Jag skulle ju filma racet i söndags med min gopro6 monterad på styret och det gick väl i stort sett ganska bra. Men bara i stort sett, inte fullt ut alltså för batterihelvetet tog slut med bara några kilometer kvar och hade det inte varit för att jag gick och vann så hade jag väl inte brytt mig. Men nu gick jag ju och vann och då hade det ju varit extra kul att få med spurten också kan man tycka.

Ja, ja. Som tur är finns det bildbevis så jag får väl klippa in en stillbild i slutet på filmen. Jag håller på med redigeringen och förhoppningsvis lägger jag ut den på youtube inom några dagar, det blir ett 45 minuters sammandrag så inget att köra trainer/monark distans till men ett kort och stenhårt intervallpass kanske...

Det visade sig bli ganska lätt att skriva en racerapport från dagens tävling, jag följde planen från gårdagens inlägg och allt utvecklade sig som förväntat. Efter en extremt lugn första timme nådde vi den fyra kilometer långa klättringen som en stor och samlad klunga, över krönet var vi fem man i en tätgrupp och när vi började köra på utför så försvann snart en av oss rakt fram i en kurva. Fyra man kvar ner på platten och jag försöker få igång ett samarbete mellan oss, en gubbe står över och jag blir genast lite orolig för det är han som vann senast i Ranong då jag blev tvåa. Att han är stark vet jag alltså och jag undrar om han försöker spela ett fult spel och inte tänker göra sin del av jobbet.

Det visade sig vara obefogat för ganska snart släpper han kontakten och är borta för dagen, nu är vi tre man kvar varav jag och en av de två återstående thailändarna drar det tyngsta lasset i dragjobbet. Den tredje gubben står över det mesta jobbet och visar sig bara framme i täten då vi tvingar fram honom, kilometrarna tickar på och med en kilometer kvar vänder jag mig om och kan konstatera att ingen jagande syns på den flera kilometer långa upploppsrakan. 

Nu är det dax att spela rätt kort och jag lägger mig som fastklistrad på andra rulle, han som inte hjälp till nämnvärt ligger sist medans den andra thailändaren försöker få fram oss utan att lyckas, med femhundra meter kvar lägger han sig i bocken och kör med allt han har kvar, han har ett grymt tryck i benen och det är knappt jag håller rullen. Plötsligt kommer tredjemannen som en raket på utsidan och jag byter genast rygg, jag ligger kvar några sekunder för att sedan med mina absolut sista krafter gå förbi strax innan mållinjen. Jag vinner med ett cykelhjul och det är verkligen en av de skönaste segrar jag tagit, nivån har höjts markant på cyklisterna här i Thailand och tävlingarna är öppna ända in över mållinjen och då är det ju extra gött att få till det...

Här är det eftermiddag dagen före tävling och nervositeten börjar smyga sig på. Det är inget långt race imorgon, endast 52 kilometer för oss H-50 gubbar. Varvet är helt platt de första 36 kilometrarna, därefter börjar en fyra kilometer lång klättring följt av en lika lång teknisk utförskörning och sedan är det bara åtta kilometer platt in mot mål.

Mina målsättningar är följande och uppdelade i tre delar, huvudmålet är självklart att köra för seger, men då jag är lite osäker på min form för tillfället så har jag en plan B också och det är att åtminstånde knipa en pallplats, sämre än så och jag blir grymt besviken. Den tredje målsättningen med racet är att få till en timmes bra film som träningsinspiration när det vankas hårdkörning på Monarken nere i garaget senare i vår.

Planen för morgondagen är följande, normalt sett när jag är i bra form vinner jag det mesta härnere och inte ovanligt med långa utbrytningar. Imorgon tänker jag däremot spela lite säkrare kort och vänta tills klättringen börjar efter 36 kilometer, väl där är det ca 12 minuters stenhård körning som väntar och är jag i form så är jag först över passet men även med lite småsega ben räknar jag med att gå med en mindre tätgrupp över krönet. Utförskörningen är sedan klart till min fördel då jag kör ifrån de flesta utför utan att förta mig nämnvärt och med åtta kilometer kvar nere på platten hoppas jag i första hand hålla undan själv, och i sämsta fall så blir vi en grupp på max 3-5 cyklister kvar och då får spurten avgöra det hela. Även i en spurt känner jag mig hyfsat självsäker så om inget alldeles oförutsett händer så finns det väl hopp om en bra dag imorgon och trots den här lilla osäkerhet en angående formen så ser jag verkligen fram emot att få tävla igen. För det är ju jäkligt kul också inte att förglömma, oavsett resultat...

Idag körde jag ett litet väckelsepass för kroppen, en del gör ju detta dagen innan tävling men då vill jag ha mina egna sista förberedelser på ett lugnare sätt. Då därför var det dax att tala om för kroppen redan idag att på söndag då jäklar.

Jag cyklade ca 75 kilometer varav en 7 kilometers intervall i full tävlingsfart som fick agera väckarklocka för benen, nu väntar bara en lugn fikarunda imorgon med min son som sista förberedelse. Det verkar också som att antibiotikan har gjort sitt i kroppen för sedan imorse har jag varken harklat eller nyst upp något äckligt grönt slem, med en dos till ikväll och två imorgon känns det som att jag tog rätt beslut att sätta in lite extra hjälp att bli kvitt skiten. Det blir nog bra det här tills på Söndag...

Full fart i 12 minuter...

Det känns nästan lite löjligt att ta en vilodag när man först varit sjuk en vecka och sedan bara cyklat tre dagar utan att förta sig något nämnvärt, men det är väl så att man kan ju inte köra på sju dagar i veckan bara för att man varit lite krasslig och snabbt vill komma igång igen. Det gäller att tänka till och vara lite smart, så är det ju race på söndag också.

Det blir alltså en lugn dag idag, dessutom hostar jag gröna klumpar fortfarande och med fyra dagar kvar på penicillinkuren så är nog lite återhämtning innan nästa tredagarsblock som avslutas med ett race inte helt fel prioriterat.

På tal om tävlingen så har startlistan kommit ut, det är 43 föranmälda i H-50 klassen varav tre västerlänningar. Det är jag, Bernhard och någon som heter Derrick Van Deventer som jag inte hört talas om förut. Om det är någon av de bättre thailändarna med är svårt att säga då jag inte kan läsa det thailändska alfabetet, det blir först på startlinjen jag ser om jag känner igen någon av de starkare konkurrenterna men med 43 föranmälda så lär det ju garanterat vara några snabba gubbar med.

Jag återkommer på lördag om hur jag tänker lägga upp loppet, för en plan måste jag ha. Det går inte bara att lojt cykla med utan en noggrant utstuderad plan, jag vill vara med och styra racet till min fördel. Jag behöver bara någon dag till för att se att hälsan går åt rätt håll innan jag bestämmer mig för hur hårt jag vågar satsa...

Idag togs ett litet steg till mot "storformen" och söndagens tävling, 2x7 km tröskelintervaller istället för sweetspottare. Det finns väl lite delade meningar och jag vet egentligen inte exakt var gränsen går, men för mig är sweetspot någonstans högt i zon 3 till lågt i zon 4 och idag var känslan såpass ok att jag låg högre upp i zon 4 och därmed mer åt tröskel även om jag inte pressade mig ända upp till gränsen. Ett bra pass med possitiv känsla...

Det som däremot oroar mig lite är de gröna slemklumpar som jag både hostar och nyser upp, det vill inte riktigt ge med sig och jag har faktiskt varit uppe i byns apotek och införskaffat lite antibiotika. Jag är egentligen inte den som förespråkar antibiotika i onödan men färgen på det jag hostar/nyser upp tyder på att det är mer än en vanlig snuva och en liten hjälpande knuff på vägen kanske kan påskynda tillfrisknandet något.

Alternativet är annars att avvakta och se vad som händer men det kan ju ta sin lilla tid att läka ut av sig självt och vem har tid och lust med det när det är race på söndag.

Andra dagen uppe på cykeln efter magsjuka och förkylning, idag lite längre och med några korta försiktiga pulshöjare. Benen känns av förklarliga skäl lite sega men puls och fart relaterat till varandra ser bra ut, så ännu en dag i rätt riktning vågar jag nog konstatera. En kortare jogg ner till stranden och tillbaka fick avsluta förmiddagens aktiviteter och nu siktar vi vidare mot morgondagens pass. Då ska jag fresta på ytterligare lite med några sjukilometers sweetspottare, upp med puls, fart och tryck alltså men ändå inte för mycket. Det är fortfarande skynda långsamt som gäller...

Som jag hoppats på så kom jag äntligen ut på cykeln idag efter en veckas sjukdom, inte långt och inte fort men jag kom iallafall ut strax över timmen på min mountainbike här på grusvägarna i närområdet och det var precis den start på denna vecka som jag önskade. 

Den första kvarten kände jag mig totalt orkeslös men mot slutet så kändes det lite bättre och jag är glad att jag kom ut idag för jag lär verkligen behöva hela veckan för att komma igång igen inför Söndagens landsvägsrace. Det är ingen idé att försöka träna ikapp hårda förlorade pass såhär nära inpå tävling utan veckan kommer bestå av mestadels lugnare träning och eventuellt en dag med lite längre sweetspottare för att känna efter lite hur kroppen svarar. planen är att försöka få igång benen igen på ett bra sätt och samtidigt vara så pigg och fräsch som möjligt på söndag,  Väl där och då så är det FULL GAZ som gäller, sedan får det gå som det går. Jag ställer inte upp för att åka med i nån klunga till mål, det är allt eller inget som gäller...

Först magsjuka sedan en jäkla förkylning på det, jag fokuserar dock fortfarande på nästa söndags tävling med tillförsikt. Det blir definitivt inte bästa möjliga uppladdning men jag kan ändå göra det bästa möjliga av situationen som den nu är. Positivt tänkande på hög nivå, hell yeah...

Jag är forfarande snuvig men hoppas kunna rulla lite lätt imorgon, i värsta fall tar det några dagar till men senast på onsdag vill jag vara igång om jag ska behålla målsättningen om en pallplats, dröjer det längre än så så får jag nog revidera målsättningen. Men det tar vi då, nu är nu och just nu lever vi på hoppet om morgondagen...

Det blev inget kortare distanspass idag och inte lär det bli något rejält långpass imorgon som planerat. Vad som sedan följer återstår att se...

Idag fick jag till ett lite bättre pass än i går, 3x12 minuter lågt i tröskelzon. Jag är fortfarande svag och matt i kroppen efter magsjukan men starkare än i går så det går ju åt rätt håll iallafall.

Det är väl bara att fortsatt försöka äta upp sig lite så kommer nog energin tillbaka fullt ut om någon dag, dessutom stressar jag inte för att komma ikapp utan det får ta den tid det tar och att denna veckas träningsplan inte riktigt blev som den skulle är inte mycket att göra åt.

Imorgon blir det ett kortare distanspass och på söndag om allt känns bra så är tanken att fläska på med ett ordentligt långpass, det blir isåfall ihop med ett gäng elit triathleter som är här och tränar under Jurgen Zäcks flagg. Jag skulle tro att vi landar uppåt 150 km och det kan säkert bli lite fartlek och triss i backar under resans gång så jag hoppas jag är fullt återställd tills dess...

 

Höll medvetet igen lite för att inte fresta för hårt innan jag är helt återställd från magsjukan, fick ändå till ett ok 3x12 minuters sweetspott/tröskel pass...

Ett försiktigt försök att komma igång igen med träningen har gjorts idag, jag hängde med dom andra på en lugn 60 kilometers runda och det var väl precis att jag tog mig runt. Några dagars magsjuka med tre kilos viktnedgång som följd och en kropp helt tom på energi bidrog väl inte till att det sprätte i benen liksom, nu glömmer vi dethär och blickar framåt...

Tänk vad några dagars magsjuka kan göra för matchvikten. När jag kom hit den 25:e november vägde jag 74 kilo, jag gick sedan snabbt ner till 72kg i och med att träningsdosen ökade men där var det sedan stopp. Fram tills nu vill säga, tre dagars magsjuka och vips så är vikten nere på 69 kg. 

I morse var vi då väg ner till Khao Lak och det mobila immigrationskontoret som står där varje onsdag under högsäsongen, lång kö och lång väntan men till slut fick vi våra pass med 30 dagars förlängt visa. Nu får jag vara här till den 22 februari innan jag måste åka över till Burma för att få en sista 30 dagars period innan jag åker hem.

Jag var fortfarande ganska matt i kroppen i morse och fick bara i mig ett par torra rostade brödskivor innan vi åkte ner till Khao Lak, flera timmar senare på väg hem igen så stannade vi på en strand där jag käkade lite stekt ris med grönsaker. Jag behövde få i mig lite energi och stekt ris med grönsaker känns som att det är ganska skonsamt för magen, väl hemma i huset gick jag och lade mig i sängen och sov sedan två timmar...

Nu är klockan fyra på eftermiddagen och för första gången på två dygn känner jag mig lite piggare igen, jag har fått behålla all mat och dryck sedan i morse så krafterna börjar väl så sakta återkomma och fortsätter det åt rätt håll så är planen att ge mig ut och rulla lite lätt någon timme imorgon, sedan är jag nog redo att ta i lite igen...

Under alla vintrar vi varit här nere så har vi aldrig tidigare åkt på magsjuka/matförgiftning men nu verkar det vara dax. Min son Charlie mådde skit igår men är redan bättre idag och som jag skrev i mitt tidigare inlägg imorse så kände jag mig ju lite matt i kroppen när jag vaknade, själv har jag en stålmage så det har inte blivit värre under dagen men nu är det två andra i sällskapet här som däckat efter att ha spytt upp frukosten.

På sätt och vis är det skönt att få veta vad det är som spökar, förhoppningsvis går det över på nåt dygn och det är ju bättre än att bli liggandes sjuk en längre tid, nu ett par rostade mackor vilket ju är skonsamt för magen och sedan tidigt i säng så är vi nog på benen i morgon. 

Imorgon är det dessutom ändå en planerad vilodag. då jag och Madde ska till immigrationsyndigheten för att förlänga våra visa, så då blir det ju ännu en dag att återhämta sig på. Jag hoppas komma med en stark träningsrapport på torsdag igen...

Vaknade imorse med en skum känsla i kroppen, kände mig helt urlakad och trött samt lite irriterad i halsen. Tog en kopp kaffe men ställde sedan in träningen och hoppade ner i sängen igen. Slocknade direkt och sov sedan i två timmar, nästa gång jag gick upp blev det lite frukost och sedan upp till byn för att handla lite.

Nu är jag tillbaka i huset igen och efter att vi packat in maten i kylen så tänkte jag att jag skulle kolla vilopulsen för att se om den indikerar på att jag bör ta det lugnt några dagar, jag känner mig alltså fortfarande lite konstig och matt i kroppen men pulsen visar bara på 46 slag och detta efter att varit i väg och handlat och sedan bara suttit still i knappt en minut...

Hur ska jag tolka detta då, ja det är väl knappast så att jag är sjuk på riktigt eller sliten i kroppen som gör att jag känner mig konstig. Då hade pulsen varit betydligt högre, så nåt lurt är det med denna skumma känsla. Jag får väl helt enkelt ta det lugnt under dagen och se hur det känns i eftermiddag, kanske rullar jag ut en lättare sväng ikväll så får mina fartintervaller med moppe pace vänta tills senare i veckan...

Då var det äntligen måndag och en ny träningsvecka har påbörjats. Imorse blev det 70 kilometer racer med först två 7 kilometers tröskelintervaller, sedan lite kadensövningar och avslutningsvis en 7 kilometers intervall med 40/20, en bra mix med lite av varje...

Imorgon hoppas jag min son ställer upp som farthållare med vespan då jag gärna vill köra lite pace/fart intervaller, det börjar bli hög tid att vässa till tävlingsformen ytterligare lite. Först och främst inför det kommande racet den 28:e januari men också långsiktigt då det dykt upp ett intressant race i Mars.

Det var ju så att jag egentligen skulle kört Thalang MTB race den 11 mars men det loppet har blivit framflyttat en vecka och då har har ju åkt hem till Sverige igen, inget kul tyckte jag först men när det sedan dök upp ett annat alternativ så blev jag genast lite gladare igen, även om jag allra helst hade kört MTB och fått chansen att försvara mina tre raka segrar som jag har därifrån.

Alternativet som dykt upp är ett internationellt tredagars landsvägsrace "tour de Phuket" som avgörs 9-11 mars. Ledartröjor, egna servicebilar, full neutral service och alla åldersklasser från junior och uppåt varav äldsta veteranklass är H-55 vilket jag ju fyller i år, yngst i klassen alltså 😃

Etapperna som gäller för mig är först en kort prolog på 5,2 km. Sedan en 140 km linjeetapp med några mindre bergspris och avslutningsvis "kungaetappen" på 96 km med tävlingens hårdaste bergspasseringar...

Detta blir ju verkligen säsongen höjdpunkt härnere och ett fint avslut innan jag åker hem igen, förhoppningsvis dyker det också upp några fler race under februari månad som jag kan använda dom språngbräda inför denna "le grande finale" och då det dessutom är en H-55 klass så måste jag ju sätta lite press på mig själv och lägga ribban högt. Får jag bara vara frisk fram tills dess så siktar jag både på den gula tröjan och bergströjan, så får det bli 👍

Från dagens "Kapong runda"...

Idag blir det avskedsmddag för min dotter och Dan som varit här ett par veckor och hälsat på, samtidigt blir det en välkomstmiddag för min son med familj som kommer nu idag och ska stanna i tre veckor. Efter två hårda träningsdagar är det därför en inplanerad vilo/familjedag imorgon då vi allihopa ska få en dag tillsammans innan dottern flyger hem på kvällen.

På dagens pass var det svårt att få upp pulsen och benen kändes stumma efter gårdagens korta men stenhårda urladdningar, jag genomförde det dock som planerat så nu kan jag ta helg med gott samvete...

Att något som ser så lätt ut på pappret kan vara såpass jobbigt ändå, men ska man få upp farten i 60 knyck från utgångsläget på 25 km/h och bara har 30 sekunder tillgodo ja då får man ta i så man spyr...

Jag är inne i en lite lugnare vecka nu, åtminstånde om man ser till antal timmar och träningsdagar. Veckan började med en vilodag i måndags, sedan hade jag två bra träningsdagar för att idag vila igen, imorgon väntar några timmar distansfart med ett antal 30 sekunders max spurter inlagda. Sedan blir det blandade intervaller på lördag innan jag avslutar veckan som den började med en sista vilodag på söndag.

"Bara" fyra träningsdagar alltså men återhämtningen är viktig efter sex veckor med många timmar och samtidigt som jag nu också ökar på intensiteten på passen. På söndag är det två veckor kvar till nästa race och om allt går enligt planen så ska jag ha en liten peak just där, det är ett hårt race som väntar med två tuffa klättringar varav den sista är avgörande då det är målgång uppe på bergspasset vid Nang Hong mountain.

Det är såpass många anmälda att arrangören har satt stopp för fler startande och som tur var så fick vi in vår anmälan i absolut sista stund, jag vet också att det förutom några duktiga thailändare är ett antal starka västerlännngar anmälda i min klass H-50, så en riktigt bra dagsform är ett måste om jag ska ha en chans. Men som sagt, jag är på rätt spår nu...

Idag hade jag finbesök i form av Peter Carlsson från  Falkenberg men tävlandes för Ck Bure, han bor på hotell nere i Khao Lak så vi möttes upp halvvägs imorse vid halv niotiden. Fyra timmar och 120 kilometer senare tackar jag för sällskapet då vi passerar min hemby och Peter har ytterligare ca 20 kilometer innan han är nere i Khao Lak. Fördel mig när jag är guide och kan lägga rutten så att vi passerar mitt hus först på hemvägen.

Tack för sällskapet och gött tjöt under några timmar, det gör vi om nästa år 👍

 

I mitt förra inlägg glömde jag ju att nämna att min nya "indoor cycling video" nu ligger ute på youtube, sök på kjell olsen cycling så hittar ni den. Av någon konstig anledning så hamnade den inte på samma konto som den första filmen så nu finns mina filmer på två ställen, men som sagt sök på kjell olsen cycling i första hand.

 

Denna andra film är en timmes MTB grusvägscykling "One hour MTB gravel & jungel roads/paths in Thailand" ute på landsbygden och i djungeln strax härutanför byn där jag bor, det är inte någon teknisk MTB film utan mest grusvägåkning men förhoppningsvis lite roligare att stirra på än väggen där hemma när ni kör innecykling. Jag har medvetet låtit bli att lägga till musik då smaken är som baken och det är svårt att tillfredställa alla, då är det bättre att ni själva sätter på er favoritmusik att träna till och bara inspireras av min film visuellt.

 

 

Idag kördes det lite fler och kortare intervaller för första gången och jag var lite orolig faktiskt över hur det skulle gå men det var obefogat, fin känsla rätt igen hela passet även om det förståss sved i benen mot slutet.

Imorgon får jag finbesök då jag ska cykla en lång sväng med Peter Carlsson, silvermedaljören från tempo VM för H-50 i somras som dessutom har ett antal SM medaljer på meritlistan. Han är på semester i khaolak några dagar så vi har bokat ett par gemensamma träningar vilket ska bli kul.

Det börjar också närma sig nästa race, den 28:e januari nere i Phang Nga men tyvärr inga fler bekräftade tävlingar i dagsläget. Jag börjar bli lite orolig att det inte dyker upp så många fler innan jag åker hem i mitten av mars men jag hoppas att jag har fel. Formen känns fin och med några veckors hårda vo2max pass i benen så ska nog det där sista klippet infinna sig lagom tills det är dax att sprätta i bergen igen...

Ready to go...

Nu är jag hemma efter ett hårt pass med gubbsen, först körde vi en 20:a på ca 85% av max som lite uppvärmning och sedan gjorde vi ett lyckat rekordförsök på min tredje 7 kilometers intervallsträcka. 9,44 blev tiden och är nytt strava rekord, 44,8 km i snitt trots sega ben och en relativt låg snittpuls på "bara" 92% av max, jag brukar kunna maxa ur någon procent till när det verkligen gäller men inte idag. De två sista intervallerna var ett par kortare backintervaller på strax över två minuter vardera, trött blev jag men fort gick det inte.

Men, men, meningen med dagen var att köra skiten ur mig och det gjorde jag så nu kan jag vila mig imorgon med gott samvete...

Vätskepåfyllning efter passet...

Idag väntade en lite lättare träningsdag , ett par timmars lugn cykling följt av några kilometers lätt jogg med bra känsla och pigga ben trots gårdagens hårdkörning.

Imorgon kör jag lite hårdare igen men inte på max, 4x7 km sweetspottare får räcka, fredag är vilodag och på lördag väntar ett distanspass innan veckans sista och hårdaste dag, Söndagen. Då är det planerat tre timmar totalt varav 6st 5 minutare vo2max under andra halvan av rundan. Ja , det var denna veckas schema det...

Men innan alla dagens aktiviteter startade så började vi med "gofrulle" på stranden tidigt i gryningen...

Årets första träning blev ett riktigt bra pass, vi cyklade totalt närmare 11 mil med 3x15 minuters hårdkörning inlagt på andra halvan av passet. Det var Bernhard och Andreas från Österrike, Andersen från Danmark, Noi och Yan härifrån Thailand och så jag då förståss. En brokig skara cyklister från lite varstans ifrån, kul har vi och starka blir vi. Speciellt om vi fortsätter som idag för idag var vi grymt taggade allihopa.

God fortsättning på det nya året allihopa och kör så det ryker därute, så ska ni se att ni blir starka ni också 😉

Ett bra distanspass med 3x15 minuter hårdkörning mot slutet...

 

Nu är min första träningsfilm ute på youtube, ett 75 minuters landsvägspass där jag kör fyra stycken tiominuters tröskelintervaller. Tanken är att jag själv ska kunna sitta hemma i garaget och köra hårda Monarkpass samtidigt som jag har något inspirerande att titta på. För mig som kört vägarna här nere i tio år nu så känns det ju lite extra häftigt att kunna ta med mig känslan av att vara här hem till kylan och ner i garaget.

 

Självklart hoppas jag också att några av er läsare ska tycka att det är lite inspirerande att kunna ta del av mina träningsvägar och miljöer härifrån Thailand när ni kör era innepass framför datorn eller TV.n.

SÅ sätt på en bra spellista med musik och häng på, antingen på mitt upplägg eller så kör ni era egna intervaller. Det spelar ingen större roll, bara ni tycker om filmerna.

 

Den första nu är alltså ett pass på 75 minuter där jag efter uppvärmningen kör 4x10 minuter tröskelintervaller, det är fyra minuters vila emellan intervallerna och efteråt rullar jag ur benen på vägen hem till huset. Lite senare kommer det fyra filmer till, en grusvägsrunda på 60 minuter, ett längre klättring i djungeln på 60 minuter inkl lite transportcykling till och från "kullen", ett 6x5 minuters backintervallpass upp för den branta kullerstensbacken uppe vid gamla Takuapa på totalt 60 minuter. Den femte och sista filmen kommer först fram i vår och det blir en film från Thalang mtb race, en grymt rolig bana som jag hoppas ska göra sig rättvis även på film. Jag kommer både filma från när vi testkör varvet veckan innan samt med bröst monterad kamera filma hela racet live så att säga, sedan får jag väl se vilken version som blir bäst. Kanske klipps dom båda ihop till en timmes härlig mtb cykling, ja vi får som sagt se då men håll ögonen öppna efter de andra först för dom kommer ut löpande nu under januari...