Nu har jag varit hemma i en vecka och träningen har varit extremt sparsam helt enligt planen, jag hade ju bestämt att jag skulle ta det väldigt lugnt under en period upp mot tio dagar efter hemkomsten och trots att solen lyst och jag varit lite sugen på att träna så har jag endast kört tre korta pass och då bara för att känna lite på min nya mtb och inte för att ta i överhuvudtaget...

I fredags tog vi med oss sonsonen Casper på säsongens husbilspremiär ner till Isaberg, inte ens där tränade jag utan det var fullt fokus på att cykla runt med casper i pumptracken. Han har ju också fått en ny cykel och lyckan var total när han fick följa med farfar till "cykelbanan" och sova över i husbilen...

Nu i veckan som kommer så ska jag så sakta försöka komma igång igen med lite pulshöjande aktiviteter, vädret verkar bli lite sämre så det får väl bli innecykling i garaget som gäller, inget avancerat utan korta tröskelintervaller där jag ska backa tillbaka lite i effekt och göra en "omstart" liksom. Hela veckan får bli som en omstart och sedan hoppas jag våren kommer med lite tvåsiffriga temperaturer så att jag vågar ge mig ut med mina känsliga luftrör och blåsa skiten ur dom utan att åka på massa biverkningar...

Sedan vad som händer med tävlingarna som är planerade under maj månad återstår väl att se, men jag vågar väl inte hoppas allt för mycket på att det blir något. Förhoppningsvis kommer det lite positiva besked snart från myndigheterna om vad som gäller efter april månad...

Det blev ett kort pass i skogen igår också i sällskap med sonen Charlie, som alltid med en ny cykel så blir det lite småjusteringar under de första rundorna för att få till sittställningen  ordentligt. Sedan är den ju heldämpad också så även där krävs lite justeringar för att få till känslan så som jag vill ha den...

Förövrigt så handlar hela denna första veckan hemma i Sverige om att aklimatisera mig till tidsomställningen och klimatet, lugna pass och ingen stress alltså sedan får vi se nästa vecka hur jag lägger upp resten av våren...

Borta bra men hemma bäst heter det ju och just nu är jag extra glad över att vara hemma igen, thai airways har nu ställt in alla flygningar till Sverige från den 1:a april till den 24:e oktober och undantagstillstånd råder sedan i morse. Många av våra grannar nere i Thailand som normalt åker hem senare på våren har nu stora problem att ta sig hem till Sverige igen, det var allt en jäkla tur att jag lyckades boka om min hemresa till 10 dagar tidigare än planerat...

Idag har jag varit ute och rört på mig igen för första gången sedan i fredags och det blev ett kort och lätt "komigångpass" på min nya mountainbike för att få känna på cykeln lite samt göra några små justeringar med sittställningen. Jag är nu tillbaka på en heldämpad hoj igen och valet föll på en specialized epic evo, det är inte den lättaste race maskinen i sitt grundutförande då den levereras med lite kraftigare/stryktåligare 2,3 däck och en 120 mm fox 34 framdämpare samt dropperpost. Det är i första hand en cykel för tuffa etapplopp/långlopp i bergig och stenig terräng men med ett par lättare däck samt tubeless och lite annat "småtrim" så ska det nog gå att komma ner till en hyfsad vikt mer passande för de svenska långloppen om jag nu skulle vilja, annars duger den perfekt som den är om jag bara ska ut i skogen och ha skoj vilket ju faktiskt är huvudsyftet för min del...

En lugn 50 kilometers sväng med ett stopp för frukost och kaffe på ett litet café strax utanför old town Takuapa fick bli ett fint avslut på denna vintersäsong i Thailand. Nu är cykeln nedpackad och huset i nedstängt läge precis som så mycket annat runt om i världen, på söndag landar jag förhoppningsvis i Sverige om inget oförutsett händer och det här med oförutsedda händelser händer ju mest hela tiden just nu så fan vet. Jag håller tummarna iallafall för att jag kommer iväg...

I morse körde jag det sista gemensamma passet med några kompisar härnere b.l.a min danske vän Flemming som skulle varit kvar till den 7 april, men nu har också han lyckats boka om sin hemresa till i helgen så imorgon måste han packa och avsluta några "måsten" här innan han med kort varsel flyger hem igen. Detta innebär att mitt allra sista cykelpass imorgon kommer genomföras alldeles ensam, jag rullar nog ut i ett par timmar i lugnt tempo och ska bara försöka njuta av värmen och en sista cykelrunda för denna gången...

Dagens pass blev en kort runda med 3x12 minuter sweetspottare inlagda, nu återstår bara två njutbara distanspass med goda vänner innan jag packar ihop det sista och flyger hem på lördag...

Idag när jag kom hem nu på kvällen efter massage och middag på stranden så hade jag fått ett Mail från thai airways, dom har kostnadsfritt bokat om min hemresa från den 31:a mars till på nu på lördag den 21:a mars. Jag kommer alltså hem 10 dagar tidigare än planerat och med allt som händer i världen för tillfället så känns det riktigt skönt att fortast möjligt komma hem till familjen igen...

14 dagar kvar här nere och nedräkningen har börjat, jag kommer antagligen inte hem tidigare än min ordinarie bokade hemresa utan får sikta in mig och hoppas på att flygen fortsätter att gå som vanligt några veckor till. När jag kollar på thai airways boknings sida så framgår att planen är så gott som fullsatta ytterligare några veckor vilket är ett gott tecken, så länge det finns hemvändande turister att fylla planen med så flyter nog flygtrafiken på som vanligt. Värre blir det längre fram när allt färre svenskar blir kvar, då ställs nog en hel del flyg in kan jag tänka mig...

Idag har jag haft en återhämtningsdag som började med en timmes Yoga, sedan har jag varit och klippt mig samt börjat att packa ihop huset inför hemresan. Jag vill få färdigt huset för "säsongs stängning" om jag med kort varsel lyckas boka om min biljett, då vill jag kunna dra på "stuts" liksom...

Varför jag tränar/cyklar just i nuläget är bara för välbefinnande och för att må bra mentalt helt enkelt, att träna för prestation och tävling har kommit av sig lite den sista tiden. Fan man vet ju inte ens om man får cykla för att prestera mer i år överhuvudtaget, det sista planerade racet här nere innan jag åker hem går dagen innan hemresan, om det nu blir något race. Ännu är inga sportarrangemang inställda här i Thailand men allt förändras så fruktansvärt fort i dagsläget att man hinner inte med i svängarna riktigt...

Jag är också lite orolig över om jag överhuvudtaget kommer hem, i nuläget är min flight den 30 mars fortfarande "on schedule" men man vet ju aldrig. Jag har försökt få kontakt med Thai airways för att försöka boka om min hemresa till någon dag nu i veckan men kommer inte fram på telefon, ett mail är också skickat men inget svar ännu...

Jag är inte det minsta rädd för att bli fast här pga Corona viruset, för det första så befinner jag mig inte i riskgruppen och för det andra så är jag i det läget betydligt säkrare här... nej det är familjen jag vill hem till nu, snarast möjligt...

Jag känner mig uppgiven och trött, trött på mänskligheten och alla sjuka inlägg om situationen som råder runt om i världen. Det är skrämmande att se hur många och framförallt i den välmående västvärlden reagerar på en virussjukdom som kan jämföras som en influensa eller förkylning för de allra flesta av oss. stäng gränser, stäng skolor, håll er hemma och inomhus, bunkra mat och toalettpapper!!!! kör Sveriges och den globala ekonomin i botten bara vi slipper bli sjuka mm, mm...

Helt plötsligt känner sig varenda "svenne" i västvärlden hotad till livet och då jävlar ställs allt på sin spets...

Jag säger bara en sak i denna debatten, jag skäms över att vara människa, jag skäms...

Man kan ju bara hoppas att alla "experter" står kvar på barrikaderna och fortsätter sin kamp om rätten att slippa bli sjuka och att det då gäller alla, även de 15000 barn under fem år som dör VARJE DAG av undernäring eller sjukdomar som faktiskt går att förebygga...

Dagens runda blev 85 km lång inklusive en sju och en fjorton minuters tröskelintervall för att känna på flåset lite igen efter helgens tävlingar, flåset var ansträngt och benen var sega vilket kanske inte är så konstigt egentligen. Det tar nog några dagar till innan kroppen är helt återhämtad och det sprätter i benen igen...

Jag har nog cyklat en 600 mil sedan jag kom hit i mitten av november och Flemming ännu mer utan en enda punktering men idag var det dax, det var Flemming som hade oturen på sin sida och när det händer såpass sällan så är det bara att byta slang med ett leende och sedan påbörja nästkommande 600 mil...

Luften gick ur mig lite efter helgens hårda tävlingar och jag har inte orkat skriva nåt här, jag har inte orkat mycket annat heller skall erkännas. Det tog hårt att tävla i tre dagar i hög värme och hårt motstånd men nu är jag på banan igen...

Ja egentligen var jag tillbaka på banan igen lite lätt redan igår med ett lungt återhämtningspass, idag blev det tre timmar i normalt distanstempo och imorgon skall jag försöka mig på några längre tröskelintervaller...

101 km skulle avverkas och i dag var det då att "vinna eller försvinna" från totalen som gällde, men först skulle jag bara ta hem ett spurtpris och säkra den gröna poängtröjan. Detta gjorde jag med bravur och knaprade dessutom in två sekunder på totalledare tack vare mina fem och hans tre bonussekunder (han kom tvåa i spurten)...

I det första bergspriset spände jag bågen till bristningsgränsen och gnetade mig med över linjen strax efter den lilla bergsgeten engelsmannen Robert Herries, här fick jag ytterligare tre bonussekunder och totalledaren inga då han var en bit efter upp över toppen. Det samlade ihop sig litegrann utför tills vi var en tätklunga på ca 15 man som låg och körde på bra inför det andra bergspriset som skulle passeras med ca 20 kilometer kvar och tyvärr så börjar det nu att nypa till av krampkänning i ena låret på mig, jag försöker cykla så lätt och "snålt" det går men när vi väl kommer till bergspriset så får jag ge mig. Fem gubbar kommer iväg och jag får ta backen i mitt egen tempo för att sedan ensam försöka hålla uppe farten så gott det går, efter några kilometer kommer jag ikapp en av mina konkurrenter som har fått släppa och vi kan hjälpas åt vilket underlättar lite.

Kilometrarna tickar på och med bara en kilometer kvar så ser jag ännu en gubbe långt fram på raksträckan, det är Italienaren som inför dagen låg fyra sekunder efter mig i totalen och som i nuläget alltså har passerat mig. Dessutom är engelsmannen ännu längre fram och även han har passerat mig så att jag nu ligger virtuellt som fyra i sammandraget. Det skiljde såpass lite inför dagens etapp mellan mig och italienaren att enda chansen för mig att komma på pallen totalt är att köra ikapp honom innan vi går i mål, jag försöker verkligen ge allt jag har den sista biten in mot mål och över linjen är jag "bara" 15 sekunder efter. Så nära men ändå så långt borta, ja att köra som jag gjorde för den gröna tröjan och för några futtiga bonussekunder kostade mig en pallplats i totalen men va fasiken, jag försökte iallafall och en grön poängtröja är väl inte fy skam när man tänker efter...

Idag hände det grejjer minsann, 144 km stod på programmet och vi startar ju bla ihop med de "yngre" veteranerna (45-54 år) så vi är en ganska stor grupp som gav oss iväg vid 8 tiden i morse. De första 10 kilometrarna är neutral start så farten inledningsvis är riktigt bekväm och perfekt som uppvärmning för det som komma skall, min plan var ju idag att försöka knapra in sekunder på de två framför mig i resultatlistan och den första chansen kom vid det inlagda spurtpriset. Jag satt med långt uppe och hade full kontroll på Dansken Hendrik som leder, jag såg också att det var några fler "åldersmän" som placerade sig högt upp i den stora klungan. När vi passerar 500 meters skylten drar teamet Singapore Mavericks upp farten för en av sina åkare och jag kommer in fint på hjul bakom honom som dom drar upp spurten åt, det går som tåget och jag får till en riktigt fin spurt som räcker till seger i min klass och dessutom 3:a totalt medräknat de yngre veteranerna. Detta ger mig fem bonussekunder medans Dansken blir tvåa bakom mig och får tre bonussekunder, fördel mig alltså...

Sedan blir det en defensiv åkning för min del inför det första bergspriset som skall passeras vid 63 km, jag missar faktiskt att två cyklister från Singapore kommer iväg en bit innan och går solo över bergspriset. Själv kom jag över som 3:a eller 4:a i min klass men det sprack av ganska ordentligt i klungan och det blev till att jaga hårt ihop med en mindre grupp (däribland den gula ledartröjan) för att komma ikapp igen...

Nere på platten återsamlar det sig i en decimerad tätgrupp och där är vi nu sju man kvar från H55 klassen, det rullar på i jämn fart och alla väntar väl bara på att nästa bergspris skall komma och decimera gruppen ännu mer. Bergspriset kommer och precis som förutspått så splittras klungan upp, även jag får bita i gräset men har ändå ögonkontakt med täten och i utförskörningen så blir vi fyra man som hjälps åt för att komma ikapp igen. Det blev lite rörigt där i klättringen med olika tävlingsklasser så jag har inte riktigt koll på hur många av mina gubbar som är med där framme, jag tror först att det måste vara fem gubbs men när vi kommer ikapp så får jag höra av Dansken Hendrik i gula ledartröjan att vi bara är tre 55+ gubbar kvar i tätgruppen inklusive mig, då inser jag snabbt att totaltvåan är borta och förutom Dansken och mig så är det Italienaren Marco Baggioli som ligger fyra totalt som är med, kan vi nu bara hålla in i mål utan att jag släpper förbi mig italienaren så går jag ju upp som totaltvåa inser jag snabbt...

Med fem kilometer kvar känner jag mig stark som tusan och blir kanske lite väl självsäker, jag tänker liksom att det räcker inte med att vinna etappen. Nej... jag ska dra på en riktig långspurt och ta in några extra sekunder på dansken. Ja så går tankegångarna och med 400 hundra meter kvar går jag ut på höger kant och ger järnet, ja ni förstår nog hur det slutade... självklart håller dom min rygg tills det är 100 meter kvar och sedan kommer dom bägge två och passerar mig. Ja ja man måste ju försöka och det går inte att ta ikapp 10-15 sekunder utan att vara offensiv, imorgon gör vi ett nytt försök igen...

I och med detta så leder och innehar jag den gröna poängtröjan, prio ett blir att säkra den imorgon sedan får vi se hur resten utvecklar sig men jag ligger ju totaltvåa "bara" 14 sekunder efter Dansken så att det blir en kamp in i kaklet imorgon också, det kan jag lova...

Det hände mycket idag i resultatlistan, här ovan topp tio i totalen i min klass och det är bra spridning i fältet. Vi var ju många klasser (Men open, Men masters & Men veterans) som startade samtidigt och det blev många små klungor efterhand bergspriserna passerades...

En kort prolog på 4,5 km är nog nåt av det jobbigaste man kan göra, tänk er att springa allt vad ni kan ett varv på en 400 meters bana, absolut Max alltså. Sedan fortsätter ni tre varv till och försöker hålla samma tempo, ja så känns det ungefär...

Jag kände mig stark och pigg idag och gjorde ett bra race, tyvärr räckte det "bara" till en 3:e plats bakom segrande Dansken Henrik Pedersen och tvåan från Nya Zeeland Peter Missingham, men jag är inte deppig för det. Jag gjorde vad jag kunde och det räckte inte till idag helt enkelt...

Nu väntar två långa linjeetapper med ett spurtpris och två bergspris på respektive etapp, där delas det ut 5, 3 & 1 bonussekunder till de tre första. Dessutom ger målgången på bägge linjeetapper 10, 6 & 4 sekunders bonus så det går inte att bara åka med i klungan om man är i ledning. Mellan oss i topp tre efter dagens prolog skiljer det 11 sekunder så mycket kan hända under helgen, det är ett som är säkert...

Nu ligger jag på hotellrummet och laddar med havregryn till middag, jag tänker inte göra om förra årets misstag att åka på matförgiftning inför morgondagens långa etapp. Nu kör jag med säkra kort för att få i mig energi, havregrynsgröt och Umaras energiprodukter är vad som gäller under helgen...

Ja då vart det dagen före race och det sista lugna passet är avklarat, det ska bli riktigt kul att komma iväg över helgen för nu när jag är ensam kvar här sedan Madde åkte hem så går dagarna ganska långsamt ska jag erkänna. Nervositeten börjar också släppa till förmån för just glädjen att få komma iväg och tävla igen, jag har fortfarande målsättningen att prestera på absoluta topp men som sagt, det ska också bli riktigt kul bara att få komma iväg på race oavsett hur det går...

Det har införts restriktioner för inresa till Thailand från närliggande länder såsom Singapore och Hongkong pga coronaviruset, många deltagare kommer från dessa länder men imorse bekräftades det från myndigheterna att "friska" personer/turister utan sjukdomssymtom är välkomna till Phuket. Arrangören meddelande därmed att tävlingen körs som planerat...

 

Här nedan finns all info om tävlingen...

 

 

 

Dagens "träning" blev ett lugnt cykelpass bara för att hålla igång cirkulationen lite lätt samtidigt som jag återhämtar mig och laddar upp inför helgens tredagarsrace. Jag har också börjat äta och dricka betydligt mer än vad jag normalt gör för att fylla på både vätske och energidepåer till max, dessutom har jag en lättare sträckning i vaden sedan vurpan på mtb racet förra helgen som idag fått sig ännu en omgång mjukgörande massage och förhoppningsvis har jag inga känningar kvar till helgen...

Då var det måndag och jag är inne i veckan med vintersäsongens stora mål tredagarstävlingen tour of Phuket. Med fyra dagar till start är jag redan fruktansvärt nervös, ja så till den milda grad att jag mår riktigt dåligt faktiskt. Jag har satt en stor press på mig själv med målsättningen att vinna hela racet, helt berättigat också då jag ju vunnit fem av totalt sex etapper de senaste två åren. Jag vann alla tre etapperna, totalen och bergspristävlingen för två år sedan och förra året vann jag prologen och den tredje etappen, den enda "missen" jag har är andra etappen förra året då jag klappade igenom totalt pga matförgiftning och knappt tog mig imål. Jag tappade tjugo minuter och spydde som en kalv efteråt...

Så, med dessa resultat i bakfickan kan jag ju inte göra annat än att ställa extremt höga krav på mig själv, även om jag mår dåligt av den självpåtagna pressen...

Får jag bara prologen på fredag överstökad så släpper det nog och går det inte som jag vill där så återstår ju två dagar där det finns alla möjligheter till stordåd, det delas ut ett fåtal bonussekunder på de spurtpris och bergspris som är inlagda på linjeetapperna. Dessutom ännu fler bonussekunder vid målgång på varje etapp så sålänge ingen skaffar sig ett rejält försprång så blir tävlingen öppen och svårkontrollerad ända tills den avslutas på söndag...

I första hand är det totalsegern jag är ute efter, poängtröjan struntar jag i då det kostar för mycket att vara med överallt, men bergströjan däremot, den är jag sugen på och jag måste ju ändå sitta med uppe i täten över bergspriserna om jag skall ha något med totalen att göra och då kan jag ju lika gärna "sprätta" lite över krönet om jag har krafter till det...

Ja, på fredag gäller det alltså att prestera på topp och fram tills dess är det bara lugna pass och mental uppladdning som gäller...

Vi blev inte så många som vi brukar på vår söndagsrunda idag, bara Flemming och Yan dök upp imorse men trevligt värre hade vi ändå. Det är alltid kul när man får någon att "chatta" med på distanspassen...