Tidig basträning, ja så benämns det träningsblock som jag påbörjat denna vecka. Den högsta prioriteringen har styrketräningen där det nu är dax att börja använda lite tyngre vikter efter att ha tillvänjt kroppen försiktigt under förberedelsefasen som just avslutats. Nu klarar jag mig fortfarande med de vikter och den skivstång jag har liggandes på verandan ett tag till, det blir nog först i nästa periodiserings block som börjar en vecka in i september som jag får "ta in" på ett riktigt gym för då börjar nog knäböj övningen bli för tung för att utföras här hemma på verandan...

Näst högst prioritet har fortfarande aerobisk tröskel på cykeln, alltså långa stunder i snabbdistans tempo vilket jag försöker ha med på i stort sett alla cykelpass, oftast upp mot två timmar i sträck eller ibland som 10 minuters sweetspot intervaller där jag håller mig under lactat tröskel.

Lite fart å fläkt (vo2max/aerobisk capacity) måste ju till också även om det inte har högst prioritet för tillfället. Veckans dos av denna "ingrediens" kommer jag få en hel del av på lördag då jag ska köra Hansens Gravellöb nere i Danmark, ett 140 kilometers grusvägslopp där alla träningszoner kommer få sin beskärda del och mer därtill av veckans totala dos...

Det har ju blivit en tradition att jag, min son och några kompisar åker ner till Danmark och kör lite mtb i Tisvildeleje ett par gånger om året. Nu är det alltså höstweekenden på gång och sedan förra året kombinerar vi detta med Hansens Gravellöb, vi åker ner på torsdag efter jobbet och kommer hem på måndagskväll så fyra hela cykeldagar inklusive en lång tävlingsdag är vad som väntar. Det får nog bli några lugnare pass nu innan vi åker känner jag, det lär nog svida i benen ändå mot slutet av veckan...

Efter gårdagens vilodag var det dax att kräma ur kroppen lite igen, osäker väderlek gjorde att vi (jag, sonen Charlie och kompis Hampus) höll oss i närområdet och knallestensvarvet fick bli dagens arena. Varvet är ju ca 5,5 kilometer grusväg varav jag använder 5 kilometer för mina längre intervaller, sedan blir det lätt rull några hundra meter innan nästa intervall tar vid osv...

Första "femman" kördes strax under mjölksyratröskeln som en sweetspottare medans den andra blev hårdare och där låg jag å tuggade uppe på mjölksyratröskeln hela varvet som tar ca 9-10 minuter beroende på intensitet. Tredje gången gick jag ner i intensitet igen och gnetade på högt upp i aerobisk tröskel. Ut på sista varvet kom syndafloden över oss och jag tog ett snabbt beslut om att maxa en femminutare som avslutning och sedan snabbt styra kosan hemåt. 

Med en fin känsla i kroppen och ett nytt Vo2max värde på 62 ml/kg/min så får jag vara nöjd med dagen ändå trots ett avkortat pass och att jag kom hem helt genomblöt och kall. Nu hoppas jag på uppehållsväder imorgon så att jag kan få njuta av ett par timmars snabbdistans..,

Igår var tanken att cykla ca två timmar på aerobisk tröskel vilket är ett ganska bra gnetande får man säga, nu blev det bara en timme för strax innan Dannike kom det ut två ck olympic cyklister från en avfartsväg och när jag hängde på dom så förbyttes min sista timme till ett lagtempo i betydligt högre träningszon än planerat. Nu gjorde ju detta inget då jag ändå fick en bra mix av de nivåer som har hög prioritet för tillfället...

 

Trött & nöjd efter gårdagens pass...

Jag har ju berättat att jag i sommar läst boken fast after 50 av Joe Friel "America’s leading endurance sport coach" och nu har jag bestämt mig för att följa de idéer som presenteras i boken. 

Observera att all träning oavsett nivå självklart är bra för välmående och hälsa men om har man haft en hög fysisk kapacitet tidigare i livet och vill fortsätta prestera på topp tävlingsmässigt, ja då gäller det att tänka i lite andra banor än de yngre cyklisterna. 

Med stigande ålder (typ efter 50) slutar celler att reproduceras i kroppen, muskelmassan börjar förtvina, syreupptaget försämras och man får allt sämre återhämtning. Man börjar helt enkelt bli gammal...

I boken presenteras många idéer (sätt att träna på) som kan bromsa upp vissa av dessa ofrånkomliga försämringar av din fysiska förmåga, vissa förluster går att kompensera på andra vis, framförallt med ren styrketräning som redan används av de flesta proffesionella cyklister men som är ännu viktigare och gör ännu mer nytta för oss som är över 50 strecket, även kosten blir viktigare att ha koll på då vissa vitaminer, mineraler, aminosyror mm kan hjälpa till att bromsa upp "förfallet" av en åldrande kropp och dess fysiska kapacitet vilket inte är ett lika stort problem i yngre år...

Ja, jag har blivit ruskigt inspirerad av boken som ni kanske förstår och ska så gott det går försöka införliva dess innehåll i min träning och mitt dagliga liv. Idag körde jag mitt fjärde styrketräningspass på kort tid, självklart utan tunga vikter då jag fortfarande är i "förberedelse" fasen...

Oj då vad tiden går fort ibland, det är alldeles för många dagar sedan jag gjorde något väsen av mig här på bloggen. Vad har hänt sedan sist då,  ja vi är hemma från vår roadtrip i Europa och imorgon börjar vardagen igen med jobb och tider att passa och det känns ändå ganska skönt måste jag säga...

Jag har läst igenom mina "studieböcker" som jag beställde inför semestern, Fast after 50 och training + racing with a power meter av Joe Friel, det finns extremt mycket matnyttig information att ta till sig i dom där böckerna. Det är en sak att få ett upplägg rätt upp och ner som man ska följa, men det blir en helt annan nivå på det hela när man får lära sig om hur/varför kroppen reagerar på olika vis i olika situationer och om vad som händer i en åldrande kropp samt vad som går att göra för att maximera den effekt man vill ha av sin träning vare sig det är för hälsans skull eller för att prestera på toppen av sin möjliga förmåga. Ingenting fungerar generellt för alla idrottsmän och efter 50 blir det ännu viktigare att förstå vad som bygger upp och vad som bryter ner, jag har helt enkelt fått en helhetssyn som jag inte haft tidigare trots att jag ändå är ganska påläst...

Likadant med boken om träning med wattmätare, extremt informativ och värdefull om man vill lära sig på ett lite djupare plan vad det handlar om. Jag har blivit taggad till tusen och oavsett om jag blir snabbare på cykeln eller ej så har jag fått en inspirationshöjning delux av att nu förstå på ett helt annat plan vad jag håller på med.

En sak som jag märker är att det faktiskt är lättare än förut under tiden jag kör mina olika intervallpass, däremot efteråt känner jag att jag är mer trött än tidigare, framförallt muskulärt. Men det blir väl så med mer effektiv totaltid i exakt rätt träningszon...

Under semestern har det annars mest varit lätt uppbyggnad i periodiseringsblocket preparation som det så fint heter, mycket cykling men få hårda pass. Jag har ju min huvudsäsong i Thailand som ni säkert vet och dit åker jag ju först i november, så jag befinner mig väl just nu i "Januari" träningsmässigt jämfört med de flesta svenska cyklister. Sakta men säkert är det uppbyggnad inför en tävlingssäsong som sträcker sig från mitten av November till slutet av Mars som gäller för min del...

På vägen dit har jag några roliga race att köra som rena träningstävlingar, först ut är Hansens Gravelrace i Danmark om två veckor. Sedan väntar bockstensturen i slutet av månaden, eventuellt åker jag upp till Säfsen 6-8:e september och kör Boneshaker, ett tredagars gravelevent och sist ut väntar Rya Åsar MTB race i Oktober...

Sedan vet jag inte riktigt säkert men kanske passar det in med några stenhårda CX race i höst innan jag åker söderut, ju längre fram i höst desto hårdare pass står ju på schemat och vad passar väl bättre då än något CX race som roligt inslag i träningen, ja vi får väl se vad det lider...

Som fin avslutning den här sista kvällen på semestern passar det väl bra att blicka tillbaka lite på dom platser vi besökt i sommar, här kommer en liten bildkavalkad på våra övernattningsställen under vår Roadtrip Sverige - Spanien t.o.r

Timmarna innan cyklisterna skulle passera igenom byn Bonneval-Sur-Arc så kunde man höra en knappnål falla, såpass påtagande var tystnaden trots flera hundra hitresta husbilar och tusentals med publik. Det låg en spänd förväntan i luften som jag aldrig känt av förut...

Sedan brakade det loss, när dom första bilarna i karavanen (karnevaltåget med bilar) som passerade ca en timme före själva tävlingen. Ja då började cirkusen på riktigt...

Detta cirkuståg av sponsorer som passerar består av ombyggda fordon man aldrig sett maken till tidigare och dom slänger ut reklamprodukter till höger och vänster under hela dagen  längs samma sträckning som cyklisterna kör, folk var som galna för att få med sig något "minne" från dagen och jag fick min beskärda del av kakan jag med. Nyckelringar, cykelkepsar, t-shirts, luftmadrasser, sportdryck, korvar, cykelflaskor, godis. Ja jag vet inte allt som slängdes ut bland publiken...

Vi stod kvar tills spektaklet passerat byn och sedan började vi vår vandring upp för berget till den plats med finfin översikt av dalen nedanför och de första kilometer cykling uppför, ett ställe som jag rekat ut några dagar tidigare. Väl på plats blev det en sen lunch a’la franskt vis med medhavd matsäck bestående av ost, bröd och vin...

Jag hade kikare med mig och kunde följa cyklisterna nästan 15 minuter innan dom passerade oss där vi stod, först kom utbrytargruppen på ca 15 man och ca två minuter efteråt passerade ca 10 cyklister bestående av alla favoriter. En liten stund senare ännu en mindre klunga där bla Peter Sagan med den gröna poäntröjan befann sig. Långt därefter kom den stora gruppetton som inte såg ut att ha direkt bråttom och direkt efter att dom passerat så skyndade vi oss ned från berget genande på vandringsleder brant utför för att hinna ner till byn och se upplösningen på storbilds TV:n, vi fick otroligt nog ett bord på den lokala serveringen och jag fick beställt in en "blanche", franskt öl med citron i alltså och jag hann inte ta många klunkar innan man förstod att någonting var på tok med tävlingen...

Kommentatorerna pratade ju franska så jag förstod ju inte vad som var fel men att någonting inte riktigt stämde det förstod man ju på cyklisternas gestikulerande och diskuterande i tv rutan. Snart kom ju också bilder från ovädrets framfart och vägen som förstörts och då fattade man ju att tävlingen var avbruten, lite senare så läste jag att totalställningen skulle beräknas på passering och tid över col du L’Iseran där vi stod. Snöpligt javisst men efter att ha sett nyhetsbilder/filmer från vägen upp mot målet vid skidorten Tignes så inser man ju att det hade aldrig gått att cykla upp där på ett säkert sätt...

Vi märkte aldrig själva av ovädret på vår sida av berget så vi hade tur som ändå fick vara med om detta nu när vi ändå var på plats och hade väntat i tre dagar bara för att få ta del av folkfesten...

Ja så heter byn vi för tillfället gästar, den ligger vid foten av klättringen col du L’Iseran och är framröstad som Frankrikes vackraste by. Vartenda hus i byn är gjort i natursten och alla taken är av skiffer, det känns nästan som att vandra omkring i en sagovärld...

Vi väntar på att touren skall passera här på fredag och då kommer vi cykla upp med matsäck och sätta oss någonstans halvvägs upp för att få en fin överblick när cyklisterna passerar. Nu dagarna före så cyklar vi själva och upptäcker omgivningarna runtomkring, igår knäckte jag col d L’Iseran med sina 2770hm för andra gången och idag har vi kört en grusväg så långt in i en dalgång som den gick, vi (vägen) slutade på 2200 hm i ett fantastiskt landskap där vi tog en paus och fyllde våra flaskor i en bäck innan vi vände hemåt igen...

Vi står med husbilen längs med huvudvägen som passerar byn och det fyller snabbt på med husbilar, varenda gräsplätt i området används som parkering och det blir nog en cirkus utan dess like på fredag, ett stort serveringsområde med storbilds-tv håller på att byggas upp så att man kan se upplösningen på tv efter att dom passerat byn. Vi ska ju som sagt cykla upp en bit på berget så vi får väl se om vi hinner ner igen för att se målgången på tv...

Så hoppar vi fram till dagens grusvägsäventyr, här några bilder på hur det kan se ut när man ger sig in på " the roads less traveled"...

Efter mitt grusvägsäventyr förra helgen så åkte vi ut till kusten några dagar för sol å bad, å cykling förståss. Kustvägen mellan Tossa del Mar och Sant Feliu de Guixois är helt grym att cykla och en av dagarna körde jag bara fram och tillbaka mellan de små turistorterna och körde naturliga intervaller i varje uppförsbacke, det blev några stycken vill jag lova...

Igår började vi dock så smått att dra oss norrut och har nu landat i Sant Jean du Marianne, här är det nära (cykelavstånd) till ett dussin av de mest kända klättringarna i tourens historia. Dom där intervallerna jag skrev om satt nog kvar i benen trots vilodagen igår för det var inga pigga ben när jag cyklade upp för col du telegraph och col du Galibier idag. Men vad gör väl det när solen skiner och det är över 25 grader på 2650 meters höjd, det blev helt enkelt en magisk dag trots riktigt trötta ben...

Nu stannar vi i området tills på lördag, då börjar vi köra hemåt på riktigt men först ska vi agera publik då Tour de France passerar på fredag, vi tar nog husbilen och kör upp en bit i klättringen col du Iseran för att få en bra översyn när cyklisterna kommer. Det blir första gången jag ser det hela live så det ska bli kul...

Ja, med några dagars eftertanke så har jag fortfarande inte riktigt klart för mig vad jag ska skriva om ang helgens grusvägsäventyr, att det var en helt fantastisk upplevelse står väl helt klart efter att ha sett nedanstående foton från helgen men hur beskriver man det hela i ord som är rättvisa. Ja det kanske inte går helt enkelt...

Hursomhelst, vi var ett gäng på 15 pers som gav oss iväg från Girona i lördags eftermiddag för att avverka ett par dagars grusvägscykling i bergen. Ledare och arrangör var ju Christian Meijer från The Servicecourse, Christian är en nyligen "pensionerad" protour cyklist som bla kört alla de tre stora etapploppen (touren, girot & vueltan) Han startade också i Dirty Kanza gravelrace tidigare i somras där han gick loss solo från start och körde ensam i över 100 miles (av 200) innan ett flertal punkteringar gjorde att han sjönk neråt i resultatlistan.

På tal om Dirty Kanza så var även en av världens starkaste kvinnliga gruscyklister med i helgen, Olivia Dill fd landsvägsproffs som även hon punkterade bort sig borta i Kansas i sololedning med 40 miles kvar till mål för att senare sluta 5:a trots ett flertal punkteringar.

Sedan var det "artisten" Mattia Pagnotti, rambyggaren för de klassiska handbyggda stålramarna Legor Cicli, ett riktigt skön lirare måste jag säga. Ja vilka var vi mer då, jo en Irländsk elitcyklist här på semester, en holländsk elitcyklist som bor i Girona. Sedan hade vi ju Hugo från endless cc (cykelkläder), han som bara kör gravel två ggr om året när det är gravelbonanza och varje gång svär att aldrig mer grusväg. Likförbannat sitter jag här nu igen sade han med ett stort leende på läpparna när vi sent på kvällen satt vid middagsbordet.

Det var även en norrman med som också han var nere i Girona för att cykla, med oss var också en Irländare, Dave Smith fd olympic coach som bl.a också varit coach för Bradley Wiggins!!. Sedan var vi ju några till med i jämförelse inte alls lika intressanta bakgrunder...

Men, ni kan ju tänka er detta sköna gäng gemensamt vid middagsbordet sent på kvällen efter en lång dag på branta grusvägar upp i bergen, med god mat, riktigt gott om vin och absolut ingen telefon eller internet täckning "whatsoever"...

Ja, vad som avhandlades där vid middagsbordet blir ju svårt att sammanfatta och lika bra är det kanske, men mycket fick man höra om både det ena och det andra och nya vänskapsband/kontakter knöts som aldrig förr ...

Ett speciellt tack till cyklisten/fotografen Tristan Cardew som lät cykeln stå under helgen för att istället köra efter oss med motorcykel och föreviga det hela på bild, håll till godo med en skön bildkavalkad från helgens äventyr...

Återigen är vi tillbaka i Girona efter att ha spenderat några dagar i den lilla charmiga byn Banyoles några mil inåt land härifrån och nu är det nya spännande äventyr på gång, närmare bestämt "the Servicecourse gravel bonanza" summer edition...

Ett tvådagars grusvägsäventyr på totalt strax över 160 km och 3000+ hm med start här i Girona imorgon. Vi cyklar sedan två tuffa dagsetapper på grusvägar upp i bergen med en övernattning under bar himmel med tillhörande grill & bärs imorgon kväll, sedan tillbaka en annan väg på söndag för att slutligen landa här i Girona igen framåt eftermiddagen...

Prognosen för morgondagen lovar 35 grader och strålande sol så jag hoppas ölen är kalla när vi anländer lägret framåt 19 tiden imorgonkväll, vi kommer tillbringa många timmar utan mobil täckning och internet men jag hoppas kunna återkomma efter helgen med både fina bilder och en liten rapport om äventyret...

Jag känner mig nästan som en liten vinimportör efter dagens besök hos vinproducenten Bell Cros, det är hos en svensk bekant till oss som har en vingård här nere i Montsant området ca 10 mil söder om Barcelona som vi tillbringat eftermiddagen. Peter som han heter kunde inte närvara själv då han befinner sig i Grekland på semester men medarbetaren Xavi Penas visade oss runt, först på vinfälten och sedan i produktionsanläggningen. Det var väldigt intressant att få ta del av hur de olika delarna av processen går till och hur små detaljer i det hela påverkar hur slutresultatet blir. 

Med tanke på hur välpackad husbilen nu är med ett av det bästa vinet Montsant regionen har att erbjuda så känner jag mig nästan som en liten vinimportör faktiskt, men jag lovar att det bara är för egen njutnings skull...

Nu lämnar vi detta underbara område i Pyrenéerna på franska sidan gränsen för att ta oss söderöver in i Spanien igen, närmare bestämt ner till det berömda vindistriktet Montsant för att fylla bilen med en årsförbrukning av denna livets ädla dryck...

Jag måste säga att området vi varit i den senaste veckan är ett av de vackraste jag rest runt i, mäktig natur med riktigt höga berg och breda dalgångar som ligger på 1500 + hm. Vattendrag fulla med öring och ett myller av småvägar att cykla runt på, jag gillar ju vildmark och här har verkligen varit känslan av vildmark. Jag förstår nu varför de franska emigranterna till det stora landet i väster hamnade i Kanada, där kände dom sig hemma antar jag, åtminstånde dom som härstammade från Pyrenéerna...

Vi har nu förflyttat oss några mil in på franskt territorium men är fortfarande i Pyrenéerna alltså, vi försöker hitta "lite" slätare terräng eller lite mer lagom bergigt kanske är mer rätt uttryckt. Det är svårt för Madde att få ihop sina mil när det bara går upp och ner hela tiden, men samtidigt är vi ju som sagt i Pyrenéerna så vad trodde vi liksom. Jag får väl helt enkelt släppa av henne i Danmark på hemvägen så får hon cykla ihop de mil som eventuellt fattas upp till de 100 som är målet för denna semester...

Det är hur som helst helt fantastiska vyer häromkring och vädret är på topp, strålande sol och 35 grader varm om dagarna trots att vi som nu bor på 1600 möh...

Idag cyklade jag själv och fick mig en fin överraskning när jag redan efter en kilometer hamnade i en klunga triathleter som körde en halv ironman tävling. Dom skulle cykla 90 km med 2500 hm och hade väl kört ca 20 km när våra vägar gick samman. Perfekt tänkte jag, nu behöver jag inte ständigt kolla kartan för att hitta runt på min tänkta runda. Jag hänger helt enkelt på i bakgrunden och får en fin guidad tur på småvägarna i bergen. Jag lyckades t.o.m snylta in på vätske/mat kontrollerna vilket var rätt skönt i värmen...

Tävlingen i sig gick under namnet Altriman på grund av höjdskillnaderna, 90 km och 2500 hm idag och imorgon avgörs ironman distansen med troligtvis dubbla höjdmeter. Sedan en mara på det, i 35 graders värme !!! Riktigt tuffa atleter utan tvekan och jag avundas dom inte...

För vår del (min & Maddes) blir det gemensam cykling för att beta av ytterligare ett antal mil från Maddes slutmål...

En kort bildsammanfattning av den första dagen i bergen...

Dagens morgonrunda på 70 kilometer tog mig tre timmar att avverka, då gick det inte fort mellan backintervallerna som ni förstår. Totalt körde jag hårt i nio backar varav de tre längsta i wattzon fyra, de resterande lite kortare backarna kördes i zon fem till sju. En blandad kompott alltså av hårt arbete varvat med återhämtning...

Jag startade passet utan frukost och först efter två timmar klämde jag i mig en energibar, det känns bra att vara tillbaka i rutinen att träna tidigt på morgonen innan frukost. Jag känner mig lätt i kroppen och stark i benen precis på samma sätt som i Thailand, det är så här man ska ha det jämt...

Jag har förstått att kylan är tillbaka i Sverige och jag inser här på plats att alternativet att bo i Sverige ens om somrarna inte är aktuellt i framtiden. Det är dax att börja planera för ett annat sorts liv...

Nu är vi framme vid kusten och lever "badliv" ett par dagar, vi hamnade i en liten kustby som jag aldrig hört talas om tidigare och fick en parkering på en privat tomt med dusch & toa samt en liten uteplats för 10 euro dygnet och detta endast 200 meter från stranden...

Idag är det vilodag men imorgon är det dax igen för lite cykling, den lilla vägen längs kusten är grymt spektakulär och det går i stort sett bara upp å ner. Perfekt att köra naturliga intervaller på, sträckan jag ska köra blir inte många mil men det ska bli intressant att se hur många backintervallerna blir. Jag håller mig nog lite lägre (mitt i)  tröskelzon för att orka desto flera intervaller, ja vi får se imorgon hur det går...

Idag cyklade jag själv då Madde tog sig en välförtjänt vilodag från cyklingen (hon gick 7 km istället), jag tog sikte mot ett berg ca 20 km härifrån och som jag har sett på kartan ser ut att ha en riktigt snirklig och fin klättring nästan ända upp på toppen innan det vänder tillbaka ner i dalen igen...

Det fullkomligt kryllar av vägar här och många finns inte ens med på kartan, ja så finns det också dom som finns på kartan men inte i verkligheten så det är inte helt lätt att hitta runt här som ni förstår. Jag irrade runt ett bra tag innan jag kom upp mot höjderna och när jag väl hittade rätt väg så var jag nästan redan uppe på toppen. Nu gjorde ju inte det någonting då den vägen jag kom upp på inte gick av för hackor precis, hur fint som helst...

Imorgon cyklar vi från Byn Banyoles där vi nu bor och ner till Girona för en frukost på La Fabrica, det blir väl ca 60-70 km t.o.r och sedan på eftermiddagen förflyttar vi oss ned för några dagar vid kusten och havet ...

Madde har gjort en deal med sig själv om att hon ska cykla 100 mil under resans gång, fram tills idag är hon uppe i strax över 20 mil så hon håller snittet riktigt bra. Kul för mig också att få sällskap på morgonrundorna, vi kör först en sväng ihop och sedan drar jag till ett berg eller någon annan lämplig plats och kör på lite hårdare. En riktigt bra kombo som passar oss båda.

Idag stack vi iväg redan vid 07.00 för att slippa den värsta hettan, vi cyklade ca 6 mil ihop innan våra vägar skildes och jag "trösklade" mig upp för ett litet berg. Nu efteråt sitter vi i skuggan och flämtar för när det är över 40 grader så solar inte ens Madde...

Den Spanska hettan har slagit till ordentligt och trots att dagens cykeltur kördes på kvällen så var det närmare 40 grader varmt. I morgon utlovas 43 grader så väckarklockan ringer redan 06,00 trots att det är semester, ska vi klara av att cykla överhuvudtaget så får det bli riktigt tidigt de närmaste dagarna innan det blir för varmt. Frukosten den får vi ta efteråt...

Ja ni förstår väl vad jag syftar på när ni ser bilderna från dagens frukost på @lafabirciagirona och kaffet på @espressomafia efteråt var inte sämre...

Igår kom vi då äntligen fram till Girona och gick från fricamping i naturen till citycamping i "storstaden". Girona är känt för sina förträffliga omgivningar att cykla i, små fina vägar åt alla håll och nära till Pyrenéerna om man gillar backar. Om det finns oändligt med småvägar att välja på så finns det om möjligt ännu fler grusvägar varav många inte ens finns med på kartan...

Här finns också ett cykelcomunity utan dess like, det bor hur många protour proffs som helst i staden och ännu fler "wannabes" så att hitta likasinnade lär inte bli svårt. Jag har hunnit titta in och shoppa lite i en av världens "hetaste" cykelbutiker för tillfället, The Servicecourse som ägs av före detta protour cyklisten Christian Meijer, han äger även La Fabrica Girona och Espresso Mafia, två caféer med cykelanknytning och kolla in lafabrichagirona på instagram så förstår ni varför jag ska dit och äta frukost om en liten stund...

Cykelbutiken "The Servicecourse" kör också en del speciella event under året och om två veckor väntar ett riktigt grusvägsäventyr under en helg som jag ska delta i men jag ska berätta mer om detta i ett senare inlägg för nu hägrar en helt fantastisk frukostupplevelse...