Vad gör man mär man har en vilodag från cyklingen och behöver ladda upp batterierna i kroppen, jo en sak är då helt säker. Man hoppar inte in på en bikram yoga klass...

Nu är det alldeles strax dax att summera november månad och med bara två dagar kvar så ser den ut att gå till historien träningsmässigt för min del, med två dagar kvar så är jag uppe i hela 64,5 timmars cyklande vilket nog aldrig har hänt förut...

Ganska OK statistik för en gammal gubbe som mig men så har det kostat på också, jag känner mig allt lite sliten och det är hög tid att börja hålla igen nu om jag ska orka prestera nästa söndag på thanyaphura racet. Jag hade först tänkt köra på som vanligt veckan ut och sedan hålla igen men efter dagens vila så får jag nog tänka till och börja ta det lite lugnare redan imorgon. Jag kommer visserligen cykla både fredag, lördag och söndag men det behöver ju inte bli 3-4 timmar om dagen, jag håller på och finslipar på det sista "blocket" nu innan racet så vi får väl se hur jag lägger upp det...

Ja det är strax innan läggdags och här kommer ett "sista minuten" inlägg från dagens pass, drygt 94 km med en liten klättring över khao sok mountain. Inte så högt som det låter men ca 300 höjdmeter på 3 kilometer ger ett bra snitt och tar man i ordentligt så tar det styvt kvarten att ta sig upp. Imorgon blir det en vilodag innan det sista träningsblocket före thanyaphura racet tar vid på fredag...

Dagens pass genomfördes med fyra stabila sjukilometers tröskelintervaller med bra känsla, kadensen hölls runt 80 och tiderna på varje intervall hamnade i toppskiktet trots att jag inte maxade ur kroppen utan låg stabilt på runt 80-85% 

Känslan säger mig att en riktigt bra form är på gång lagom till thanyapura racet, imorgon blir det distans med ungdomarna igen inklusive en liten klättring upp över passet till Khao Sok nationalpark och sedan väntar nästa vilodag på torsdag. Det har varit många långa och hårda pass den senaste månaden vilket märks på kroppsvikten som nu är nere på 70 kilo,  jag försöker hålla nivån nu att träna tre dagar, vila en och sedan träna två innan jag vilar ännu en dag för att sedan börja om från början, det ger fem träningsdagar i veckan vilket för tillfället genererar ca 15 timmar och det räcker gott för en gamling som mig...

Det rullar på bra härnere, dagens distansrunda blev 107 kilometer lång och snittet strax under 31km/h. Det blir både lite längre och snabbare rundor med tre unga pigga draghästar på besök och inte blir man väl sämre av det direkt så det är ju synd att klaga...

Imorgon däremot får dom cykla själva för då skall jag köra intervaller, jag måste ju upprätthålla en viss form då jag ska tävla ett flertal gånger i vinter medans ungdomarna mest är intresserade av distanscykling i finvädret. Intervaller kan dom köra senare på testcyklarna när dom är tillbaka i Sverige igen tycker dom och det har dom ju faktiskt helt rätt i...

Men en tävling ska vi köra ihop, fast inte Erik Bergström Frisk då för han flyger hem några dagar föra de andra två men både Samuel Lord och Carl Jarnhagen ska med ner till Phuket den 9:e december och köra Thanyaphura Cycling Classic. Det ska bli lite extra kul då det är ett Open race fast med åldersklasser, vilket innebär att vi startar tillsammans även om det är separata åldersklasser. 106 kilometer med några små branta "knäppar" är vad som väntar oss om drygt två veckor och planering för transport och ev övernattning pågår för fullt, starten är redan klockan 07,00 på morgonen så det lutar åt att vi åker ner dagen före för att få några timmars extra sömn och frukost i rätt tid innan start...

Gårdagen bara flög iväg och vips så var den över, därav inget inlägg förrän idag på morgonen. Gårdagens träning då, jo tre timmar distans varav två tiominuters tröskel/vo2max intervaller de första 45 minutrarna. Ett totalt snitt på 31,6 km/h trots att jag väntade in de andra som bara körde på i distanstempo medans jag körde mina intervaller, det går fort även i distansfart när det är starka "ungtuppar" med som håller farten...

Jag hann precis hem och slänga i mig lite mat innan Madde äntligen anlände i taxin, fem veckor ensam i huset är till ända och det är jag glad över. Nu får vi en månad för oss själva jag och Madde innan resten av familjen dyker upp för att fira jul och nyår här nere precis som det varit de senaste tio åren...

Idag är det ingen träning på programmet utan strandhäng och massage som gäller men imorgon kör vi på igen, vi hörs...

I morgon lunchtid kommer hon ❤️

Efter att ha haft hela dagen i går på sig för att komma i ordning i grannhuset, fylla på matförråd och montera cyklar mm så var det dax för de unga gästcyklisterna från Sverige, Samuel lord, Carl Jarnhagen och Erik Bergström Frisk att få röra lite på fläsket. 

Runt fyra timmar distans ville dom ha så jag tänkte ihop en runda som jag trodde skulle bli lagom, drygt 120 km blev det men tack vare en medelhastighet på 31 km/h så tog det bara 3,45 i tid. En missberäkning på en kvart från min sida men jag trodde inte dom skulle vara såpass pigga såhär första dagen i värmen. Fast det är klart, vem blir inte det av att få cykla i sådana här fina omgivningar...

Det är extremt sällan det är ihållande dåligt väder vid denna tiden här i Thailand, korta eftermiddagsskurar är hör mer till vanligheterna men nu har det regnat sedan igår efter lunch och att vakna till regn minns jag inte när jag gjorde här sist, om det ens har hänt någongång överhuvudtaget...

Planen idag var att köra mina favoritintervaller 4x7 kilometer tröskel på min vanliga intervallrunda inåt land men där var det kolsvart på himlen, ut över havet och ön Ko Kho khao strax utanför här så såg det ljusare ut och jag ändrade snabbt planen till att ta taxibåten över och köra två stycken längre 20 minutersintervaller istället. Ön lämpar sig utmärkt för dessa intervaller då den är helt platt och vägsträckan som löper från hamnen och norrut på ön tar ganska exakt 20 minuter enkel väg om man ligger på hårt, efter att ha rullat några minuter för att återhämta sig så vänder man och kör samma sträcka tillbaka. Snabbt och effektivt har man sedan bränt av sina 2x20 minuter...

Tyvärr regnade det ute på ön också men man slipper ju åtminstånde frysa iallafall, fast nu får det gärna vända igen tycker jag. Om inte annat för att mina tre cykelgäster från Sverige som kommer sent ikväll ska få lite sol och skönt väder under sina tre veckor här, själv är jag ju på plats hela vintern och får solsken så det både räcker och blir över så jag ska väl inte klaga...

Long Slow Distance eller nja, men 85 kilometer på fastande mage innan frukost motsvarar nog en betydligt längre sträcka med frukost i magen sägs det ju så ett helt ok pass ändå tycker jag. Dessutom är jag är ju inte den som behöver nöta en massa timmar bara för sakens skull utan det är förmågan att använda fett som bränsle som jag vill åt och den går ju som sagt att "trimma" upp lite enligt ovan metod...

Ja, det är väl dax att avslöja vilka "ungtuppar" som är på väg hit och som förhoppningsvis kommer ge mig riktigt bra sparring de kommande tre veckorna på de pass som vi kör tillsammans. Nu kommer dom väl inte hit på ett renodlat träningsläger utan det är nog mer en kombination av semester och att komma igång inför nästa säsong, åtminstånde för Samuel Lord, Boråscyklisten som tävlar för Motala och Carl Jarnhagen tävlandes för Ikhp och Team Serneke Allebike. 

Den tredje cyklisten på ingående är Erik Bergström Frisk som kommer direkt från Kina där han varit med sitt Internationella team Memil CCN Pro Cycling och kört riktigt bra på två stora etapplopp de senaste veckorna, så sent som igår avslutades ju Tour of Fuzhou där Erik till slut placerade sig som 11:e man i totalen. Imponerande starkt av en ung cyklist... Vad gäller Erik så är han nog mer intresserad av semester än de andra två då han haft en lång säsong som ju först avslutades så sent som igår.

Men men, dom har ju cyklar med sig alla tre så oavsett om dom är här för att vila upp sig eller för att komma igång lite försiktigt inför 2019 så räknar jag med att för en "gubbe" som mig så blir det bra sparring ändå, vilken nivå dom än lägger sig på...

En ledig dag och jag har fått massor gjort, kört några maskiner tvätt, varit iväg med motorcykeln nere i khaolak och handlat lite matvaror som inte går att hitta här i min by såsom riktig naturell yoghurt och keso. Fixat färdigt i grannhuset som nu står redo och väntar på tre unga cykeltalanger från Sverige som är på väg hit för att "grilla" mig under tre veckor, eller ja... två är på väg från Sverige och den tredje kommer direkt från Kina där han först kört Tour of Quanzhou och nu senast Tour of Fusohu, två stycken 2:1:or på den internationella kalendern...

Nu kan ni klura lite på vilka dessa tre sparringspartners är, på onsdag landar dom och imorgon avslöjar jag namnen...

Jag fyllde ju 55 år häromdagen och samtidigt lade en kompis ut en bild på Facebook från när jag var 15 år och precis hade börjat cykla, under 40 år har jag alltså hållit på och trampat runt på olika sätt och inte har jag tröttnat ännu. På den tiden fanns det ju bara landsvägscykling men i början på 90 talet dök det upp cyklar som man skulle köra i skogen med, jag hakade på trenden direkt och sedan var det mer eller mindre bara mountainbike som gällde fram tills för något år sedan då jag återigen började köra racer, framförallt då här nere i Thailand om vintrarna...

Från början var jag rätt så usel på att cykla, ja riktigt dålig faktiskt. Inte så konstigt kanske då jag var ruskigt lat och bekväm av mig, redan då var jag en sann solskenscyklist och var det bara det minsta mulet när jag vaknade en lördagsmorgon så var det nog säkrast att ställa in träningen, för det kunde ju börja regna och det var ju inget bra...

Åren gick och när jag i mogen ålder (typ 30) började övervinna min lathet så började också framgångarna komma, jag var med och tog ett lag SM silver i Elit på det första Officiella MTB mästerskapet i Skövde 1993 då en viss olympisk guldmedaljör Bernt Johansson vann individuellt...

Sedan har åren gått och jag har kört igenom både H-30 och H-40 och är nu mitt i H-50 med blandade resultat, jag har aldrig varit någon vinnarmaskin (förutom här i Thailand då kanske) men det har ändå blivit ett ca 80 tal segrar genom åren, och ett tiotal SM medaljer både på landsväg och MTB...

MTB utvecklingen har tyvärr sprungit ifrån mig lite, framför allt inom XCO så nu är det mest landsväg som gäller, jag gillar fortfarande mtb så några långlopp blir det säkert varje år men inga XCO race mer, kanske beror min rädsla för dagens tekniska banor på att jag har vurpat och brutit mig ganska illa några gånger under åren och man har väl blivit lite "gammal och klok" också kanske...

Men allt utvecklas, både till det bättre och ibland till det sämre, så är det ju... En trevlig utveckling och ny trend som jag tycker är spännande är det här med gravelbike, grusvägsracer alltså... Jag körde ett race på sensommaren nere i Danmark och föll pladask direkt, en riktigt kul blandning av racer, cyclocross och mtb. Ja det var faktiskt en del lättåkta partier med singeltracks också, jag åkte hem direkt från Danmark där jag körde på en helstel mtb och köpte mig en riktig gravelbike och trot eller ej men nu går jag faktiskt omkring här i paradiset i Thailand och längtar efter grusvägarna därhemma och sommarens grusvägsrace, för det verkar bli en hel del sådana nästa år...

Ny inspiration och nya utmaningar alltså, det är precis vad som behövs efter 40 år. Nu kör vi 40 år till...

Ja den här veckan är ju mer eller mindre en återhämtningsvecka efter alla hårda och långa timmar förra veckan, det var ju i måndags som jag senast fläskade på lite i klättringen uppför Doi Inthanon plus att den dagen också var väldigt lång med sina 156 km. Men sedan följde två vilodagar och på det tre väldigt lugna cykeldagar ’a två timmar/dag och imorgon avslutas då denna vecka med ännu en vilodag...

Egentligen är det väl frågan om man kan kalla det återhämtning när jag trots allt har cyklat 13,5 timmar, men som sagt... det är ju måndagen som ställer till det hela lite. Jag kommer ju faktiskt att ha hela tre vilodagar under en och samma vecka också och det är ju inte fy skam...

Nästa vecka blir det färre timmar men också några hårdare pass med intervaller, det är längre tröskelintervaller som gäller och veckan därpå byts dom ut mot kortare vo2max intervaller. Sedan är det race igen...

I dag är det min födelsedag och vad gör man då tro när man befinner sig alldeles själv nere i Thailand, jo man startar dagen med en skön och lugn cykeltur på ett par timmar. Med låg puls helt enligt planen för jag känner mig fortfarande sliten sedan äventyret i norr och efter morgondagens planerade cykeltur (även den i låg pulszon) så tar jag mig en riktig vilodag på söndag...

Sedan hoppas jag vara fit för lite hårdare intervaller nästa vecka, det börjar bli dax att få fart på benen igen inför Thanyaphura Cycling Classic som går den 9:e december, jag missade ju ett race nu när jag var uppe i norr och cyklade så nu är jag riktigt sugen på att få tävla igen...

Vårt internet som försvann häromdagen i ett åskoväder har nu kommit tillbaka så min kväll framför datorn är räddad, en god middag ute i hyddan, en kall öl och lite Netflix, det blir en bra födelsedags aktivitet att avsluta dagen med...

Nu har jag varit hemma sedan tisdags kväll och eftersom hela tisdagen gick åt att ta mig hem ifrån Chiang Mai då jag blev tvungen att mellanlanda i Bankok och vänta fyra timmar på nästa flyg vidare söderut så blev ju den dagen av förklarliga skäl en dag helt fri från träning...

Jag vilade även helt igår också men imorse var jag ute igen och rullade igång kroppen lite försiktigt ett par timmar, det känns fortfarande att man ansträngt kroppen betydligt mer än normalt och planen är att hålla igen ordentligt resten av veckan. Jag ska visserligen cykla men det blir rena återhämtningspass utan hög puls...

Trots en fantastisk vecka uppe i norr så är det skönt att åter vara "hemma" igen, jag har tagit tag i lite vardagssysslor såsom kört igenom några maskiner tvätt, lämnat iväg en diskmaskin på lagning, vart iväg och köpt glödlampor samt bytt ut dom som gick sönder i det stora åskovädret igårkväll. Vårat internet på området försvann också igår när blixten slog ner men det ska förhoppningsvis bli åtgärdat imorgon, just nu sitter jag nere på parkeringen och bloggar för där fungerar det iallafall...

Ja, det är väl allt för tillfället och trots ovan nämnda "vardagssysslor" istället för ett liv som heltidscyklist (förra veckan) så måste jag nog återigen påpeka att - borta är bra men "hemma" är ändå bäst...

Här kommer en liten kort satatistisk sammanfattning av de åtta dagarna uppe i norra Thailand...

Jag cyklade på dessa dagar 788 km och 13,012 hm

Totalt 33 timmar tillbringades i cykelsadeln varav 4,45 i pulszon 4:a och 55 minuter i pulszon 5.

Den mesta tiden tillbringades alltså i de lägre pulszonerna vilket är en självklarhet när man cyklar såpass många timmar på en vecka, i klättringarna var det fri fart och där fick jag till lite bra tröskel och vo2max träning.

Totalt sett en riktigt grymt bra vecka som kommer ge mig en skjuts framåt i för resten av vintern, nu blir det vila några dagar och sedan några lugnare träningsdagar innan jag kör på hårt igen nästa vecka...

Sju timmar och tio minuter effektiv cykeltid, såpass länge tog det att genomföra dagens etapp på 157,6 km, det blev ingen hög snittfart direkt men då började ju dagen också med 2464 hm klättring i ett enda svep. Tyvärr regnade det och det var knappt över 10 grader uppe på toppen så det blev ganska tufft mot slutet att få runt benen, jag gick ut hårt från början, tog ledningen direkt och lade mig på en puls som jag trodde skulle gå att hålla hela vägen upp men efter två timmar så stelnade jag till mer och mer av kylan samtligt som det blev som brantast och jag fick helt enkelt slå av på farten för att överhuvudtaget ta mig upp. 

Jag har ju varit här och tävlat förut och gjort en tid på 2,47 upp för berget, förhoppningen var väl att försöka matcha den tiden idag men omständigheterna med dåligt väder samt kanske allra viktigast, de tuffa dagar jag haft innan dagens etapp gjorde det omöjligt att ens komma i närheten av den tiden, strax över tre timmar tog klättringen idag...

Den sista milen innehåller flera längre partier på mellan 15-20% och trots en utväxling på 34x34 så klarade jag knappt att hålla 50 kadens, de två ungtupparna i gruppen, en holländare och en belgare kom ikapp och drog förbi utan att jag hade en chans att hänga på. Jag slet på och lyckades hålla undan för resten av gänget och kom upp som god trea till slut. Nu var det ju ingen tävling direkt men ändå, lite prestige stod allt på spel...

Sedan rullade vi ner för berget, käkade god lunch och rullade i samlad grupp de åtta milen till Chiang Mai där en varm dusch väntade, nu blir det middag och party och sedan flyger jag ner till Khao Lak imorgon, några vilodagar får det väl bli innan jag sätter mig i sadeln igen, om inte annat än för att rumpan behöver vila lite...

Frukosten är över och snart är det äntligen dax för den stora finalen, den vi alla gått och väntat på med skräckblandad förtjusning under veckan. Dagen till ära har vi delat upp oss i två gäng och den första gruppen har fått 45 minuters försprång, 15 av dessa har redan gått så det är väl hög tid att byta om och göra sig redo för uppgiften. Håll nu tummarna för att benen är med mig idag...

Fy fasiken alltså, nu är kroppen seg på riktigt. Jag har väl gjort ca 25 timmar på hojjen denna vecka och inte bara i distansfart utan en hel del av dessa timmar har varit uppe i zon fyra eller högre och det börjar kännas nu ska jag erkänna...

Idag började vi med en timmes klättring nästan direkt vi lämnat hotellet och jag har nog aldrig svettats så mycket, en extremt hög luftfuktighet gjorde att jag gick "torr" nästan direkt och sedan var resten av dagen en lång pina för att överhuvudtaget ta mig igenom etappen. Jag fick självklart slå av på tempot redan där i den första stigningen och jag försökte sedan dricka så mycket det bara gick, när jag kom upp på det första bergspasset så tog jag en torr cykeltröja från servicebilen, den gamla var så genomblöt att jag kunde vrida ur en halvliter svett innan jag slängde in den i bilen. Sådana här dagar är det guld värt att ha en följebil med torra kläder och allt annat såsom vätska och energi, jag fyllde på i obegränsade mängder under resten av dagen och ändå var det först vid den sista milen av dagens 146 km som jag piggnade till lite...

Ja nu gäller det att fortsätta fylla på både vätska och mat för imorgon väntar "le grande finale", den sista dagen och också den tuffaste. Vi bor vid foten av berget  Doi Inthanon och skall alltså börja morgondagens 150 km långa etapp med en tre timmars klättring upp till 2560 möh, jag hoppas verkligen på bättre ben än idag...

Sitter här med morgonkaffet och laddar inför dagens prövningar, långt och hårt men helt säkert alldeles underbart också liksom alla föregående dagar. Hoppas jag orkar återkomma med en rapport senare i eftermiddag...

Igårkväll stoppade jag i mig en rejäl middagsbuffée och fick behålla allt i kroppen utan magproblem inatt, välfylld med energi gick det sedan som en dans på dagens 95 kilometer långa sträcka från Khun Yuam till Mae Sariang med 1150 höjdmeter och ett snitt på 31,1 km/h...

Nu väntar de två sista etapperna på vardera ca 150 km och 2,138 respektive 2,298 höjdmeter att avverka, värst blir det som tidigare nämts på måndag så imorgon får jag nog sitta i "gruppetton" och spara lite krafter inför avslutningsdagen och troligtvis blir det en stor "gruppetto" för alla andra går nog omkring med samma tankar som jag...

Ska man klappa igenom totalt så ska man passa på och göra det en dag som denna...  Ja det var väl en jäkla tur att det var inför just dagens etapp som jag har fått lite problem med magen och inte kunnat behålla maten sedan middagen igår kväll...

Den kortare distansen och de relativt få höjdmetrarna gjorde att jag trots allt kunde genomföra dagens cykling även om det var på håret, jag var rejält "krispig" i benen och helt matt i kroppen när jag rullade in på hotellets parkering som näst siste man idag. Efter att ha sprungit på toa några gånger så har jag nu fått i mig en rejäl middag och det känns faktiskt redan bättre, hoppas nu jag får behålla maten så att jag kan bygga upp lite ny energi i kroppen inför morgondagen...

I dag blir det en lite lättare etapp då vi ska ta oss från Mae Hang Song till Khun Yuam, 65 km och 1038 hm är vad som väntar och det är ju nästan som en vilodag inför vad som komma skall. De tre sista dagarna blir betydligt tuffare så förutom den kortare distansen idag så får man nog hålla igen lite också i de klättringar som är...

Den sista etappen på måndag är också den tuffaste med klättringen uppför Doi Inthanon och det märks redan nu att nervositeten sprider sig i gänget, det står mycket prestige på spel inför den dagen och dom som är de starkaste klättrarna har redan börjat med räv å rackarspelet att hålla igen lite och ladda upp inför the "Queen stage"...

Jag har ju själv kört den stigningen förut fast då med mountainbike och jag minns hur brutal den är de sista 7 kilometrarna, nu är det racer som gäller och även om utväxlingen är anpassad för branta berg så är den ju inte i närheten av en mtb utväxling. Ja det är nog inte helt fel taktik att redan nu börja ladda inför den uppgiften...

Dagens etapp mätte 108 km och 2351 hm och tog oss från Pai till Mae Hong Son, att cykla här uppe i norra Thailand är dom att cykla i Jurassic park, Shangri-La och Eldorado på en och samma gång. Det är sinnesjukt vackert och man får verkligen koncentrera sig på att hålla ögonen på vägen och inte bara titta på alla vyer och allt annat vi passerar under dagsetapperna...

Det är inget träningsläger jag är på utan mer en upplevelseresa på cykel men samtidigt så krävs det ju en del av deltagarna för att klara av alla höjdmeter.  Alla som är med är väl förberedda och vältränade men av oss 18 så vi är fyra stycken som är lite "vassare" än de övriga och ganska duktiga tävlingscyklister och då farten är fri i alla klättringar så får vi en bra möjlighet att bli ordentligt trötta varje dag, vi får utan problem ihop mellan en och två timmar i zon 4-5 om vi vill så mellan bergen kör vi gladeligen i lugn distansfart. Det blir också ett par stopp varje dag för att fylla på med vätska och energi, framförallt vätskan är viktig för man svettas extremt i värmen, över 30 grader och brist på fläktande fartvind i klättringarna tar hårt på kroppen...

Jag har haft en helt underbar vilodag i en helt underbar småstad långt uppe i bergen i Norra Thailand, vilat och slappat mest hela dagen men också strosat omkring i byn och njutit av atmosfären. Imorgon bär det av igen och då väntar tourens hårdaste etapp på 110 km och 2450 hm varav ett par klättringar med många kilometer i följd där det är 15% + i lutning. Något att se fram emot med skräckblandad förtjusning, det är tur att cyklarn är utrustade med 50/34 fram och 34 kasett bak...

113 km och 1902 hm stannade min garmin på efter dagens etapp, återigen måste jag bara säga, vilka vägar och vilken natur. Magiskt är ordet och jag ångrar inte en sekund att jag hakade på det här cykeläventyret.

Vi började dagen i Mae Rim och slutade den i Pai som nog kan räknas som en liten hippie destination  långt uppe i norra Thailand, skön atsmosfär och avslappnad stämning, bra kaféer, bra restauranger, sköna musikbarer och en lång gågata med ett underbart folkliv om kvällen. Ja jag är glad att vi redan har en vilodag här i morgon så att jag hinner utforska mer för här trivs jag bra...

Då var vi igång på riktigt då, även om det idag var en relativt kort etapp på 70 km och ca 1400 hm. Vi cyklade från Chiang Mai i morse och etapperna kommer att ta oss ett stort vänstervarv upp mot gränsen till Burma och tillbaks igen. Vi är långt ute i djungeln uppe i bergen på landsbygden och cyklar och vägarna är helt sanslöst bra, så mycket bättre än de flesta vägar jag cyklat på i Europa. Ja efter dagens sväng är man nästan euforisk av "cykel lycka " och då är det ändå bara början på vad som vänta, det här kommer bli grymt bra...

I eftermiddags gjorde vi en liten smygstart på vår cykeltour här uppe i norra Thailand, det är ju hyrcyklar vi har alla deltagare så för att känna efter att allt var rätt injusterat inför nästa vecka så gjorde vi en liten tur ut ur staden och upp till templet som ligger ca 1000möh på berget Doi Suthep. En liten nätt klättring på 10 km med en snittlutning på 6,7% fick bli ett litet "smakprov" på vad som väntar oss nästa vecka, skönt att vara igång igen och nu väntar vi alla på morgondagen så att vi kan få börja cykla på allvar...

Då var jag framme i Chiang Mai och har checkat in på hotellet, alla deltagare dyker in under dagen och ikväll har vi den första gemensamma middagen med en genomgång av vad som väntar de nästkommande nio dagarna.

Men då jag redan vet i grova drag vad som väntar så kan jag avslöja lite hur dagsetapperna ser ut, imorgon börjar vi med att justera in cyklarna och känna efter så att allt fungerar. Detta gör vi genom att cykla en nätt liten sväng på ca 40 km och 700 hm upp till templet på berget Doi Suthep, på kvällen bor vi fortfarande kvar här i Chiang Mai då den första riktiga etappen som tar oss härifrån är först på måndag.

Ja, på måndag då börjar det alltså på allvar även om det blir en ganska lugn start. 68 km och 1500hm är vad som väntar, den 2:a etappen på tisdag blir tuffare med 125 km och 1960hm. Då har vi kommit fram till staden Pai som är känd för sitt kultur och musikliv, här är det jazz och blues som gäller samt en tillbakalutad livsstil. Vi anammar detta till 100% och tar här en vilodag trots att vi bara är två etapper in på vårt cykeläventyr...

Nästa dagsetapp blir således på torsdag och då väntar 110 km och 2425 hm, fredagen blir sedan lite snällare med beskedliga 66 km och 1000 hm. Nu är vi framme vi de tre sista dagarna och nu kan det nog börja bränna lite i benen misstänker jag. Lördagen bjuder på 100 km och 1200 hm, Söndagen innebär 146 km och 2250 hm och slutligen då "the Queen stage" som den kallas, 150 km och 2380 hm och dessa höjdmeter ska tas i en och samma klättring då vi ska upp på Thailands högsta berg Doi Inthanon...

Behöver jag nämna att jag ser fram emot varenda meter både uppför och på längden 😃🚴‍♂️🌴☀️

Dagens morgonpass blev en 76 kilometers sväng tillsammans med dansken Fleming Andersen, efter gårdagens intervaller så genomfördes dagens runda i ett behagligt distanstempo. En bra känsla i kroppen bådar gott inför kommande äventyr norröver och nu är det att packa resväskan som gäller, imorgonbitti åker jag till flygplatsen och nästa inlägg blir från Chiang mai, staden som kallas "rosen i norr"...

Jag glömde ju berätta igår att jag tog en massage på eftermiddagen för att försöka bli av med skiten jag har i kroppen och jag tror faktiskt att det hjälpte, snuvan var helt borta i morse när jag vaknade och även om benen kändes helt fulla med "slagg" sådär som det kan kännas dagen efter en bra massage så har jag en possitiv feeling om att det går åt rätt håll...

Nu är ju det sistnämnda inget större problem, när jag väl fått köra några pass med lite kadens på benen så brukar det släppa ganska snabbt och jag bestämde mig för att det är lika bra att försöka "sprätta" igång benen direkt...

Dagens pass blev således min intervallrunda där jag värmde upp med en första 7 kilometers sweetspottare, den var grymt seg till en början men sakta började det släppa i benen. Efter några minuters vila genom gamla Takuapa körde jag fyra stycken treminutare med hög kadens och efter ytterligare några minuters vila avslutade jag intervallerna med 10 st 40/20, även dessa med fokus på hög kadens.

Jag tror att jag fick igång cirkulationen rätt bra i kroppen och det känns redan bättre i benen, förhoppningsvis kan jag köra morgondagens distanspass med fräscha ben innan jag flyger upp till Chiangmai på lördag för lite cykeläventyr på hög höjd...