I morse tog det emot ordentligt att sätta sig på trainern, jag kände mig både trött i kroppen och snuvig i näsan och hade alla möjliga bortförklaringar i min hjärna om varför det vore bäst om jag hoppade över dagens pass. Nu tog jag mig själv i kragen med en stor kopp starkt kaffe för att piggna till lite och sedan fick jag det där morgonpasset avklarat i ett nafs, nu var det ju inte så långt men hårt var det och imorgon kan jag vila med gott samvete vilket känns bra...

Detta gjorde susen imorse...

Kort, hårt och effektivt, ja så kan man väl sammanfatta morgonens trainerpass nere i garaget. 3 stycken 6 minuters block med 40/20, dvs 40 sekunder över vad som är bekvämt och 20 sekunder vila. Det känns i benen vill jag lova... 

Tillbaka på ruta ett, ja så kan man väl sammanfatta mitt besök hos doktorn där jag hoppades få ordning på mina luftvägsproblem framförallt under pollensäsongen. Dagens provtagning och utredning visar att jag INTE är allergisk mot pollen, däremot har jag väldigt känsliga luftrör och i samband med kall luft eller mycket pollen i luften så utvecklas ansträngningsastma som ställer till det för mig. Nu har jag använt Bricanyl och Pulmicort under några år och om det hjälper är svårt att säga, helt opåverkad blir jag iallafall inte av mina besvär och det enda som återstår att testa är en annan inhalator som innehåller Ventolin. Det är egentligen likartade mediciner men tydligen kan effekten upplevas olika beroende på person så det är väl lika bra att ge det ett försök...

Så här ser ett 3x6x40/20 pass ut...

Äntligen ett vettigt pass igen, första gången på två veckor som jag fick ta i lite ordentligt. Jag har visserligen tränat sedan jag kom hem från Thailand men inga hårda pass och så åkte jag ju på en liten förkylning som ställde till det nu senaste veckan.

Idag blev det ett fint trainerpass nere i garaget, först lite uppvärmning och sedan 3x15 minuter i zon fyra. Jag låg 25-30 watt över vad jag någonsin gjort tidigare på detta pass så en riktigt bra boost för självförtroendet idag alltså. Thailandsformen finns tydligen kvar och imorgon har jag en tid hos min läkare för att ta lite fler prover och utreda om det finns någon bättre medicin än det jag använder för mina allergier, tänk om man kunde få en sommar där lungorna fungerar till 100%...

Förutom träning har jag rensat sly och klippt buskar nästan hela dagen...

Madde har kört högtryckstvätten på den delen av tomten som har "berg i dagen" och gjort vårfint så nu är vi redo för sommaren...

Fortfarande lite täppt i näsan när jag vaknar på morgonen men för övrigt pigg  i kroppen och då är det svårt att hålla sig från cykeln. Det blev först en lugn tur på en timme med Madde och efter det drog jag till kransmossen och BCA:s tävlingsområde, där körde jag varvet en gång åt varje håll. Ett vänster och ett högervarv alltså och det kändes riktigt fint, jag pressade inte på allt för hårt men några pulshöjare blev det och känslan i skogen satt också där den skulle. Det var bara ett par små ställen med is och snö på varvet, för övrigt var det torrt och fint och fullt åkbart. Riktigt kul var det också att äntligen få cykla mtb i en svensk skog igen.

Nu har jag alltså varit igång lite försiktigt i två dagar efter förkylningen och det känns riktigt skönt att få röra på sig igen. Planen för veckan som kommer är att försöka få till tre riktiga träningspass i följd innan torsdag då jag är fullbokad hela dagen med jobb och lite annat fix och det därför blir en vilodag vare sig jag vill eller inte. Sedan blir det träning fredag, jobb/vilodag på lördag och träning på söndag. Nu hoppas jag att jag är på G igen...

Första svängen med Madde...

BCA varvet...

Nu vänder det, sommartid inatt och varmare väder är äntligen på ingående.

Jag snöt förhoppningsvis ut det sista äckliga ur näsan imorse och efter dagens jobb på Sportson testade jag att köra ett kort 30 minuters trainerpass, inte hårt men med några små försiktiga 30 sekunders fartökningar bara för att känna på flåset lite lätt. Det kändes helt ok faktiskt och jag hoppas nu att jag vaknar imorgon utan bakslag.

En rolig grej jag måste få berätta angående mina några få dagars förkylning och uppehåll i träning. Jag har en Garmin Fenix 3 klocka och jag har uppräckt en funktion jag inte vetat om tidigare, sex gånger det senaste dygnet har klockan vibrerat på min handled och ett meddelande visas, RÖR PÅ DIG !! står det. Det är inte bara jag som är otålig och rastlös för att jag måste vila tydligen...

Känns det bra imorgon blir det ett utepass på några timmar och sedan hoppas jag komma igång med lite hårdare träning i veckan, en vecka senare än planerat men va tusan spelare det för roll...

Igår var det stor påskbrunch hemma hos oss...

Medans jag jobbade idag så fixade Madde verandan, nu är vi redo för sommaren...

Ett försiktigt testpass efter förkylningen, jag är en riktig "lågpulsare" så trots viss återhållsamhet så var det lite svettigare än det ser ut...

Att vara beroende av att få träna är inget bra när man blir sjuk, förkylningen sitter i och jag kryper på väggarna här hemma för tillfället. Som det känns nu får jag nog inse att denna vecka kan strykas helt i träningsdagboken. Men... ska jag vara helt ärlig så var det nog meningen att det skulle bli såhär, jag är inget bra på att vila mig och samtidigt behövde jag nog ett ordentligt avbrott från träning innan jag kör igång igen efter min vintersäsong i Thailand. Så om jag ser lite positivt på det hela så blir det nog bra ändå i slutändan, lite ofrivillig vila och sedan jäklar...

The med ingefära och morotskaka på verandan innan eftermiddagens jobbpass på Sportson...

Hängig, trött och förkyld...

Det blev ingen träning imorse, ingen bra känsla i kroppen, täppt näsa och förhöjd puls. Nu iväg till ett lååångt arbetspass så får vi se imorgon hur jag mår...

Nattrea 19-24 men först ska det monteras...

Ja då var man igång med denna veckas träning, två timmar utecykling blev det idag och nu återstår "bara" fyra hårda trainerpass innan veckan avslutas med en vilodag på söndag. Ett litet orosmoment har dock dykt upp i form av lite förkylningssymptom. Jag har varit frisk bra länge nu och sedan jag kom hem har det florerat lite sjukdom i familjekretsen, så jag får väl se hur det här utvecklar sig. Kurering pågår för fullt med diverse huskurer...

The med ingefära och honung...

Det blev en tidig morgonpromenad med hunden istället för distanspass idag...

Sandareds cykelklubb strax utanför stan har ordnat ett litet helgläger för bygdens cyklister och jag var väl inte sen med att hänga med på dagens runda i det fina vårvädret. Det är alltid kul med sällskap och imorse var vi hela 30 cyklister som gav oss iväg från sok stugan för en gemensam långtur med fikastopp halvvägs. 10 fina mil blev det och om vädret håller i sig hänger jag på imorgon också...

Uppställning imorse...

Med solen i ansiktet och vinden i ryggen...

En av dagens många backar...

Sådana här dagar är det lätt att leva...

Det har varit några jobbiga dagar med tidsomställningen, mycket värre än vanligt men idag känns det äntligen som att jag är tillbaka till verkligheten igen och både i huvudet och kroppen känner jag mig pigg och fräch.

Igår körde jag enligt planen 30 minuter lätt spinn på trainern för att lite försiktigt få igång kroppen igen, tanken var att köra samma idag men då vädret var fint och kroppen kändes såpass mycket piggare så blev det två fina timmar utecykling istället. Denna veckan är ju tänkt som en lugnare vilo och återhämtningsperiod med bara lite lättare träning men om vädret blir så bra som det ser ut i prognosen så blir det nog ett par längre pass än planerat i helgen, vila kan jag göra när det regnar...

Gårdagens 30 min trainerspinn...

Efter nästan två dygn med bara en handfull sovtimmar landade jag igårkväll på Landvetter och "äntligen" vart man hemma igen. Jag har saknat familjen och det är tack vare dom som jag trots allt överlever hemma i det svenska klimatet med mina "skitvädersdepressioner" och nu gäller det att peppa sig med att våren snart är här och att det finns mycket kul att se fram emot de kommande 7-8 månaderna.

Trots en god natts sömn känner jag mig helt snurrig i huvet och det tar nog några dagar innan man är sig själv igen. Idag är det uppackning som gäller och först imorgon sätter jag mig 30 minuter på trainern bara för att rulla ur kroppen lite försiktigt, detta upprepas på fredag och sedan blir det inget cyklat förrän inne i ryahallen på söndag, då väntar två timmar men fortfarande bara väldigt lugnt. Denna vecka är den första ordentliga viloveckan sedan november och samtidigt blir den en aklimatisering till klimatet och tidsskillnaden.

Jag har en såpass bra och stabil vintersäsong bakom mig så jag känner ingen stress med att komma ut och få mil i benen, först nästa vecka börjar den riktiga träningen lite lätt igen och sedan stegras den varje vecka under april. Det kommer bli många korta stenhårda intervallpass på trainern (a la Samuel Brännlund) och jag sticker inte utomhus på hojjen förrän vädret är bra.

Jag har över 200 timmar ute på cykeln sedan 15 november så jag är faktiskt ganska motiverad inför att få köra en månad med lite annan typ av träning/intervaller och efter att följt herrarna Öijer och Brännlund på deras bloggar i vinter så kan jag ju inte annat än bli grymt imponerad av deras motivation och effektivitet när det gäller inomhusträning. Det vore ju fan om inte jag skulle klara en månads inneträning efter min vinter i värmen...

 

Dessutom är kortare pass med kort/korta intervaller ett nytt inslag som jag tror kan vara riktigt bra för mig. Det gäller att komma ur min komfortzon och våga prova nya saker. Just nu är jag grymt bra på mina starka sidor och om någon månad kanske jag bättrat på mina svagheter också...

Så här såg det ut hemma på baksidan...

Där står den och väntar på bättre tider...

Då är det bättre med lite inspirerande bilder från sista racet...

Stenkistan...

Inne i skogen...

Ute på fältet...

Ut på ett kortare grusvägsparti...

I stor ledning...

I väntan på prisutdelning med min kompis Traiphumi och hans fru Neenee som vann damelit...

Ja nu är allt fixat och klart, huset är färdigt för att låsas och inatt hämtas jag av taxin. Det har varit en bra tid men nu går jag vidare, men jag kommer ju tillbaka förstås, som alltid...

Med ett tomt kylskåp blev det frukost uppe i byn imorse...

A la thai style...

Jag har tillbringat en stund nere på stranden idag bara för att få med mig lite känsla hem...

Det blev en lång strandpromenad...

Yes... tredje gången gillt blev det. Efter en total genomklappning på första XC racet i mitten av november då jag var dum nog att tävla bara 24 timmar efter att ha landat på Phuket, med 40 graders temperaturskillnad och en tidszon som ligger sex timmar efter Sverige samt ett dygn på resande fot var det ingen bra ide' alls får jag nog erkänna...

Det andra XC racet var på koh samui och där ledde jag klart ut på sista varvet då jag kör riktigt idiotiskt vårdslöst över ett stenparti och punkterar...

Det tredje XC racet var då idag och jag var riktigt nervös innan start, jag ville så gärna komma i mål på en bra placering och startlistan visade på riktigt tufft motstånd. Tre av de bästa H-50 gubbarna i landet var med och mina nerver spökade rejält med mig...

Av någon anledning kortade dom ner vårt race med ett varv till tre istället för de fyra varv som var bestämt från början. Inte mig emot då termometern redan en halvtimme innan start som var utsatt till kl 11.00 visade på nästan 35 grader. 

Jag var som sagt väldigt osäker innan start och hade faktiskt ingen riktig taktik inför racet idag mer än att avvakta och se hur det utvecklade sig. När väl starten gick fick jag väl lite ordning på nerverna och kom iväg som etta ut ur startområdet, efter ca 500 meter kom vi in de den första tredjedelen som bestod av ett par kilometer med smala slingriga singeltracks och när jag väl cyklade in där i ledning löste sig allt. Jag började köra avslappnat och med en bra rytm och drog ifrån dom andra ganska omgående, självförtroendet stärktes och jag plockade fram en slags plan för resten av loppet, jag gav 100% i uppförsbacken och på dom snabbåkta partierna och gick lite mer på säkerhet där det var tekniskt svårt och med det så var "saken biff".

Efter tre varv rullar jag över mållinjen ett par minuter före tvåan och jag får med mig ett riktigt bra avslut på denna vintersäsong hem till Sverige i övermorgon.

En vintersäsong som bestått av tio tävlingsstarter och där jag har med mig totalt sex segrar hem varav ett par i H-40 klassen, det blev en riktigt dålig tionde plats på det första racet som jag helst glömmer, en helt okey tredjeplats i H-40 klassen på det 120 km långa loppet i khao sok, en mycket bra fjärdeplats i den öppna MTB tävlingsklassen uppför Thailands högsta berg Doi Inthanonchallenge samt att jag snodde bergatröjan från ungtupparna i tour of takola där vi i H-50 och övriga veteranklasser också för den delen startade samtidigt som eliten.

Ja, ja är väl ganska nöjd får jag nog säga...

Som vanligt när vi är på väg till race stannar vi vid vägkanten och köper lite thailändsk frukost...

En halvtimme innan start i förmiddags...

Där satt den, tredje gången gillt och äntligen en riktig XC seger, stor pokal och 2000 spänn rikare...

Går omkring här som en osalig ande, så rastlös är jag och ändå har jag fullt upp med att "packa ihop huset". Jag längtar nog mer hem än vad jag vill erkänna nu när det är så nära och det ska bli skönt att få gjort den där tävlingen imorgon så att helgen äntligen är över.

Jag kommer vara färdig med i stort sett allt ikväll, det är bara cykeln som ska packas på måndag morgon och sedan blir det ryggläge på stranden resten av den dagen. Klockan 03.00 på natten till tisdag blir jag hämtad av taxin, så snart är jag hemma hos familjen igen...

Lite cykelvård inför morgondagen...

 Vill inte slita ut mig fullständigt inför hemresan men vill inte heller låta bli att cykla de få dagar som är kvar. I tisdags och igår blev det ganska hårda pass. I förrgår körde jag distans och på söndag är det som sagt race, förövrigt får jag väl bara cykla ut och njuta av livet, precis så som jag gjorde ett par timmar imorse...

Jag gjorde nog en lite för snabb huvudräkning igår när jag skrev att tävlingstiden på söndag hamnar på mellan 60-75 minuter för oss gubbar. Nu när jag är lite klarare i skallen och tänker efter lite bättre så fattar jag ju att våra 25 kilometer på den banan i denna värmen inte tar några 60 minuter inte. Nä 75-90 minuter ligger nog närmare sanningen så det blir nog helt klart både jättejobbigt och jättesvettigt på söndag...

På måndag efter racet däremot, då blir det vila hela dagen och på tisdag flyger jag ju hem. Sedan gäller det att hålla igen och ta det väldigt lugnt veckan ut. Jag minns ju hur det tog en vecka att aklimatisera sig när jag kom hit i höstas och då var jag ändå inte sliten, nu har jag en tuff fyramånaders period bakom mig så det blir till att backa några steg och börja om lite lugnt och försiktigt, dels för att inte riskera att bli sjuk i samband med hemresan och dels för att kanske eventuellt kunna peaka ännu lite högre i sommar om nu mina allergiproblemen tillåter...

Lite grekisk yoghurt med cashwenötter efter morgonpasset...

Då har jag varit nere och provkört helgens tävlingsvarv tillsammans med ett gäng mycket goda cykelvänner, själv blev jag upplockad tidigt imorse av Noi men vi var så många idag att vi fick åka ner i tre bilar för att alla skulle få plats.

Varvet som mäter 6,25 km kan väl förenklat delas in i tre delar, första tredjedelen består av smala singeltracks som slingrar/svänger likt förra årets SM varv gjorde på den nedre delen fast här går det i tät växtlighet/jungel. Sedan kommer ett parti bestående av en lång uppförskörning som brantar på extremt mycket på slutet och ner på andra sidan slingrar sig stigen lika brant utför med skarpa svängar och ett underlag av lös sand, här gäller det att hålla sig upprätt annars förloras mycket tid om man måsta kravla sig upp ur buskarna och tillbaka på stigen igen. Den tredje och sista delen är nästan uteslutande extremt snabbåkta singeltracks in mot varvningen igen.

Jag gillar varvet och tror att det gynnar min form och förmåga att cykla snabbt där det är snabbåkt, 6,25 km gånger fyra varv är det som gäller och åktiden kommer hamna på mellan 60-75 minuter. Det som oroar lite är väl värmen mitt på dagen när vi startar, det är riktigt hett nu på dagarna och det fläktade inte speciellt mycket inne på varvet idag när vi körde. Det blir extra viktigt att hålla koll på vätskeintaget, det är ett som är säkert...

Det stora fältet är start/mål området och varvet går ut och upp på kullen i bakgrunden...

Toys son ska också köra på söndag...

Här kommer farsan (Toy)...

Lite tveksamt inför utmaningen...

Men det gick bra tillslut...

Niemas problemas...

Lite picknick efteråt...

Thailändsk fika...

Såhär nöjda var vi efteråt...

Ett kortare distanspass på 2,40 timmar och 70 kilometer avverkades imorse och det gäller att komma iväg tidigt på morgonen för det hettar på snabbt om dagarna nu. Imorgon åker jag med några lokala cyklister ner till Thalang på Phuket för att provcykla helgens tävlingsvarv, jag körde tävlingen för två år sedan så jag vet att den delvis är riktigt tekniskt svår (jag sprang faktiskt ett parti den gången). Vad jag hört så har det tillkommit nån stenkista och ett tekniskt brant utförsparti där det tydligen hände några otäcka olyckor förra året.

Det är nog en bra ide att prova svårigheterna före racet men oavsett så tänker jag köra på säkerhet i dessa partier och satsa på att CYKLA ifrån mina konkurrenter istället för att riskera punkor eller vurpor...

Annars flyter det på bra här nere, huset har fått sig en storstädning och tvättmaskinen går för fullt. Nu är jag ju borta imorgon och på söndag när racet går och sista dagen på måndag vill jag bara slappa så det innebär att fredag och framförallt lördag huvudsakligen får gå till att få ordning på allt inför hemresan och stängningen av huset...

Stack ut kl 08.00 imorse och som ni ser så hettar det på snabbt, 10,30 är det nästan 35 grader...

Efter träningen och en sen frukost hann jag med en liten stund i ryggläge också...

En sen lunch intogs nere på pakweep beach som börjar bli folktom nu såhär sent på säsongen...

Ännu ett fint pass avverkat, med fräscha ben blev det tre bra 15 minutare i tröskelzon. Jag hade en go känsla efter passet och belönade mig själv med en fin cykelfika hemma på terrassen. Det har blivit många fikor senaste tiden, och glassar också för den delen men det unnar jag mig nu i slutet på vistelsen här i Thailand. Jag var nere på 70 kg lagom till tävlingen upp för Doi Inthanon men nu ligger jag på 72 kg och så får det förbli ett tag. Det kostar på mentalt att tänka "rätt mat" hela tiden vilket jag gjort sedan i november och om jag känner att kroppen funkar hemma och ska toppa formen något mer fram i sommar så är det långt kvar dit just nu och just nu lever jag i nuet och just nu i nuet är jag fikasugen...

Dagens fika...

Hittade en bild från upploppet i söndags där jag är framme och spurtar i tätgruppen av H-40 klungan som jag kört ikapp tre minuter på...

Nu är det bara totalt åtta dagar kvar här nere och nedräkningen har börjat på allvar, nästa måndag ska allt packas ner och huset stängas och på tisdag morgon flyger jag hem. Detta innebär sju aktiva dagar, det finns inte tid att vila sista veckan, vila får jag göra hemma i kylan istället. 

Dagen efter ett hårt race är man väl inte så pigg i benen alltid men ett tvåtimmars återhämtningspass på lätta växlar orkar man alltid, idag njutandes som tjuren Ferdinand av värmen och alla underbara dofter längs vägen. Ja nu gäller det att suga i sig solenergi som räcker några veckor när jag väl är hemma igen för det ser tyvärr inte ut som våren är riktigt på gång ännu.

Sista tävlingen går ju på söndag och är ett riktigt roligt XC race nere i Thalang på Phuket, en varierad och kul naturbana med lite handbyggda svårigheter som extra krydda. Jag kommer att åka ner en dag i veckan för att köra in mig på varvet ordentligt, dessutom står två hårda intervallpass och ett distanspass på schemat och utöver det så ska jag hinna med lite fix med huset innan jag stänger igen. Lite bad måste ju också hinnas med, ja ni förstår att det är mycket nu va. Ska nästan bli skönt att få komma hem och vila lite 😉...

Dagens runda tog mig upp genom gamla Takua pa, det är lite lugnare där en måndagsmorgon jämfört med en söndags eftermiddag då det är matmarknad längs med hela huvudgatan...

När jag kom hem igårkväll hade sonen Charlie med Mathilda och deras vänner redan åkt till flygplatsen för hemfärd, dom lämnade ett fint meddelande efter sig...

Helt ensam är jag dock inte, vi har ju fått en ny inneboende som funnit sig väl tillrätta. Jag får väl köpa kattmat som räcker i åtta månader och be Kaow som hjälper oss med trädgården när vi inte är här att mata katten varje dag om det är så att han stannar efter att jag åkt hem...

Vi kom fram till surathani sent igår eftermiddag och efter att vi hämtat ut våra nummerlappar så bestämde vi oss för att köra ut på varvet en bit med bil och kolla in en bropassage som eventuellt kunde bli avgörande. Det visade sig att cirka tre mil ut på banan skulle vi över en stor flod eller älv vad nu skillnaden är, bron över var iallafall liknande götaälvbron i Trollhättan för er som känner till den och då förstår ni att här tändes ett hopp för mig om att kunna avgöra racet. På ett för övrigt helt platt varv fick jag här en chans att åtminstånde splittra klungan och i bästa fall komma iväg solo.

Det skulle inte bli lätt det förstod jag efter att ha sett i startlistan att vi var hela 206 föranmälda i tävlingsklassen  H-50, faktum är att det var en helt sinnessjukt stor tävling. Över 5000 startande i de olika klasserna och för 200 spänn i startavgift ingår en cykeltröja, fri mat och fika till både tävlande och anhöriga och en sanslöst stor summa prispengar totalt. Jag fattar inte hur dom får ihop det hela...

Planen blev alltså att satsa allt på ett kort uppför och över bron på tävlingsdagen och när vi då kom iväg imorse så inledde jag avvaktande men ändå med en bra position i den främre delen av klungan. Det blev en del attacker från några cyklister och någon gång fick jag ta kommandot att köra ikapp men i det stora hela så gick allt min väg. Efter ett par mil så kunde vi se den flera hundra man stora H-40 klungan som startade tre minuter före och när jag tog tid på avståndet så såg jag att vi var mindre än minuten efter.

Detta passade perfekt in i min plan och jag kalkylerade med att om jag kör järnet över bron och kommer loss där så kommer jag samtidigt att gå ikapp grupper från H-40 klungan som även den troligtvis spricker av över bron. Det är trots allt ca 40 kilometer kvar där och det är ju inte fel att få ta lite rygg på olika små grupperingar emellanåt om det nu blir så att jag kommer iväg helt själv.

Efter en vänstersväng ser jag så bron långt därframme och det börjar redan luta på lite lätt, jag känner mig fräsch och går upp och kör på hårt även om det är en bit kvar innan det brantar på. När det lutar lite mer så ökar jag trycket och det är en skön känsla att se pulsen gå upp långt över tröskel men benen svarar ändå, jag matar på hela vägen upp över krönet och tar med mig farten ut i utförskörningen och först där kollar jag bakåt och ser att det bara är en liten stark jäkel som bitit sig kvar i rygg på mig, denna lille sega gubbjäkel visste jag skulle bli farlig uppför för jag vet att han är bra sedan tidigare och jag tror knappast han väger över 45 kilo...

Jag försöker få lite hjälp av min "kompis" men han sitter som ett frimärke bak på ryggen på mig. Det är bara att hålla farten själv och nu har vi kört ikapp flera smågrupper från en splittrad H-40 klunga och jag tänker att det är bara att köra på och få så stort avstånd som möjligt bak till min egen klass. När jag inte orkar mer så får jag helt enkelt ta rygg själv på en grupp som vi cyklat ikapp. Jag känner mig grymt stark och det går som tåget, snart är vi ikapp tätklungan i H-40 och har således kört in tre minuter på dom. Nu äntligen kan jag lugna mig lite och till en början ligger vi därbak och återhämtar oss lite jag och mitt "frimärke".

Efter ett tag jobbar jag mig framåt då det känns lite säkrare där framme i en sådan här stor grupp och min lille konkurrent är ungefär som en bit tejp som man försöker skaka loss från fingret, det går fan inte. Varje gång jag vänder mig om så ligger han där bakom mig. Nu börjar det gå riktigt sakta i klungan och jag blir lite orolig över att det ska komma ifatt folk bakifrån, gruppen är så stor att det är svårt att få nån överblick bakåt och jag tänker att det är väl lika bra att gå fram och mata på här också då om jag ska hålla undan. Jag höjer tempot ordentligt under några kilometer och snart är vi framme vid sista halvmilen och då blir det fart på H-40 gubbarna, nu jäklar går det undan och jag tänker att nu gäller det att ligga med topp 5-10 ända in i den tekniska/kurviga avslutningen. Det krigas febrilt om positioner och dom gånger jag vågar titta bakåt ser jag faktiskt inte min konkurrent längre, han har tappat min rygg och i den hetsiga avslutningen i kombination med den stora grupp vi är så ger jag 110% för att hålla mig kvar långt framme. Har jag bara några cykellängder till godo på honom när vi kommer ut på upploppet så fixar jag det, det vet jag.

En riktigt tajt högersväng där arrangören staplat höbalar i ytterkurvan passeras och vi är framme vid näst sista rakan, några hundra meter och jag tar sista vänstersväng in på upploppet som tredjeman, sedan är jag knappt medveten längre, jag tror jag rullar över mållinjen som topp fem i gruppen men viktigast av allt, jag vinner min klass och det känns jäkligt gött, dom övriga har jag trots allt kört in tre minuter på även om några är före över linjen...

Min poliskompis Noi kör in som tvåa i sin klass och vi är båda mycket nöjda med dagen, detta är uppenbart en mycket stor och viktig tävling, folk har kommit hit från hela landet och min seger är en stor och viktig merit säger han, även om det är en gubbaklass...

Den avgörande bron...

Framme vid tävlingsområdet igårkväll..

Det gick åt lite mc åkare med så många cyklister...

Första startled...

Det vart svettigt idag med...

Första delen av resultaten, resterande 160 gubbar var inte imål ännu...

Ett nöjt polisgäng...

Dagens belöning, ära & berömmelse, en stor pokal och 5000 spänn 😃👌👌

Det ser ut att bli en bra avslutning på min vistelse här nere, nu väntar hårdkörning i tio dagar följt av en lugnare vilo/aklimatiseringsperiod på en vecka eller två när jag kommer hem. Sedan står våren för dörren vare sig vintern vill eller inte...

Nu närmast väntar jag på att bli upplockad av Yan för avfärd till Surathani, väl där blir det registrering och koll av sista delen på tävlingsvarvet. Platt som en pannkaka och klungspurt är troligtvis vad som väntar och sista kilometrarna in mot mål inne i centrum är väldigt knixiga sägs det. Många tvära kurvor och smala gator så det gäller att ligga bra placerad med tungan rätt i mun, om det nu blir en stor spurt villsäga...

Stort D vitaminintag väntar sista tio dagarna...

I går när vi fiskade så blev det veckans andra vilodag och det var bara torsdag, fast det var nog bara nyttigt efter förra veckoslutets många och långa distanspass. Men nu är det dax att komma igång igen, 10 dagar kvar och två race, det gäller att utnyttja återstående dagar maximalt nu för hemma verkar ju inte vintern vara över ännu på långa vägar...

Imorse blev det återigen ett 3x15 minuters intervallpass, denna gång i tröskelzon och faktiskt vinterns bästa pass av denna variant, inte bara vinterns bästa utan ett av de allra bästa någonsin faktiskt. Fortfarande lite "skum" känsla i benen men resultatet får tala för sig själv, när jag syftar på "resultatet" menar jag hur långt jag kommer på varje intervall i förhållande till de referenspunkter jag har sedan sju år tillbaka. Då jag kör intervallerna på en runda och varje intervall körs mot olika väderstreck så påverkar de små variationer i vind som är här marginellt lite...

Bra tryck i benen idag...

Ja nåt storviltsfiske blev det inte riktigt men en liten rackare fick vi iallafall och det räcker fint till kvällens middag.

Doradon leker just nu säger dom och dessutom står månen fel, barracudan var inte hungrig och kungsmackrillen, ja den fick vi på kroken fast den släppte precis när vi skulle lyfta den överbord. Allt detta låter väl som en dålig fiskehistoria men jag lovar, det är dagens sanning...

Tidigt imorse...

På väg ut...

Efter fem minuter landar Charlie dagens första och enda firre...

Sedan hände inte så mycket mer...

Men vad är väl en fisk på kroken när man är ute på sjön, det finns ju annat att sysselsätta sig med..,

Zzzz...

Charlie håller utkik efter storfisken...

På väg hem efter en trevlig dag på havet...

Bildbeviset...

Då vart dagens pass avklarat, jag hade en seg känsla i benen men presterade på topp ändå på mina 3x15 minuters intervaller. Lustigt det där med hur puls, känsla och resultat kan vara så olika från gång till annan, det ska bli intressant att börja med wattmätning när jag kommer hem och få ytterligare ett värde att jämföra med.

Resten av veckan då, jo imorrn är det vila igen för då väntar årets fiskeäventyr. Sedan blir det 3x15 minuters intervallpass på fredag, på lördag åker vi till Surathani för registrering och en liten koll av tävlingsvarvet och sedan på söndag är det då dax för race igen.

Lite om söndagens tävling då, det är ett långlopp som sponsras av polismyndigheten i Thailand till förmån för nåt välgörande ändamål som jag inte riktigt vet vad det är. Banan ska vara platt som en pannkaka och det slutar ofta med stora klungspurter.

Jag hade tänkt köra i H-40 för att få tävla den långa distansen på 120 km men nu blir det inte så, H-50 och 70 kilometer är vad som gäller för mig på söndag. Varför detta då ??. Jo det är så att jag blivit inhyrd som cyklist i ett av alla polislag som ställer upp, då polisen är huvudsponsor så uppmanas alla polisdistrikt i landet att delta med ett lag om fem cyklister. De som gör detta får boende och alla omkostnader betalda. En av mina cykelkompisar Noi jobbar som polis i närliggande kapong distriktet och har frågat om inte jag kunde tänka mig att köra för dom och det gjorde jag ju gärna. Först var tanken att jag skulle köra den långa distansen men när cheferna på stationen fick höra att jag skulle tävla för dom så fick jag omedelbart nya "stallorder". Det är tydligen stor prestige på spel mellan de olika polisdistrikten och dom ville ha åtminstånde en garanterat "säker" seger i teamet så därför anmälde dom mig i min egen klass. Nu fick man ju inte så lite press på sig så jag hoppas verkligen jag kan leverera på söndag, kommer jag inte hem om två veckor så gick det väl åt pipsvängen och jag sitter inlåst i ett mörkt rum någonstans...

Söndagens tävlingströja...

Bra med prispengar på söndagens race i ALLA klasser, då det är ett långlopp så finns inga ungdomsklasser utan det börjar med open som är lika med elit, sedan följer alla veteranklasserna både herr och dam. Jämför man prisnivån här med den i Sverige så kan man säga att ett thailändsk tusenlapp motsvarar en svensk tusenlapp och då förstår ni hur bra med prispengar det delas ut. Detta är inget ovanligt utan snarare tvärtom, nästan alla race har prispengar till dom tre första i ALLA klasser och på just söndagens race så är det 1000 bath från 4: e och ända ner till 10:e plats 

👍👍👍

Idag har varit en soft dag helt utan ansträngande aktiviteter, den enda kroppsdel som fått jobba lite är väl hjärnan då jag och Charlie försöker avgöra vem som är bäst på backgammon innan han åker hem till Sverige på söndag. Hittills ligger vi lika med en "bäst av tre" var, men vi har ju några dagar kvar att få till ett avgörande och redan imorgon fortsätter kampen.

Men först ska jag ut och köra slut på benen tidigt imorgonbitti, 3x15 minuter står på schemat. Tillräckligt hårt för att bli trött men samtidigt med lite marginal som ska sparas till helgens race...

Ett kul tidsfördriv...

Vaknade idag med en stark hemlängtan samtidigt som jag vet att jag kommer sakna det hör stället så fort jag lämnat det. Bestämde mig för att åka upp till byn för att börja dagen med äta frukost på ett av lokalhaken och känna av atmosfären däruppe längs huvudgatan. Att bara sitta där en stund med kaffet efter maten och se på när byn vaknar till liv, inandas alla dofter och lyssna till alla ljud som tilltar allteftersom...

Ibland behövs det inte så mycket för att må bra...

Morgonstund...