smärtstillande pilller, jag har haft jäkligt ont sedan operationen i onsdags men efter att ha lindat upp gipset idag och sedan satt tillbaka bandaget lite lösare så känns det faktiskt bättre…

Gipset måste jag ha i tre veckor vilket faktiskt var kortare tid än vad jag räknade med, så ett stort plus på den positiva överraskningen 👍

Under veckan som gått sedan kraschen har jag dagligen kört lite knäböj/utfall samt div coreövningar så helt stillasittande har jag inte varit, idag satt jag t.o.m. på trainern i 30 minuter vilket kändes bra även om det självklart var extremt lugnt å försiktigt. 

På onsdag drar vi iväg på semester med husbilen och för första gången blir detta utan cyklar, div styrkeövningar och långa vandringar i fjällen får bli första halvan av semesterns aktiviteter. Åtminstånde fram till 7 juli då gipset ryker, sedan får vi väl se vad handen klarar av i rörelse å belastning. Hoppas innerligt på att det funkar att cykla då både ny hoj är på ingående och de sista semesterveckorna skall tillbringas nere i Danmark där det ju finns riktigt fina mtb områden. Hoppet lever å gubben är positiv…

Jag har snurrat runt på hemmabanans tävlingsvarv under ett par veckor nu utan problem men på uppvärmningen inför lördagens Swe cup tävling så tog det bokstavligen tvärstopp. Jag vet inte vad som hände men antagligen satte jag fast framhjulet mellan två stenar i en brant å teknisk utförskörning, flög över styret och landade brutalt några meter längre ner i slänten...

Rejält blåslagen, sönderskrapad och med en fraktur i högerhanden så tog sommarens tävlingspremiär slut innan den ens startat. Imorgon väntar operation och sedan får vi se hur rehabiliteringen ser ut, någon cykel och flugfiskesemester norröver lär det väl inte bli iallafall. Får väl köpa mig ett metspö å en solstol istället, kanske inte blir så dum semester ändå trots allt...

Eller nja, race å race ?? ett riktigt bra träningsrace var det iallafall vi körde i söndags hemma hos Tobias Evertsson i de djupa skogarna uti gränstrakterna mellan Borås, Svenljunga och Marks kommuner. Ingen dålig bana han fått ihop där hemma på ägorna den gode Evertsson, rena rama världsklass får man nog säga...

Å vilket race det blev sen, att åldern börjar ta ut sin rätt det visste jag väl sen tidigare men jag trodde nog att jag efter ett år med massa framgångar i den virtuella världen skulle vara med i matchen lite mer än vad som blev fallet. Ungtuppar å unggubbar bara blåste iväg och snabbt hamnade jag i ett ingenmansland där jag gnetade på bäst jag kunde i ensam majestät ända in i mål, man blir bra på det man tränar på och att trycka watt stillasittandes på en cykel i källaren räcker inte långt när man ska köra cykel över stock å sten ute i den verkliga världen. Det fick jag bittert erfara...

Riktigt kul var det hursomhelst att äntligen få komma ut å träffa lite likasinnade igen å nu gäller det att köra runt så mycket som möjligt på BCA:s tävlingsvarv under veckan, för till helgen väntar riktiga stortävlingar i form av Swe Cup på hemmaplan å ska jag vara med å leka där så gäller det att ligga i å "nöta" stenkista långt som ett tävlingsvarv så att kroppen å framförallt ryggen vänjer sig vid annat än att sitta still på en cykel i garaget å trampa...

I torsdags kväll stängde vi ner arbetsveckan och körde ner till en fin ställplats vid en sjö nere i Halland för att få cykla några dagar i Åkullas vackra bokskogar, väl på plats får vi reda på att vår vän Peter Skoglund som är en vinproducent med egen Bell Cros vingård i Spanien och som "hobbyjobbar" som sommelier på Ästad vingård ibland skulle jobba just denna helgen. Han lyckades "fixa" in oss på en av fredagens guidade rundvandringar med tillhörande vinprovning vilket blev en superb avslutning på en fredag som började med ett par timmars fantastisk mtb cykling i de grönskimrande bokskogarna...

Man kan inte annat än bli mäkta imponerad av de visioner som sätts i verket år efter år nere på Ästad vingård, det är redan en upplevelse av hög klass att besöka denna anläggning och efter den guidade rundvandringen där vi fick lite ny information om framtida planer så ska det bli ännu mer spännande att följa utvecklingen. 

Väl värt ett besök om ni inte varit där förut...

Ja, jag hoppas verkligen det... Att sommaren kommer till helgen och att den stannar ett bra tag denna gången, att träningstävlingen (mtb) hemma hos Ewertsson i över högshult den 6:e juni kan köras i lite sol å värme vore ju inte fel och att BCA racet helgen efter kan arrangeras som planerat ser faktiskt hoppfullt ut. Den sistnämnda är ju en swecup helg och planeras gå under två dagar där elit och veteraner kör på lördagen den 12:e juni och alla ungdomsklasserna dagen efter, ett bra upplägg där alla (även veteraner) äntligen får en chans att tävla utomhus på riktigt igen...

Å lite mer av detta istället 👏👏👏

Ja det var inte nån Corona som spökade i kroppen utan troligtvis lite biverkningar efter vaccineringen förra veckan, vilket tydligen inte är helt ovanligt att man kan känna av sådär runt en vecka efteråt...

Så, efter några dagar "offbike" har jag kommit igång igen med lite lätt träning genom att testa runt lite banor i den nya zwiftvärlden Makuri Island. En trevlig värld som påminner mycket om mina favoritplatser att cykla på, vissa delar liknar det böljande landskapet runt Girona i Spanien och andra delar påminner om Thailand, speciellt de små byarna man passerar liknar väldigt mycket småbyarna old Takuapah och Kapong. T.o.m vänstertrafiken bidrar till att jag känner som hemma, dessutom en massa grusvägar som förhoppningsvis innebär lite tävlingar likt långlopp på mtb framöver. Det vore väl häftigt...

Förövrigt har helgen spenderats med familjen och invigning av spabadet, tursamt nog fick vi åtminstånde några soltimmar i detta annars så bedrövliga vår/försommarväder. Det var längesedan nu jag var utomhus och njöt av en svettig cykelrunda med tillhörande fikastopp, jag längtar nåt oerhört efter bättre tider & bättre väder...

Det blir en DNS (did not start) på kvällens 13:e och avslutande deltävling i ZHR Masters League, jag gick hem tidigare från jobbet idag med snuva, huvudvärk och en konstig känsla i kroppen och är inbokad för covid test imorgonbitti...

Jag ligger 3:a i totalen inför kvällens race och har ett hyfsat poängförsprång ned till 4:e platsen så hoppet lever ändå kvar om en pallplats i totalen, vi får hoppas på det bästa helt enkelt...

Jag hade egentligen tänkt att bara köra ett kort sprintrace på zwift i eftermiddags men det fina vädret och lite extra tid över gjorde att jag inte kunde motstå att ge mig ut på en grusvägsrunda som rejäl uppvärmning inför racet...

Skönt att få lite tid utomhus på cykeln även om rundan kanske blev lite väl lång för att vara uppvärmning inför ett extremt explosivt sprintrace, 370 snittwatt över 10 minuter resulterade i en 10:e plats på racet å nu är jag helt slut i benen. Imorrn väntar den sista deltävlingen av vårens ZHR masters league och där gäller att försöka behålla min 3:e plats i totalen...

Under veckan som gått har jag huvudsakligen lagt min fritid på att bygga ut verandan med tillhörande spabad, endast tre korta cykelpass är gjorda varav två zwiftrace med två 2:a platser som resultat. Idag är elektrikern på plats för att koppla på badet och själv har jag bara lite småpyssel kvar att göra men sedan hoppas jag att det blir tid för lite mer träning igen ...

Men, vi börjar väl först med helgen som var. Vi åkte ju i fredags eftermiddag med husbilen till Isaberg för att inviga sonsonen Casper i "liftcyklingens" ädla konst, Casper är ännu inte fyllda fem år och den stora frågan var väl om han överhuvudtaget skulle våga/klara att köra utför berget...

I liften på vägen upp inför första åket så sträcker han fram sina små händer (som skakar kraftigt) och säger med skrattet i halsen, titta farfar så rädd jag är

😅😂🤣

Sedan vänder han sig om och utbrister högljutt, kolla farfar !!! Jag ser hela jorden, ända ner till botten...

Sedan var det då dax att bege sig utför berget och utifrån alla ljudeffekter han ger ifrån sig på vägen ner så förstår jag att han njuter i fulla drag, halvvägs ner i den familjevänliga gröna leden så utbrister han "farfar, jag ska bli cykelproffs när jag blir stor"...

Att farfar åker bakom och småler nöjt förstår ni säkert...

Isaberg har verkligen lyckats med sin satsning på liftcykling och deras leder utför är riktigt bra, de två populäraste lederna utför är strax över två km långa och passar alla. Jag körde några åk själv senare på eftermiddagen och står man på ordentligt så är det grym cykling även för de som är erfarna... 

Nu till denna vecka som inleddes imorse med en första spruta covid vaccin, man kan ha olika åsikter om mycket ang hanteringen av denna epidemi och det är många frågor jag skulle vilja ha svar på men att så många som möjligt går och vaccinerar sig är nog ett måste för att vi ska kunna återgå till en så normal värld som möjligt igen...

Under veckan skall projektet "spabad" slutföras är det tänkt, förarbetet är gjort och själva "baljan" levererades i fredags. Idag kommer virket till utbyggnaden av altan/terass och senare i veckan får jag lite hantverkarhjälp av en kompis, förhoppningsvis blir det badpremiär efter helgen...

Förresten, jag har ju zwiftat lite sedan senast också. I fredags vann jag mitt första A race, visserligen ett litet race men en seger är en seger... sedan följde jag upp med en ok tredjeplats på gårdagens ZHR weekender league så det rullar på bra...

Nu börjar det äntligen, allt det roliga på en gång. Sommaren är på ingående, Girot börjar till helgen och likaså världscupen i mountainbike med många svenskar på startlinjen. Själv ska jag iväg med sonsonen till Isaberg för lite liftburen cykling, ja nu börjar det äntligen hända lite roliga grejjer att lägga sin energi på...